Ett väldigt stort land väldigt långt bort - sett ur min synvinkel ;)

Lyx

Barnen är på dagis, nöjda och glada efter mysig och trevlig morgon trots att båda vaknade kl 5:00. Lilla Lo har precis tystnat där hon ligger i vagnen här bredvid, hon har länge pratat med sin snuttefilt och sina händer... Hon börjar nu igen, har visst inte bestämt sig helt för att somna än. Ljuden hon åstadkommer låter som en gammal stor ladugårdsdörr som knarrar i gångjärnen! :) Nu är det tyst igen. Älskade lilla Lo!

Har för en stund sen druckit upp min micrade halvkopp kaffe och nyss ätit upp ett par tre Toffifee-ar... Gillar dem inte speciellt mycket, därför är de kvar sen jul. Men är man godissugen så är till och med Toffifee försvinnande gott!

Annars här hemma är det ett evigt torkande av smånäsor, hostande och pillertrillande (det sista bara vi vuxna off course...) Förkylda har vi varit sen vi kom hem från USA, men nu är det på väg att ge sig tror jag. Hostan är ju envis som sig bör, men snoret är klart och rinnande, vilket är ett gott tecken på att detta är sista skriket för den här förkylningsomgången.

När jag i morse lämnade barnen på dagis glömde jag vinterkläderna hemma. Så när jag kom hem med bilen körde jag in den i garaget och la Losan i vagnen, tog hunden i kopplet och overallerna under armen och gick till dagis. Superhärligt var det trots att det kom både snö och regn från himlen. Älsa intog sin karaktäristiska position bredvid vagnen med kopplet i munnen och svansen i en uppåtböjd stolt hållning och travade glatt på. Så går hon alltid när vi har vagnen med, jag tror att hon ser det som ett jobb att promenera med oss och se till så att bäbisen klarar sig helskinnad hem igen. :)

I kväll är det simskolan igen. Får se hur vi gör med det, vill ju inte gärna att simhallens kalla vatten ska göra hostan värre för tjejerna. Men samtidigt så.... äsch, jag frågar dem i eftermiddag om de vill dit. Har jag tur så vill de hellre vara hemma! ;)

Nu ska jag passa på att städa det lilla rummet mellan hall och kök. Har en viss förmåga att bli belamrat med grejer där. Mest pappersskräp i pappkassar som ska vidare till pappersinsamlingen.

Ha en underbar dag idag! <3

Borta bra hemma bäst!

Nu har vi varit hemma i en vecka och det känns fortfarande härligt! Men när jag tittar på bilderna från stranden osv så saknar jag faktiskt allt underbart som en vistelse i Naples har att erbjuda.

Värme, sol, bad i poolen, stranden.... Framförallt värmen! Att kunna gå ut som man är, utan att behöva ha ytterkläder på sig. Bara lägga lillan i vagnen, endast iklädd en kortärmad body och snuttefilten och kunna gå ut. Vilken frihet! :)

Det jag inte saknar är hur svårt det är att amma på andra platser än "hemma". Amerikanarna tycker fortfarande att det väcker anstöt att hala fram tutten som livnär den lilla. Men de avgudar bäbisar! Fullkomligt tokiga i dem. :) Så Lo fick mycket uppmärksamhet, ja alla våra barn fick mycket uppmärksamhet och det är ju roligt. De skötte sig jättebra, förutom de sedvanliga bråken, och när vi åt ute på resturang fick de alltid beröm för deras goda uppförande. De kan när de vill! :)

Det roligaste på hela resan var att Medea lärt sig simma!!! 

Med hjälp av världens bästa morfar så har hon gått från att vara näst intill rädd för vatten till att kunna simma ca tre meter själv!

Hoppas filmen funkar, den verkar skum....

Vi var mycket vid denna pool som låg precis utanför vår lägenhet. Sista veckan var vi också en del på stranden.

 Nu väntar vi på att solen ska värma upp vår lilla fina Bärkestrand... Men vi får nog hålla oss till tåls ett par månader till.

Kram på er <3

Ve och fasa!

Jag vet att jag ofta tjatar om mitt dåliga samvete för barnen. I synnerhet barnen, men även när jag jobbar så har jag dåligt samvete för att jag inte räcker till där heller. Nu är det självklart inte jobbet jag har i huvudet, utan barnen och familjen. Varför kan man inte bara njuta av att man har en fin familj med underbara barn? Nej då, det ska analyseras, självkritiseras, och det dåliga samvetet kommer krypande var man än befinner sig. Tänk att det hittade ända hit till Florida! :) Just nu är det lite jobbigt för att Lo inte har ett babygym att ligga under. Alltså, jag går och bär på den stackars bäbisen dagarna i ända. Och det händer att hon ligger i soffan själv när man sitter där bredvid, men nu går det inte att lämna henne så eftersom hon ju kan rulla ner. Och ja, hon kan ligga på en filt på golvet, men det är ju verkligen inte kul utan något att pilla på och undersöka, som hänger och dinglar ovanför henne. Jag har hittat ett jättefint babygym på Walmart's hemsida, men när jag åkte dit och skulle köpa det så fanns det inte där. Och nu har jag dåligt samvete för att jag inte köpte nåt annat av de som fanns där åt henne.....
T tycker det är onödigt att köpa ett nu, eftersom vi har ett hemma. Men jag känner att jag inte kan slappna av innan hon har det där babygymmet, att hon har MÖJLIGHET att leka i det. Nä, idag ska jag åka till ett annat Walmart och se om det där som jag vill ha finns där. Ve och fasa, ungen riskerar ju att bli helt outvecklad!! ;)

I förrgår var vi på Naples Zoo, och det var ju roligt. Och varmt.... Stackars lilla Astrea blev helt slut och sjöblöt av svett i håret. Men jag tror de tyckte det var roligt iallafall, speciellt Medea som inte ens ville åka därifrån.

Nu ser jag två fötter sticka upp ur vagnen, Lo har vaknat. Nu ska vi göra oss färdiga för lite bad i poolen.

Kram

Det är visst någons födelsedag i morgon... ;)

.... och T och Medea ska visst iväg själva idag på nåt mystiskt hemligt uppdrag..... Hihi! 

Shopping - överskattat tidsfördriv

Efter lite myspys i poolen på förmiddagen så drog vi iväg till Coastland shoppingcenter efter lunch, och jag vet inte vad som hänt, men jag hade verkligen tråkigt. Gick runt och glodde helt ointresserat mig omkring i skyltfönstrena, den enda affär som drog in mig som en magnet var Godiva. Chokladens Mekka. Och gubben som jobbade där inne var som tagen ur Kalle och chokladfabriken! Köpte några praliner, värda sin vikt i guld. En påse med några ynka bitar gick på 230 spänn! Så de ska ätas med andakt! Det blev bara det idag, och varsina halsband till Medea och Astrea.

Klockan är nu 21:15 och alla tre barnen sover sött. Nu ska vi se på del 2 på senaste Arne Dahl-filmen. Och äta lite Ben & Jerry-glass till. Må så gott alla! 

Nu är vi i Naples, Florida, USA! :)

Resan hit var lååååång och dryyyyyg, men med våra helt otroliga barn så gick den ändå väldigt bra. Medea reste med över 39 graders feber, Astrea hade precis blivit feberfri och deras prestation som resan hit innebar är helt oöverträfflig! Jäklar vilka ungar vi har! Är så imponerad!
De fick beröm av andra resenärer på planet. Så himla roligt.
Först landade vi i London på Heathrow, och där var servicen fenomenal. Vi fick låna en vagn till Medea, som egentligen inte fanns för utlåning, och de kom med vattenflaskor och erbjöd läkarhjälp. Men på Miami flygplats var det raka motsatsen. Ingen som helst tillmötesgående, förutom att vi fick ta handikappskön till passkontrollen för att vi hade en liten bebis. Det var superlånga sträckor att gå överallt... och jag hade så dåligt samvete över barnen som var helt slut men ändå fortsatte lite till utan att klaga. Tänkte, aldrig mer. Detta är sista gången vi åker hit. Dumma amerikaner! Och de var verkligen superdumma. Blir arg bara jag tänker på deras sätt! På ett ställe var där ett långt rullband som man kunde åka på. OM man var amerikan. Icke amerikanska medborgare fick gå vid sidan om. Jag frågade ett par vakter varför det var på detta sätt, och undrade om vi kunde få åka på bandet eftersom vår dotter hade hög feber. Men icke. Hon skulle inte bli friskare för det, sa han. Joo, han sa faktiskt så...... Superdumma amerikan! GRRR!

Iallafall så kom vi ju fram tillsist. Och nu har vi varit här i en vecka. Jag blev också sjuk med hög feber och hosta, precis som barnen. Dessvärre blev Lo också sjuk, och hon fick vi åka in med till sjukhuset. Stackars Lo, hon åkte på en 10-dagars penicillinkur. Men tur att det finns så bra hjälp att få, hon blev bättre redan dagen efter.

I torsdags (idag är det söndag) badade vi för första gången, och jag behöver väl inte säga att Medea är supersvår att få upp ur poolen. :) Astrea är lite lättare, hon är fortfarande lite sliten efter sjukdom, resa, och framförallt för att hon ätit så himla dåligt sen vi kom hit. Hon har blivit bara skinn och ben, och igår åt hon första riktiga lilla portionen mat sen vi kom och jag dansade lyckodans!

I dag har vi varit till Miromar på eftermiddagen och shoppat lite. Med betoning på lite. :)

Meddis har blivit väldigt dryg och bestämd på hur hon vill att saker och ting ska gå till. Nåt har hänt. Hon är inte sig lik längre, utan mest arg och gnällig. Jaja, nån ålder hon är inne i antar jag.

Nu kollar vi på film. Ny dag i morgon. Natti natti!

KRAM

"Jag behöver många kramar"

Min älskade fina lilla femårings ord gick rakt in i hjärtegropen. Och jag är så glad och tacksam över att hon så tydligt kan berätta vad hon behöver och saknar. Jag behöver inte rannsaka mig själv alltför djupt för att inse att det ligger mycket sanning i det hon sa. Jag har behandlat henne som större och självständigare än hon ju är, för att hon har varit så duktig på att just visa att hon blivit stor och kan mycket mer själv. Sen har Lo inte varit nådig den sista tiden utan krävt massor av närhet och bara accepterat mig. Där har både M och A fått mindre tid och jag vet det så väl. Men nu när hon sa så här i kväll vid nattningen så.... var det som att en taggtråd virades runt strupen på mig samtidigt som jag blev så himla glad och stolt. Och fast besluten att göra stor skillnad hädanefter. Lo får inte ta så mycket tid som hon gör. Det kommer bli bra.

I och med att hon sa dessa ord i kväll så var det mycket som föll på sin plats. Jag vet min dotters behov och kan jag bara tillgodose dem så kommer det andra frågorna också bli lösta. Och självklart kommer jag kunna göra det!

Mmmmm....

Sitter med en lätt sovande, lättirriterad och känslig Lo i soffan, än så länge går det bra. Snart tröttnar hon på detta och man får gå upp och vagga av och an som en ankemor... ;)

Känner mig trött och en smula håglös nu, kaffe verkar inte hjälpa nåt vidare. Det enda som kan hjälpa är sömn.

It's me.

Hos frissan dårå

Tog med mig Lo, men hon var inte på humör idag så Tommy fick komma och ta med sig henne på lite andra äventyr. Typ fixa punkan på Volvon. :)

Regnmolnsperiod nr två

I dag har Medea och Astrea varit på gympa i Morgårdshammar, och de tyckte det var såå roligt! Gympaledarna Annelie Berg och Helena Berg var riktigt bra, ordning och reda på torpet trots många busiga barn! :) Jag blev imponerad. Lo var med och blev såklart hungrig mitt i, men som tur är så är maten aldrig långt borta - sålänge hon är med mig. :)

De började gumpapasset med lite samling och alla fick säga sina namn. Medea presenterade sig ganska försiktigt medans oblyga Astrea högt och tydligt sa sitt namn. Gullungar!
Sen var det dags för lite springlekar och efter halva tiden byggdes det hinderbana.
Trötta och glada barn i bilen hem! Trött mamma med för den delen. ;)

Lo har haft en jobbig vecka på eftermiddagarna, och så även vi. Hon har stundtals varit otröstlig och hennes dolda röstresurser gav sig väl tillkänna! Jag har en bok hemma om det första årets utveckling och där står det att vecka 11-12 är ett stort utvecklingssprång. Det ska storma rejält och allt vad som står stämmer in på våran lilla Lo. Förutom en sak, hon är bara 10 veckor. Fast förra regnmolnsperioden kom också en vecka tidigare för Lo. A-barn. Tidig redan nu. ;)
I dag har det varit den bästa dagen på hela veckan, hoppas det är på väg att vända nu. För man blir helt slut av flera timmars bärande och tröstande. Slut i huvudet. Slut fysiskt. Beundrar de som har barn med kolik, hur klarar de det??

Nu ligger hon här bredvid mig i soffan och sover... Rycker till och fladdrar med sina små armar när Tommy hostar, lugnar sig så fort man lägger handen mjukt på hennes mage.... <3

Medea Surmule Jansson

Medea somnade nog inte förrän tidigast 21.30 igår kväll, och hon vaknade kl 6 i morse, en mindre bra kombination. Hon promenerar mig på nerven med sitt gnäll och sina utbrott för minsta lilla motgång så som att solen lyser in genom fönstret och hon går förbi så att hon får den i ögonen... Klockan är 10 och hon har redan haft 4-5 sådana liknande grejer för sig. Snark! 

Giv mig styrka att klara denna dagen med förståndet i behåll! All extra tålamod kommer att behövas...

Ikväll blir det tjejmiddag i Fagersta för Lo och mig! Ska bli så mysigt, roligt och trevligt, det är jag säker på! Har ett litet uppdrag att göra idag inför kvällen.... Jag som helst hade stannat hemmavid idag och inväntat förstärkningen. ;)

Trevlig fredag!!

Korvgrillning!

Min gosiga bebis

Jag och Lo myser i soffan, T duschar, Medea och Astrea är på dagis.

Vilken vacker morgon!

Fyra minus en

Älskade lilla änglabarn vad jag saknar dig!

En liten tagg i mammahjärtat

Astrea..... jag tror inte hon trivs på dagis. :( Hon säger att hon inte vill gå dit innan vi knappt har gått upp på morgonen, och så fort jag säger nåt om dagis så säger hon att hon inte vill gå dit. Hon vill vara hemma.

I dag på lämningen så ville hon inte gå in genom ytterdörren ens. Väl inne i hallen så satt vi på bänken ett tag och jag pratade lite med henne. Hon ville verkligen inte gå på dagis idag. Jag frågade varför, men hon hade inget svar mer än att hon inte ville. Jag frågade Medea som satt med oss, att visst tyckte hon det var roligt på dagis när hon väl var där? Hon svarade att Astrea brukar inte tycka det, och brukar säga att hon vill åka hem ibland. Alltså, de är där tre dagar i veckan, fem timmar per dag. Det är inga långa dagar, hon borde ju inte ens hinna tänka på att hon vill hem. Om det nu är så att hon inte trivs. Usch, vad jag är orolig för det! Vad gör man då?? Håller henne hemma? Är det fel att låta henne få som hon vill, eller är det fel att lämna henne där fast hon inte vill? Det är ju inte så att hon MÅSTE gå där eftersom jag är hemma... Men det är himla skönt att ha de här timmarna måste jag säga, där jag kan rå om Lo 100 % utan att ha dåligt samvete! Och när Lo sover kan jag sova. Eller göra vad jag vill. Himla skönt. Men det blir ju motsatt effekt om jag ska gå här hemma och vara orolig för lilla Astrea.
Måste prata med fröknarna om detta!

Kvällssoffmys

En varm mjuk liten bebiskropp ligger mage mot mage med mig och det är såå mysigt! Storasystrarna har somnat för länge sen, trötta och belåtna efter lek och bus med sin morfar. Hur han orkar hänga med i deras lekar så intensivt är för mig en gåta! Jag är oändligt tacksam över honom! Ungarna fullkomligt avgudar honom.

När jag var liten.... Kommer ihåg hur han var, så trygg, snäll, busig men ändå pedant - var sak på sin plats. Ordning o reda, pengar på fredag. Hmmm.... Önskar jag fått lite mer av de där ordningsgenerna av honom... :) Rättvis.
Han jobbade mycket, men när han var hemma och inte jobbade där så bvar han 100 % närvarande.
Händig. Byggde mycket själv, renoverade hela vårt hus själv.

Allt som han var då är han än idag, och jag är så glad att mina barn också får växa upp med honom.... <3

Nu ska jag gå och lägga mig, hoppas Astrea vill sova inatt.

Bundisarna myser tillsammans

Vi kom oss ut! :)

Puh! Normal igen! :)

Oron är borta. Nu är lilla Lo orolig istället... Vyssa, vagga, vagna, mata, trösta.... samtidigt som man har två andra barn att ta hand om. Tyvärr blir det just inte mycket mer än "ta hand om" när Lo är på detta vis. Lek det får de sköta själva.

Ändå har jag lyckats med att snabbdammsuga det värsta hårtussarna, tvättmaskinen går, diskmaskinen är snart klar, lunchen är avklarad. Ändå ser det ut som kriget dragit fram här hemma som vanligt..... Lo har nu sovit i en timme i vagnen, men börjar vakna nu igen. Attans att jag åt så mycket av den mumsiga potatisgratängen i förrgår kväll, fullsmäckad med purjolök.... Det är nog den som spökar.

Hoppas kunna komma ut i dag eftersom det är strålande solsken och snö, pulkorna står och väntar på oss på verandan. Eller bron... eller farstun.... eller vad det nu heter. Utanför ytterdörren. :) Lättare med lägenhetsspråk - trapphuset kort och gott!

Nu ska jag springa in till Medea och kolla på en sak hon vill att jag ska se. Sen kommer nog Lo vakna och vilja ha mat. Och så går det runt, runt, runt.....

Kram!

Dags att ringa gummibussen?

Usch jag har en känsla av oro i kroppen, och jag vet inte vad det är! Kan liksom inte sätta ord på känslan heller, men vet att den finns där för jag känner den ju! Och det är ingen behaglig känsla. :(

Är inte rädd. Men orolig. typ samma känsla som att sitta och vänta i väntrummet till något otäckt som måste klaras av. Är det ångest? Jag vet inte riktigt vad som räknas som ångest, men jag tror inte att det är det för det är inte så starkt, mer en känsla i bakgrunden liksom. Orosmoln.

Mammas minsta lilla älsklingshjärta...

... har somnat i min famn, och jag vill så gärna dela med mig av hennes söthet!

Pass upp! ;)

Idag ska vi försöka ta reda på var man fixar pass i lilla byn. :) Dagarna går och det är snart dags för lite semester i paradiset. (Nej inte i Paradiset Fagersta ;)) Vi ska till Naples i Florida den 3:e mars, och det ska bli såååå härligt och underbart. Längtar!!

Nu: frukost

God morgon!

We did it!!

Vi är hemma och har ätit kvällsmat och dagen har flutit på bra, hektiskt men bra.
Det har grinats vid lämningen på dagis, det har åkits bil många mil, det har diskuterats på möte, det har hämtats glada barn på dagis, det har simmats, halkats, gråtits, skrattats, halkats lite till...... Och dessemellan ammats, bytits blöjor och kläder.... och nu sitter jag vid köksbordet och bara är.... :)

Tommy har kommit hem och ligger och myser med Lo i soffan. I kväll blir det film och soffmys efter att större och störst ligger i sina sängar. Familjen är samlad. Allt är i sin ordning. Jag är NÖJD! :)

Kram <3

Arwen Lucky Lo

Denn bild kunde den uppmärksamme skymta i dagens Fagersta Posten blad nyfödingarna!

Har själv inte tidningen, men ska köpa den i morgon - såklart!

Finaste lilla Lo <3

Jahapp, nu är det jag och brudarna igen då.... :)

Skönt, det blev en liten utflykt idag. Vi åkte till Smedjebacken i ett ärende på Granngården, och tänkte att vi kunde ju stanna på lekparken i stan när vi ändå var ute. Lo satt i sin bilstol och var lite smått orolig, men det gick bra. Medea och Astrea gungade och lekte i klätterställningen och hade jättekul! Tyvärr kunde vi inte stanna längre än 45 minuter, för Losan började tappa tålamodet. Dessutom var Medea kissnödig. Så motvilligt begav vi oss av hemåt igen. Nu väl hemma, så har Medea inte kissat än och Lo sover än i sin bilstol. Så.... vi hade säkert kunnat stanna ett tag till.

Vad ska vi äta för middag i kväll?

I morgon blir en hektisk dag. Gruvar mig lite för hur det kommer gå ihop. Först lämna barnen på dagis kl 9. Sen hämta pappa i Krylbo klockan 10.20. Sen möte på Fagersta hälsan klockan 13. Dessemellan amningar, bebisgos och blöjbyten.... Mötet på Fagersta hälsan kommer nog hålla på ett par timmar, kan bli spännande med liten bebis....  Hämta barnen på dagis kl 15:30, sen simskolan i Fagersta kl 16.40..... PUST!

Jaja, det kommer nog gå bra. Vad kan gå fel???? (I samma sekund ploppar det upp scenario på scenario i mitt huvud som svar på den frågan.)

Barnen busar. Hunden tittar på mig. Hon behöver borstas. Bäst att göra det nu innan Lo vaknar. Eller borde jag skala potatis så den är klar? Ja, inget blir bättre av att jag sitter här och skriver.... :)

Kram påre!

Söndag morgon

Frukosten är avklarad, Lo ligger och sover, himlen börjar ljusna där ute, en ny dag har börjat och vi är redo.
Eller..... det där lät lite väl idylliskt. Ska sanningen fram så är det mest tjat och gnat vid vårt matbord. "Sluta kladda" "Ät mackan nu" "Sluta flamsa" "Sätt dig på din plats" och så går det runt, runt, runt.....
Så mysigt så. Not.

Hittade ett par lemlästade barbiedockor på köksbordet i går kväll. Hmm.... Inre aggretioner Astrea?

I dag ska vi till IKEA och fixa vant- och mössförvaring till hallen. Äntligen kanske vi kan hitta allas vantar och mössor ganska enkelt. Sen hoppas jag att vi kan ta ett varv inne på shoppingcentret där, har inte varit där än faktiskt. Att hitta ett par byxor till mig är väl en utopi är jag rädd för... Jag har köpt en träningsbok av Shirin Djavidi, Träna dig 10 år yngre, heter den. Och i den fanns ett test man kunde göra för att fastställa sin ålder. Och en av frågorna var hur bred man var runt midjan. Tre alternativ:

1. Mindre än 80 cm
2. Mellan 80 - 88 cm
3. Över 88 cm

Och jag mätte..... och insåg att jag är mycket fetare än vad jag trodde! Shit, vilket wake-up-call! 

Så byxor..... det kan jag nog glömma!

Lo har sovit hela natten inatt med! Härligt! Vi var till min fina Jofi igår kväll, och hade en riktig härlig myskväll. Hon kan konsten att få en att må bra! Timmarna gick så fort, plötsligt var klockan över 11 och jag fick ta min lilla gosunge och packa ner henne i bilstolen för hemfärd.

Längtar till USA..... 6 veckor kvar tills vi åker. 41 dagar. Så får vi 28 härliga dagar i solen och värmen!

Men först ska pappa komma hem en sväng faktiskt! Kommer på tisdag och stannar drygt en vecka tror jag. Ska bli jätteroligt att han kommer! Får han träffa Lo för första gången också. :)

Nu dags att göra lite nytta här hemma medans Lo fortfarande sover i vagnen. Ha en härlig söndag alla!!

Kväller

Lugnet ligger som ett varmt täcke över vårt hem, största hjärtegrynen sover och Lo ligger och ammar. T är ute och röker en cigarett. Lugnt och fridfullt, mysigt och bra.

Önskar er alla en mysig och bra helg!

Liten chillar medans stora busar :)

Väntar på maten på busborgen

Att lita på... eller inte, det är frågan....

Ibland får man veta saker som gör att tilliten till en person blir något besudlad... Idag är en sån morgon. Men jag ska ta tjuren vid hornen och ta reda på kalla fakta. :)
En förstörd morgon? Nejdå.... Det ordnar sig. Orolig? Njäää.... Det ordnar sig. Blir jag mer på min vakt? Hoppas det.

Kram på er

Baby Lo på gymet :)

I dag har Lo testat babygymmet för första gången! :) Hon gillade det tror jag! :)

Här är reportaget om Losans födelse om vill läsa.

Ja jag säger då det... :)

Hade tid på BVC med Lo idag kl 13. Har lappen kvar på kylskåpet, så jag VET att jag inte tagit fel på dagen. Men när jag kommer till vårdcentralen här i byn så får jag dåliga vibbar eftersom jag inte fått komma in på en gång, vilket jag alltid får. Men jag väntar lite till, och tjugo över ett kommer en gullig tant ut och frågar om jag har fått en tid. Jag förklarar att jag ska till Helena och hon ser frågande ut på mig och säger att hon inte är här.
Shit, tänkte jag, var det i Smedjebacken den här gången? Hon sa inget om det sist vi sågs.
Den gulliga tanten skulle försöka få tag i Helena, men lyckades inte och hon kunde inte se någon tid inbokad för Lo idag alls! Hon verkade inte ha varit på jobbet alls idag, så kanske är hon sjuk, sa den gulliga tanten.

Jahaja, då var det bara att ta sitt pick och pack och åka hem igen då. Konstigt att de inte kan höra av sig om kontrollen blir inställd. Dåligt system. Men men, BVC här verkar ha lite dålig koll på det mesta..

En liten rolig grej hände i väntrummet också. En gammal tant satt och väntade och hon frågade mig hur gammal min lille bebis var. Sen sa hon, "Men ni slapp ju iallfall föda hemma i badrummet!"
Ja eller inte... "Nja, svarade jag, det var vi det." Förstod att hon syftade på tidningsreportaget i fredags. :)
"Åå  jag kände inte igen dig:"svarade hon och verkade helt komma av sig.

Vi har lite av en julafton i repris här hemma idag. T hittade tre kartonger med ouppackade leksaker.... Vilken glädje!! :)

Kram!

Har dammat av min gamla Beco bärsele, och vi älskar den jag och Losan!

Sju veckors-regnmolnet är här!

Baby Lo har varit orolig nu i två dagar, sedan hennes sjuveckorsdag i måndags, en klart märkbar förändring. Ingenting hjälper, och vi har trott att hon haft ont i magen för att hon inte bajsat ordentligt sedan då. Tills jag nyss googlade på utvecklingsfaser och läste en annan mammas upplevelser under den här tiden. Hennes flicka hade precis som våran plötsligt blivit skrikig och svårtröstad. De hade också trott att hon fått ont i magen för hon hade inte heller bajsat på 48 timmar! Men sådär på efterhand kunde hon konstatera att det bara var kinkigheten som föregick 2:a utvecklingssprånget som tas vid 8 veckors ålder. Vad skönt! Hon har säkert inte ont i magen, utan är bara inne i en helt normal kinkperiod. :) Vilken lättnad! Jag älskar utvecklingsfaser! Eller egentligen är det nog förklaringarna jag älskar, det är lättare att ta sig igenom regnmolmsperioderna om man vet varför och ATT de ska komma, och att de är helt nödvändiga för barnets utveckling. Sen vet man ju att efter regn kommer sol, och det är samma med kinkperioder. De efterföljs alltid av något positivt, en nöjdare bebis som lärt sig massa nya spännande saker. :)

I morgon är det jag som plockar fram babygymmet, så vi kan öva på de nya färdiheter hon "ska kunna" efter åtta veckors ålder. :)

Nu är arabiskan borta! :)

Samhällsmässigt inkorrekt

Satt i bilen på väg hem från Eskilstuna, eller Hällby för att vara exakt, och kände mig så sorgsen och tom inombords. Tommy, jag och barnen hade varit hos farmor o farfar och firat farmors 60 årsdag, och T fortsatte till jobbet direkt därifrån och jag och barnen åkte hemåt.
Jag hatar skiljas från honom. Kommer aldrig bli bra på det. Snacka om separationsångest! Fast det är inget jag direkt visar för honom.

I dagens samhälle ska man ju vara stark och oberoende, självständig. Är man ego i ett förhållande får man nästan creds för det! Men jag är allt annat än självständig och oberoende Tommy. Jag erkänner, jag behöver honom för att må bra och fungera som jag ska. Mitt inre blir till ett kaos utan han som styr upp och håller mig flytande. Jag känner mig vilsen och otrygg utan honom i närheten.

Sen så vet jag inte om jag är osunt fäst vid min älskade, tror inte det. Men några kanske anser det efter att ha läst detta. Jag är inte svartsjuk. Jag är inte desperat. Med det menar jag att jag inte gråter och bönar och ber om att han inte ska lämna mig när han åker till jobbet till exempel. Jag är bara samhällsmässigt inkorrekt. ;)

Sorry, jag kan inte skriva här på ett tag. Måste fixa ett problem på sidan först.... Allt står på arabiska i mina menyer osv... så jag kan typ inte göra nåt! Kanske måste byta blogg om jag inte fixar detta. :(

Nej! Inte igen!

Mjölkstockning! Känns som om värsta influensan i kroppen och tutten gör så himla ont! Andra gången på en månad. Inte ok!

Reloaded

Vi har varit hemma i en timme och de har redan laddat om batterierna! Tänk att ha den återhämtningsförmågan! :) Fast de är glada iallafall. Alltid något. :)

A very bad idea!

Ett bra sätt att göra av med ett ton överskottsenergi hos två av barnen samtidigt som man får en liten orolig mage hos Lo att komma till ro, är en uppfriskande promenad. Tänkt och gjort. Vi tog hund och dockvagnar och gosedjursväskor med oss ut, och glada i hågen (förutom Astrea som freakade ur bara vi gått från gården, livrädd att vi skulle möta en traktor) började vi gå. Jag borde tagit Astreas första varningstecken på allvar, den som sa: gå kortaste möjliga väg, eller stanna på gården! Men dum som jag var, gjorde jag inte det.

Vi gick i sakta mak igenom villaområdet och tänkte gå en runda förbi dagis och sen svänga av mot Kobajsvägen bakvägen förbi stallen och hem. Men vid dagis, alltså halvvägs tog Astreas ork och vilja slut. Samtidigt som det började blåsa och regna småspik. Jag fick ta hennes dockvagn i ena handen och Lo's vagn i andra tillsammans med Älsa.
Med tanke på att Astrea växte fast i marken var 25:e meter och vägrade gå så var det en låång väg hem. Medea var på toppenhumör hela tiden som tur var, och det var nog räddningen för mitt tålamod. :)

Blöta kom vi tillslut hem, och det skönaste med uppfriskande promenader är ju just det, att komma hem och in i värmen, dricka kaffe och fika lite... :) Det är vi värda!

Något är fel

Var är magneten som håller min kompassnål stabil? Blir så uppenbart att jag inte funkar riktigt bra utan honom, när vi haft en sån intensiv månad tillsammans och nu när han helt plötsligt börjat jobba igen. Bara poff så är han borta!

Natten överlevde vi, men det var ändå halvtufft eftersom JAG inte kom till ro och vågade somna riktigt av "rädsla" att Astrea skulle vakna. Och det gjorde hon en sisådär fem gånger, men lyckligtvis kunde jag tassa in till henne utan att Lo vaknade.

Nu är jag halvtrött. Men barnen härjar hejvilt här hemma, och snart ska vi gå ut. Ingen rast, ingen ro... ;)

TACK ALLA GOA VÄNNER OCH FAMILJ FÖR ERA JULKORT!!

Tyvärr har jag inte skickat nåt enda ett i år. Heller. *skäms*

Jag är så kass på julkort! Måste bli bättre på det till nästa år! Det ska bli mitt nyårslöfte tror jag!

Men än en gång, ETT HJÄRTLIGT TACK!! Era julkort pryder vårt annars så svarta kylskåp. :)

Annandan

Julen är snart förbi. Och denna jul har varit.... bra på många sätt. Medea och Astrea har fått många fina julklappar, och till och med Lo har fått ett par stycken.

Som vanligt har jag varit dålig på att dokumentera med kameran.... Tänk att det ska vara så svårt!

Nu sitter två brudar här mittemot mig i köket och målar med vattenfärg. Lo sover i vagnen och T sitter i vardagsrummet. I dag är det hans sista pappalediga dag på ett tag, i morgon börjar allvaret och han blir borta över natten för första gången sedan Lo kom till oss. Men det kommer nog gå bra, även om det känns lite smått oroligt om jag kommer fixa allt själv. Nätterna kan ju som ni vet vara fyllda av action här hos oss. :) Det kan vaknas och ropas och vi får springa mellan rummen och stoppa om, stoppa i nappar, sätta på cd-spelare, och nu dessutom amma mellan varven. Ja, nätterna är väl det jag är mest orolig för, men det ordnar nog sig. Och när jag säger "mest orolig för" så är det väl en trea på en skala upp till tio, där noll är helt oberörd, så det är inte så farligt. När Tommy skulle åka och jobba och stanna borta över natten första gången när Medea var liten så hade jag sån ångest att jag grinade när han skulle åka. Stackars T! :) Och det varade i typ ett par veckor!

När Astrea var liten så kommer jag inte ihåg hur det var..... Kanske skulle kika tillbaka här i kära bloggen och se om jag skrivit nåt om det. :)

Nä nu ska jag gå och duscha innan lillmonstret vaknar. :) Vi ska till Västerås idag och se om vi hittar nån fin julklapp till mig o T. :)

Greta ringde o önskade god jul! :))

Dan före dopparedan

Sitter vid köksbordet med lillan i famnen, nyammad och nyrapad är hon :) och ganska nöjd med tillvaron. Medea sitter mittemot och spelar Nintendo DS och Astrea skalar sin första mandarin. Nu börjar dagen och det känns som om det kommer bli en fin sådan! :)

Nu: Frukost!

Mor lilla mor...

Vem är väl som du?

Hon ringde i dag, för första gången sen jag ringde henne från BB. Intresset för sitt nya barnbarn är väl sådär, med tanke på att vi kom hem för tre veckor sedan. Men vad värre är, så glömde hon bort Medeas födelsedag.

Nåväl, hon ringde alltså idag, frågade hur det var och jag svarade att allt var bra förutom att jag var lite förkyld. Hon sa att hon ringde för att fråga vad Medea o Astrea önskade sig i julklapp, och jag sa några saker. Sen kunde jag inte hålla masken längre utan påtalade kallt att hon missat Medeas födelsedag. Hon svarade med taggarna utåt att hon minsann också varit förkyld. Jaha.... Ja ja. Jamen dåså liksom.
Du kunde ha ringt, sa jag, och jo, sa hon, det hade hon kunnat göra "men var inte så sur på mig för det".
Jag svarade att jag inte var sur och att jag slutat bli besviken på henne, men att jag tyckte det var dåligt gjort av henne.
Då säger hon kallt "Det går över". "Det går snart över".

????

Alltså, är hon verkligen min mamma??

Morgonmys

Alltså, jag fattar inte hur man kan klara sig på så lite sömn som jag får om nätterna, och ändå vara relativt pigg och vaken om dagarna. Som i natt t ex, Lo kom till ro vid två-tiden, ja det var nog närmare halvtre, och sov till strax före sex.

Problemet är att hon sover så gott om dagarna, och äter inte med så tätt mellan gångerna. Sen vaknar hon till liv på kvällskvisten och då är hon HUNGRIG! Matförrådet tar slut innan hon blir nöjd, så hon är ju hysteriskt på bröstet hela tiden. Så var det i går kväll, och det höll i sig tills då hon äntligen kände sig nöjd och somnade. Så har hon haft jobbigt med magen också, säkert ännu en anledning till att hon inte riktigt kommit till ro. Sen så är hon dessutom förkyld, och jag hör henne nu hur hon låter slemmig i halsen när hon andas där hon ligger i vagnen och sover. Stackars liten... :(

Astrea sitter bredvid mig här i soffan och tittar på tecknat på tv, och dricker saft. Ja, jag vet... En bra mamma skulle aldrig ge saft innan frukost. Frågan är ju om hon skulle ge saft överhuvudtaget? Men vi gör nog mycket i vår familj som man inte "borde". :)

Börjar känna mig lite lätt stressad inför julen, det är inte många dagar kvar nu, och jag har lite inköp kvar som jag måste fixa idag. Undrar om man kan få med sig grannen på lite shopping i Ludvika idag? Ska fråga henne och hon och lilla Freja har lust, Freja som är två månader äldre än Lo. :)

Nu frukost! :)

Medeas födelsedag den 11/12

Gud vilken dålig bloggare jag är! Det är ju inte direkt trångt mellan raderna den senaste tiden.... Även om lilla Lo är en av de lugnaste bebisarna jag mött så är det fullt upp här på dagarna ändå. Tiden rusar iväg och i går blev Lo 3 veckor gammal. Medea har hunnit bli 5 år, och det firade vi med ett barnkalas med 6 kompisar till Medea och tre mammor o en pappa, förutom mig o Tommy såklart. :) Meddis tyckte det var jätteroligt och hon fick så många fina presenter av dem allihop.

Snart är det ju jul, o i dag ska vi storhandla julmat och lite annat smått och gott. I går kokade jag knäck och jag ska göra en till dubbel sats idag tänkte jag.

I går fick vi också ett tråkigt besked om att Medea är allergisk mot hästar.... Suck och stön. Tror att jag tycker det är minst lika tråkigt som hon... Har ju sett framtiden som ponnyförälder med egen ponny, träningar och rubb o stubb framför mig. Till och med en möjlig plats för uppbyggnad av framtida stall har setts ut....hästtransportsparkeringsplats har vi också. Men men..... sånt är livet. Är ändå glad att testet inte visade positivt på hund o katt.

Må så gott mina vänner, och tänk lite extra på alla de barn som inte har det så lätt under denna helg.......

Kram

Jag kan inte tänka mig en framtid utan mina älskade små. Undrar om min mor kände så när en annan var liten..? Vad hände sen? Hm... Hon förbryllar mig men gör mig inte besviken längre. Har gett upp hoppet. Visst saknar jag mamma. Men inte henne. Så det så!

Kram!

Stackars lilla söta Astrean

En helt genomtrött liten Astrea somnade efter sagan och lite småprat med pappa som inte ens hann ut genom dörren.
Hon har varit en prövningarnas stora utmaning i dag, eller hur jag nu ska skriva. Skrikit. Ignorerat. Bråkat. Slagits. Grinat. Jag vet inte hur många gånger hon åkt in på rummet idag och igår...

Är detta den reaktion vi väntat på från henne, i allt nytt som vänt hennes värld upp och ner?

Det, tillsammans med trötthet (hon har somnat as-sent flera nätter i rad nu och ändå vaknat supertidigt) och envis förkylning är nog svaret på vad som tagit åt vår lilla söta Astrean.

Och mitt mammahjärta värker av medlidande, samtidigt som hennes beteende tröttar mer än vilken vakennatt som helst i veckan. Jag blir arg och irriterad, och det skapar ju definitivt ingen perfekt harmoni.

Ska försöka ägna lite extra tid i morgon. Det HAR varit mycket bebis hit, Lo dit...

Medea har verkligen blommat ut och är så duktig och hjälpsam, speciellt med Astrea. :) Hon har inte visat några tecken på att Lilla Lo:s ankomst påverkat henne negativt. Tack och lov! Tur Astrea har Medea, och tvärtom!

Statusuppdatering

Trött efter typ 2,5 timmars sammanhängande sömn i natt, sen blev det ett par till på morgonkvisten.

Glad för mycket; Mina underbara små hjärtegryn, vädret - snö och ett par minusgrader och sol. Min snygga, heta oäkta man.... <3 Har handlat fina presenter till Medea. Och mycket mer.

Mindre glad för att jag nu måste sätta mig i bilen med Lo och åka o hämta barnen på dagis. (Omständigt)

Dagens höjdpunkt blir när Adde och Hanna kommer och hälsar på med deras mamma. Tänkte baka en kaka tills dess, får se om jag hinner! :P

Nu måste jag åka, hej så länge!

Bebislycka

I dag är Lo en vecka gammal, men det känns som om hon funnits hos oss mycket längre! Och i och för sig, på ett sätt så har hon ju gjort det i nio månader, så det är egentligen inte så konstigt att man tycker det.

Det fortsätter gå oförskämt bra.... jag vet att jag kommer få skit för detta längre fram, hur kan något vara så perfekt utan att det kommer straffa sig sen? Det enda lilla molnet jag har är en mjölkstockning i ena tutten, men den är mycket bättre nu. Hårfön är medicinen, tack för tipset bästa Anna!

Lo är en sån nöjd och glad liten bebis, hon skriker nästan aldrig, och jag är sååå himla tacksam för att hon är sån. Det är nog en av anledningarna till att Medea och Astrea tagit hennes ankomst så lätt. Astrea har verkligen anammat det där med att vara storasyster med hull och hår, men hon vill gärna vara liten samtidigt, och det är hon ju också. Så vi anpassar oss efter henne och låter henne vara liten när hon vill det. Inga konstigheter.

I dag har vi varit på BVC för första gången med Lo och vägit och mätit. Det gick bra, hon har ännu inte kommit upp i sin födelsevikt, men det är nog för att jag haft problem med amningen. Nu är jag inte orolig, den har gått jättebra idag.

Medea födelsedag är ju på Söndag! Tänk att hon redan blir fem år!! :) I veckan har vi en del inköp att göra. :)

Mår så himla bra nu, allt är perfekt :)

Känner mig nästan upprymd över livet just nu, vill inte ändra på något. Vi har det så himla bra!

Är upp över öronen förälskad i våran lilla Lo... hon är helt bedårande och en alldeles underbar liten bebis! Våra två äldre barn är så duktiga i denna, vad som för dem måste vara en märklig situation. Och dessutom håller de på att lära sig somna själva! De ligger nu i varsitt rum och lyssnar på saga på deras CD-spelare, och vi springer in då och då och kollar till dem. Medea är ju inte så enkel som Astrea, hon är mycket envisnare med att inte vilja somna. Men hon är stor nog att fixa det, och med lite tålamod från oss så kommer hon fixa det.

Vi har mycket roligt att se fram emot nu också, Medeas födelsedag närmar sig och kalasinbjudningar ska postas, samt lite andra förberedelser. Presentinköp. Men det är inte särskillt svårt åt Medea.... :) Sen är det jul!

Lycka också för att amningen inte längre är LIKA pinande längre. Senaste amningen i kväll gick nästan helt smärtfritt förutom de första tagen. Tack gud för silikontuttar att sätta på vårtan!

Nu ska jag checka lite på Medea.

Kram kram

Fucking perfect :)

Min förlossning var så där alldeles heeelt perfekt, nu så här i efterhand. Jag ska berätta hur det gick till när vår lilla Lo kom till världen. :)

Jo så här var det:

Vaknade 8:30 på morgonen med lite lätt ryggont, och lite diffusa förvärkar, inget ovanligt så jag tänkte inte på det. Vi skulle till Smedjebacken och skriva på faderskapspapper kl 10:30, och det var min första mammalediga dag som jag tog ut. Förvärkarna fortsatte hela morgonen, men inte alls starka, så jag sa till T att jag förmodligen hade en fis på tvären som irriterade. I bilen på väg till Smedjebacken tyckte jag att de blivit lite starkare och att de faktiskt kom med jämna mellanrum. Så jag provade klocka ett par stycken och det var fyra minuter mellan dem. Det roliga var att jag inte reagerade på att det var så kort mellanrum, förmodligen för att jag verkligen intalade mig själv att det bara var förvärkar. :) Men när vi skulle gå till kommunhuset från parkeringen, så förstod jag att nu var det nog på gång på riktigt, gjorde riktigt ont och jag kunde inte prata medan värkarna varade.

På kommunhuset tyckte de att detta var ju riktigt spännande, så det gick fort där som tur var och vi kunde åka hem. Nu var klockan 10:45 och det var bara tre minuter mellan värkarna i bilen hem. Så vi bestämde att nu var det dags att åka in.

Kl 11 var vi hemma igen och jag hade ganska svårt att ta mig in i huset efter att jag pussat barnen hejdå, T skulle köra dem till dagis. Men jag tog mig till soffan i vardagsrummet och skulle just sätta mig för att ringa förlossningen, när vattnet gick! Mycket vatten var det och jag älgade ut till toaletten och krängde av mig byxorna samtidigt som jag raderade det slagna 118118 på telefonen och slog istället 112. Jag satt på toaletten och fick så sjukt ont helt plötsligt, det var som värsta infernot bröt loss och jag förstod att detta var det riktiga startskottet.

112 svarade och jag kunde iallafall presentera mig och fick fram att mitt barn är på väg ut, det kommer nu! Jag stod på knä lutad mot toaletten och höll krampaktigt tag i telefonluren, men jag kunde bara prata korta perioder mellan värkarna som nu var outhärdliga. Hon kopplade mig till förlossningen där jag fick prata med en barnmorska, hon frågade om jag var ensam och jag sa att det var jag just nu, och hon sa åt mig att lägga mig ner på vänster sida. Men gud, golvet är ju stenhårt, sa jag, men hon sa att det är omöjligt för mig att kunna ta emot bebisen själv om jag stod på knä. Så jag lade mig på vänster sida och nu lät jag nog ganska panikslagen och skrek "HJÄLP MIG!"

Jag slet ner ett badlakan som jag nådde där jag låg på golvet och bet i den. Barnmorskan och 112-tanten var med bägge två, men jag hade svårt att hålla i luren när det gjorde så ont, de fick ringa upp igen när jag lade på av misstag när jag letade efter högtalarknappen.. :) Hon frågade om jag kunde känna något mellan benen. Nej, det kunde jag inte, men jag sa (eller ylade mer) att den kommer vilken sekund som helst nu. Då kom äntligen Tommy hem och sprang in till mig där jag låg på badrumsgolvet. "Oh herre gud!!" Kommer jag ihåg att han sa och tog upp telefonen som jag slängt iväg och tryckte av den. "Varför har du telefonen på??" frågade han :) och tryckte av samtalet. Men, det är 112, fick jag fram, och han ringde genast upp dem igen.

Sedan var det teamwork på hög nivå! Alltså, snacka om intimitet bortom alla gränser. Jag och Tommy. Ett ofött barn. Bajs. Slem. Blod. Jag tänkte på det för ett par dagar sen, att han har ju verkligen sett min mest osmickrade sida samtidigt som det är den vackraste..... ;)

Tommy fick direktiv från barnmorskan, och jag kände hur huvudet var på väg och hur det var halvvägs ute, och jag lyssnade på Tommy som sa att jag skulle ta det lugnt lite nu. Nästa värk var huvudet ute. Sen var det stopp. Jag hörde Tommy flämta och konstatera att navelsträngen satt åt runt halsen och bebisen var blå. "Nu måste du krysta, sa han till mig och jag fick en värk och tryckte på allt jag hade, men den satt fast. Kände hur nästa värk kom och jag tänkte att nu gäller det och krystade för livet, samtidigt som T höll i bebisens huvud bakom öronen som barnmorskan i luren sagt att han skulle göra. Han ruckade lite så axlarna skulle leta sig fram och plötsligt kunde jag känna den där underbara känslan när hela kroppen gled ut i en våg av vätska. Klockan var nu 11:15

T hade lagt handdukar där bebisen skulle komma och jag låg fortfarande på sidan med ryggen mot dem. Det var tyst. Jag hörde hur Tommy återberättade vad som hände till barnmorskan i luren, och han masserade och torkade bebisen som fortfarande inte gett ifrån sig ett ljud. Men så, plötsligt så hörde jag hur den gnydde till och sedan lite hest och försiktigt skrek. Så lade han upp henne på mitt bröst och lade handduken över henne. Sen gick T ut för att möta ambulansen, och efter en liten stund kom de in.

De gratulerade oss, berömde oss såklart :) och kollad lite blodtryck och satte droppnål på mig, och efter att ha pratat med barnmorskan fick Tommy klippa navelsträngen. Anette, som den ena ambulanssjukvårdaren hette, svepte in lilla Lo och mig i filtar på ambulansbritsen, och så bar det av mot Falun.

Jag hade jättemycket eftervärkar i ambulansen. Moderkakan ville de inte att jag skulle krysta ut innan jag var framme i Falun, och de satte på blåljus och sirener, hihi! Lite coolt var det allt! Snacka om att göra entré i världen vår lilla Lo, som ju helt oberörd av ståhejet började snutta på mitt bröst.

På BB i Falun hade jag så ont och sådan frossa att jag inte kunde hålla Lo längre. Vad som verkade vara en evighet var tills jag fick värkstimulerande så att jag kunde krysta ut moderkakan, och snart mådde jag mycket, mycket bättre.... :)

Tommy kom in strax senare, han hade stannat hemma och städat badrummet... :)