Jag är frisk, mina underbara barn är friska och mår bra, barnens pappa är mitt livs kärlek, jag har ett bra jobb och min lön är bra, ja vi båda har jobb vi trivs med och vi bor fantastiskt bra. Och jag är så oändligt tacksam för allt som "hänt" sedan det som inte fick hända hände för nio år sedan och raserade hela min tillvaro.
Vill gärna tro att jag fått allt för att jag förtjänat det. Men är det så enkelt? Då kan man ju vända på det och tänka, vad har jag gjort för att förtjäna att förlora mitt förstfödda barn? Har hemlösa barn förtjänat sin situation?? Nej jag tror att det är något annat som spelar in, något som vi inte har grepp om riktigt. Men skit i det! Det blir bara snurrigt nu känner jag. *Ler*
Dåligt samvete för min lycka har jag inte, jag menar när man tänker på allt elände i världen. Men jag tar så illa vid mig av allt skit som händer bara i vårt land, speciellt när det drabbar barn. Jag kan må dåligt och få riktig ångest över en rubrik jag läst på t ex aftonbladet.se, den nättidning jag läste typ varje dag förut. Men sedan en viss rubrik för ett par veckor sedan har jag inte gått in på deras sida igen. Vågar helt enkelt inte! Det kostar för mycket. Låter skitlöjligt, men så är det för mig.
Nä nu har jag babblat färdigt, dax att knoppa. Fredag i morgon! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar