"Jag behöver många kramar"

Min älskade fina lilla femårings ord gick rakt in i hjärtegropen. Och jag är så glad och tacksam över att hon så tydligt kan berätta vad hon behöver och saknar. Jag behöver inte rannsaka mig själv alltför djupt för att inse att det ligger mycket sanning i det hon sa. Jag har behandlat henne som större och självständigare än hon ju är, för att hon har varit så duktig på att just visa att hon blivit stor och kan mycket mer själv. Sen har Lo inte varit nådig den sista tiden utan krävt massor av närhet och bara accepterat mig. Där har både M och A fått mindre tid och jag vet det så väl. Men nu när hon sa så här i kväll vid nattningen så.... var det som att en taggtråd virades runt strupen på mig samtidigt som jag blev så himla glad och stolt. Och fast besluten att göra stor skillnad hädanefter. Lo får inte ta så mycket tid som hon gör. Det kommer bli bra.

I och med att hon sa dessa ord i kväll så var det mycket som föll på sin plats. Jag vet min dotters behov och kan jag bara tillgodose dem så kommer det andra frågorna också bli lösta. Och självklart kommer jag kunna göra det!