Som hon har längtat. Och väntat. Och tjatat. Och gnatat. Och suktat. Och saknat.
Nu ÄNTLIGEN var det dags efter ett långt sommaruppehåll att återigen svinga sig upp i sadeln!
Hästen som troget lät sig bestigas hette Raffels, och var snäll men inte så värst sugen på att bli pysslad med. Men vi låtsades inte om någonting och gullade, smekte och fjäskade lite för honom och han lät sig väl sadlas och tränsas och ledas ut i regnet till ridhuset.
Ridläraren var gullig och snäll, och Medea njöt av varenda sekund. Hon var så duktig och travade så fint, när Raffe väl ville börja trava. :) Han var nog fortfarande lite semesterseg stackarn.
Meddis sa: Vad många fina hästar de har här mamma! Men ingen är så fin som Smulan. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar