Mor lilla mor...

Vem är väl som du?

Hon ringde i dag, för första gången sen jag ringde henne från BB. Intresset för sitt nya barnbarn är väl sådär, med tanke på att vi kom hem för tre veckor sedan. Men vad värre är, så glömde hon bort Medeas födelsedag.

Nåväl, hon ringde alltså idag, frågade hur det var och jag svarade att allt var bra förutom att jag var lite förkyld. Hon sa att hon ringde för att fråga vad Medea o Astrea önskade sig i julklapp, och jag sa några saker. Sen kunde jag inte hålla masken längre utan påtalade kallt att hon missat Medeas födelsedag. Hon svarade med taggarna utåt att hon minsann också varit förkyld. Jaha.... Ja ja. Jamen dåså liksom.
Du kunde ha ringt, sa jag, och jo, sa hon, det hade hon kunnat göra "men var inte så sur på mig för det".
Jag svarade att jag inte var sur och att jag slutat bli besviken på henne, men att jag tyckte det var dåligt gjort av henne.
Då säger hon kallt "Det går över". "Det går snart över".

????

Alltså, är hon verkligen min mamma??