Saknar gamla dagis

Ofta känns det helt ok på nya dagiset, framförallt för att ungarna verkar trivas. Det finns många barn och Medea har redan hittat flera kompisar där. Astrea är nog ännu så länge inte så brydd om vem hon leker med, så länge hon får göra det hon vill.

Men morgonar som denna så saknar jag i synnerhet fröknarna på gamla dagis, deras sätt att vara med barnen, naturligt, varmt, tryggt.... Barnen var ledsna när jag lämnade dem. De ville följa med hem igen. Medea grät stora tårar och det var hemskt jobbigt, för det har hon inte gjort när jag lämnat henne på dagis sedan hon var liten. Och fröken som tog emot dem idag, var ändå den som jag känner mest för, var mest stel och obekväm i situationen. :( Kändes inte alls bra.

Jag tror att Medea var trött och lite hängig, hon snorade och kändes lite varm, men hade ingen feber, och hon ville gå till dagis när jag frågade henne hemma. Astrea blev nog mest ledsen för att Medea var det. Huuuga.... :(

Men men... jag ringde iallafall dit när jag kom till jobbet och hörde så allt var bra, och de lekte och allt var bra. Men ändå har jag en gnagande oro, just den att jag saknar tilliten till fröknarna.

Vi har väl varit bortskämda med världens bästa Lena, Pia och Jenny i Fagersta.

Nu ska jag avsluta med att säga att vi inte har några mardrömsfröknar på nya dagiset, barnen trivs ju och det skulle de inte göra om fröknarna inte var bra för dem. Så det är säkert mina hormoner som spökar igen. Men det är inte roligare för det.

KRAM