lördag 15 oktober 2011

Borde triangelmärkas

Usch vad jag har varit elak idag! Stackars mina barn som tvingas umgås med mig. Uruselt tålamod, vill bara gråta och lämna in handduken och flytta till månen.
Tommy ringde nu vid halv tio och jag började grina i telefonen. Kände mig så eländig, och övergiven här hemma ensam med mig själv och alla jobbiga barn och världsproblem som svältande stackars barn jag såg i ett nyhetsinlägg alldeles nyss. Klart jag grät en skvätt till....
Droppen var när jag sa att han snart får ta och börja sova hemma, iallafall när det börjar närma sig bf, och han sa att jag då fick ringa både honom och ambulans så skulle han möta upp i Falun ifall det hände någon natt han inte var hemma.
?????
Alltså, hur jävla kul är det tror ni? Grrrrr! "Du fixar det smulan." "Du fixar allt smulan. "
Ja men jag kanske inte VILL fixa allt själv.

Okej, jag vet att jag är orättvis mot honom nu, han har inte valt sina arbetstider själv, och det är inte han som vill bo HÄR 12 mil från Eskilstuna. Jo det vill han ju nu, men han hade lika gärna kunnat flytta tillbaka till E-tuna. Men skulle jag flytta till Kiruna så skulle han flytta med, det vet jag...... Men ändå, bara tänka en sån sak, "ring ambulans"....... Det blir ju jobbigt för han att åka hem sent om kvällarna för att sedan gå upp och åka kl 5 på morgonen igen, de arbetspass han jobbar kväll sedan dag. Men att det blir jobbigt för mig att vara själv när det är dags, ringa och fixa med barnvakt och se till att allt är bra hemma innan man åker med sjuktransport eller vad det nu blir... DET har han inte en tanke på.

Jag älskar Tommy så det gör ont, jag hatar att han är borta i snitt ett par nätter i veckan. Jag vill ju vara tillsammans varje natt. Visst är det ego att tänka så. Och jag brukar inte klaga. Men just nu känns det väldigt jobbigt att vara själv. Skulle behöva hans trygga famn nu.... Ett ställe där inget ont kan hända. Där allt är bara bra. Inte bara höra "Du fixar det smulan". Suck. Detta blev djupt. Förlåt älskling om du läser detta och känner dig orättvist behandlad. Jag älskar dig.

3 kommentarer:

  1. Men du har ju en Jofi :) Kram

    SvaraRadera
  2. Jag förstår dej, jag har det likadant eftersom R jobbar nätter. Av någon konstig anledning så tror jag också att allt ska starta mitt i natten när jag är själv hemma. Jag vill inte heller ringa ambulans men det är väll det man blir tvungen till när man lever som man gör, Kram!

    SvaraRadera