Vad gör man?

När ens snart femåriga dotter har hjärtesorg? Och blir sårad och besviken gång på gång av samma människa? Jo man blir helt förtvivlad för man kan inte göra någonting som man inte redan försökt. Och det hjälper inte. Man blir arg för att man gjort ännu ett försök förgäves, som slutar med tårar och en ledsen, ledsen.... oföstående tjej... man blir indirekt orsaken till sin lilla dotters sorg.

Och varje gång jag ser hur ledsen hon blir så tänker jag att nu var det sista gången jag försöker. Men Medea kan inte glömma sin gamla bästa vän. Det går inte länge mellan gångerna hon uttrycker sin saknad och längtan efter henne. Hon ber mig ringa flickans mamma och fråga om hon kan komma och leka... och tillslut faller jag för hennes tjat och tar kontakt. Med samma resultat varje gång sedan i början på sommaren. Den här gången kom vi ändå så långt att Tommy skjutsade dit Medea.... bara för att komma till en låst dörr - ingen var hemma. Ja, vad gör man??

Jo jag bryter härmed kontakten med dem. Medea förtjänar inte detta och det är min uppgift att skydda henne mot så mycket ont jag kan. Det enda jag ångrar är att det inte är gjort tidigare.

*Morr*