I går satt jag i godan ro och tittade på Emil med barnen... när Tommy plötsligt sa att jag såg konstig ut. Mitt vänstra ögonlock hängde ner och den pupillen var större än den högra. Hm.... hade inte märkt nåt själv om inte han hade sagt det. Men mycket riktigt så hände det ner lite och jag var trött och tung i kroppen. Det hade jag varit hela dagen egentligen och gravid och dann som jag är så tycker jag det är helt normalt. Allt är normalt när man är gravid. *Ler*
Iallafall så ringde Tommy 1177, han var riktigt orolig att det skulle vara en stroke eller nåt sånt på gång i mitt huvud. Och han beskrev vad han såg och vad jag kände, och blev ombedd att ringa 112. 112!! Det var fråga om tid, för de hade frågat T om han kunde åka och möta ambulansen till o med.
Aldrig i livet! sa jag, du får inte ringa dit. Jag mådde ju bra. Förutom lite domningar i kinden och trötthet så var jag precis som vanligt. Så ambulans kunde jag inte bara åka!
Men Tommy ringde iallafall, och jag ringde till Jofi och hon ställde upp och skulle lägga barnen... Vilken kalabalik! Antagligen blev jag väldigt stressad av hela situationen, lämna barnen, 112, "fråga om tid"........ Så jag började bli helt yr och mådde plötsligt ganska dåligt.
Ambulansen kom - hur pinsamt var inte det, jag menar de är ju inte direkt diskreta i sin framtoning deras bilar.... ;) och ambulansmännen kom in, precis som på tv. De frågade hur det var med mig, och jag sa att jag egentligen mådde bra men kände mig lite konstig nu. De tittade på mina pupiller och ögon och tyckte jag så helt normal ut. Kollade blodtryck osv och konstaterade att jag VAR normal. Så de frågade vad jag ville göra, och jag sa att ville stanna hemma, eftrsom jag förmodligen bara var trött. Så de stackarna fick åka tomhänta hem.
Som tur var får man väl ändå säga. Tänk om det hade varit något hemskt!
Kära Jofi fick åka hem till sin familj och vi lade barnen som var glada att jag stannade hemma, men Medea funderade och frågade Tommy varför jag inte följde med till doktorn ändå. Snuttisen... <3
Sen kom den rikiga tröttheten, kände mig helt utmattad så jag tog tidig kväll och sov heeela natten. Behövdes nog. I morse såg mitt öga normalt ut igen och jag känner mig mycket piggare.
Vilken tur att det inte var ngt allvarligt!! Men du, det här säger jag väldigt sällan till folk eftersom jag har så svårt för det själv.....Du måste vila! Jag vet att det inte är lätt att få ihop det med två barn hemma osv men lite vila kan man klämma in i schemat.
SvaraRaderaTack för omtanken vännen <3 Jag ska ta det lugnare och vila mer... :)
SvaraRadera