Först ville ingen iväg, men jag kände att det blir en lång dag om vi bara är hemma. Så efter ett tag så kom vi iväg. Först glass vid kiosken. Och det var något i den glassen som inte var sådär helt bra... De blev som tokiga. Helt crazy. Och då åt de ändå inte hela glassen - vilket var himla tur!
De skrek, tjöt glada tjut, kröp under bordet... tur vi satt ute iallafall. Sedan hem och klä på oss varmare kläder och iväg igen mot Smedjebacken och lekparken där. Jag hade lovat Meddis att gå till biblioteket, och eftersom jag var osäker på deras öppettider, så åkte vi dit först. Vilket skulle visa sig vara ett stort misstag. Hehe.
Det var första gången vi var i bibblan i Smedjebacken. Det var ett stillsamt litet bibliotek med en mysig barnavdelning, två bibliotekarier varav en var läskigt lik prästens lärjunge i Änglagård III :) Där var väl två eller tre andra människor där, och så vi då. De hade gjort en mysig pöl i hörnet med massor av kuddar, där började det mullra lite oroväckande och innan någon hann fatta vad som pågick så var jordbävningen i full gång. Det sprangs hit och dit mellan lådorna med böcker, kastades böcker på golvet, de jagade varandra, rullade förtjust runt blad kuddarna i pölen och tjöt omvartannat skrattade..... ja det var kaotiskt. Det var Astrea som var motorn i det hela, men Medea, som ändå reagerade när jag sa till på skarpen och stannade upp, hängde snart på lillasyster igen.
Jag rafsade ihop några böcker och fick på en skrikande och sprattlande Astrea strumpor och skor, och styrde mot disken där den något chockade prästlärjungen stod och försökte se oberörd ut. Barnen sprang runt och levde rövare bland hyllorna, men snart fick jag kontakt med Medea som ställde sig bredvid mig och stannade där i stort sett hela tiden. Astrea var okontrollerbar men tillslut tog jag henne och lade henne sprattlandes och ylandes över axeln, gick tillbaka till disken och fick mitt lånekort och böckerna.
Jag ville bara ut därifrån fortast möjligt och ställde ner Astrea på golvet. Plötsligt var hon vid filmhyllan och började riva ut filmer.... Snacka om mara. Väl ute i bilen så var jag inte nådig mot dem och skällde och gormade innan jag lugnade ner mig. Medea sa förlåt... och sen var allt bra, jag till och med satt och log åt hela händelsen hela vägen till Söderbärke. Ja vad gör man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar