Reservfrun

I dag på jobbet kände jag det. Foglossning. Ajajaj! Speciellt när jag suttit still vid skrivbordet en stund och sen börjat gå... Kan liksom inte röra mig normalt längre. Och det är ett nytt problem för mig. Gjorde ont när jag lyfte Astrea i eftermiddag. :( Ajaa... det är nog bättre i morgon. Det är ju inte hela tiden det gör ont, så det får jag vara glad för.

I dag på väg till jobbet tänkte jag på vad som skulle hända om jag dog, till exempel om jag somnade framför ratten och körde av vägen... eller körde på en älg.... eller frontalkrockade med en annan bil... och dog. Men jag tänkte om man kunde rädda barnet, vad skulle hända då? Jag skulle antagligen lämna en sörjande man och två förkrossade barn efter mig. Hur skulle han kunna ta hand om både en nyfödd bebis och sig själv och orka trösta Medea och Astrea på en och samma gång? Hur jag än tänkte och funderade så kom jag på samma lösning. Han måste ha en reservfru, ifall något sånt skulle hända. En som skulle finnas där och hjälpa både honom och mina små änglar. Typ en världens gulligaste och goaste barnflicka-fru. Men hur det skulle funka praktiskt att hitta en sån har jag inte löst än.

Jo, jag har invigt Tommy i mina funderingar... och han tycker jag är knäpp. :) Och ok, det är väl lite knasigt tänkt, men det ligger faktiskt allvar bakom det hela. Iallafall min oro för vad som skulle hända min familj om jag gick bort nu. Den är verklig.

Tommy verkar inte vilja ha någon reservfru hursomhelst. Han säger att han kommer ta hand om alla tre barn själv om något sånt hemskt skulle hända.... Och faktiskt, jaa... det gör mig lugn. Han fixar det. Han kanske inte behöver någon reservfru. Inte sådär akut iallafall. :)

Nu ska jag kolla klart på filmen vi "ser". Blir ju mest tok när man sitter och skriver såhär. Haha!

Kram på er, och var rädda om er. Man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn....