En helt genomtrött liten Astrea somnade efter sagan och lite småprat med pappa som inte ens hann ut genom dörren.
Hon har varit en prövningarnas stora utmaning i dag, eller hur jag nu ska skriva. Skrikit. Ignorerat. Bråkat. Slagits. Grinat. Jag vet inte hur många gånger hon åkt in på rummet idag och igår...
Är detta den reaktion vi väntat på från henne, i allt nytt som vänt hennes värld upp och ner?
Det, tillsammans med trötthet (hon har somnat as-sent flera nätter i rad nu och ändå vaknat supertidigt) och envis förkylning är nog svaret på vad som tagit åt vår lilla söta Astrean.
Och mitt mammahjärta värker av medlidande, samtidigt som hennes beteende tröttar mer än vilken vakennatt som helst i veckan. Jag blir arg och irriterad, och det skapar ju definitivt ingen perfekt harmoni.
Ska försöka ägna lite extra tid i morgon. Det HAR varit mycket bebis hit, Lo dit...
Medea har verkligen blommat ut och är så duktig och hjälpsam, speciellt med Astrea. :) Hon har inte visat några tecken på att Lilla Lo:s ankomst påverkat henne negativt. Tack och lov! Tur Astrea har Medea, och tvärtom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar