Vad gör man?

När ens snart femåriga dotter har hjärtesorg? Och blir sårad och besviken gång på gång av samma människa? Jo man blir helt förtvivlad för man kan inte göra någonting som man inte redan försökt. Och det hjälper inte. Man blir arg för att man gjort ännu ett försök förgäves, som slutar med tårar och en ledsen, ledsen.... oföstående tjej... man blir indirekt orsaken till sin lilla dotters sorg.

Och varje gång jag ser hur ledsen hon blir så tänker jag att nu var det sista gången jag försöker. Men Medea kan inte glömma sin gamla bästa vän. Det går inte länge mellan gångerna hon uttrycker sin saknad och längtan efter henne. Hon ber mig ringa flickans mamma och fråga om hon kan komma och leka... och tillslut faller jag för hennes tjat och tar kontakt. Med samma resultat varje gång sedan i början på sommaren. Den här gången kom vi ändå så långt att Tommy skjutsade dit Medea.... bara för att komma till en låst dörr - ingen var hemma. Ja, vad gör man??

Jo jag bryter härmed kontakten med dem. Medea förtjänar inte detta och det är min uppgift att skydda henne mot så mycket ont jag kan. Det enda jag ångrar är att det inte är gjort tidigare.

*Morr*

Sprickfärdig!!

Alltså, hur jävla dum i huvudet är jag inte som mulade i mig nästan en hel pizza i kväll? Att det ens gick är ett mysterium, brukar ta tvärstopp efter en halv.

Nu är jag helt stinn och har sån ångest för jag vet hur dåligt jag kommer må. Sova uselt, svettas och vara konstant törstig, andfådd och.... ja, det mesta som är dåligt. För att inte tala om i morgon! Är man korkad så får man skylla sig själv.

Barnmorska sökes

Jahapp, då var det ett faktum. Min barnmorska har slutat. :( Min härliga, kloka, knasiga, drop-dead-gorgeous barnmorka har slutat. Jag fick veta det av henne själv förra veckan när jag var där, och hon berättade helt öppenhjärtligt anledningen. Och jag tycker så himla synd om henne och hennes situation hon hamnat i. Brutna löften från Mitt Hjärta-ledningen, lögner, svek och kalla handen. Iallafall så ringde den andra stackars barnmorskan i Fagersta nu som fått ta över alla min gamla barnmorskas mammor, för att ordna en ny tid. Så min tid på onsdag blev till nästa vecka istället. Jaja, jag överlever. Men det är så himla tråkigt.

Mammas lilla hjälpreda :)

Har bäddat rent i sängarna i dag. I alla utom Medeas. Det gjorde hon nämligen helt själv! Medea snart fem år fixade allt utom att stoppa täcket i påslakanet, och jag ger mig fasen på att hade hon fått prova så hade hon fixat det till slut! :) Hon har ju en loftsäng, så det är inte helt lätt för mig att kravla runt där uppe och byta lakan, så jag var bara glad att hon ville hjälpa till. Men att hon skulle fixa det, det hade jag aldrig trott. Dessutom såg det så fint och prydligt ut när hon var färdig.

Gissa hur stolt och glad hon var när jag klättrade upp och kikade på mästerverket. Och ni kan bara gissa vilken stolt mamma hon har! :)

Skrockfull?

Mina första inköp till Baby Lo är gjorda i dag! Det tar emot att handla innan bebisen är född, det är ju så mycket som kan gå på tok och att handla kläder till en bebis i magen är FÖR MIG detsamma som att utmana ödet. Men nu har jag iallafall gjort det och det känns bra och roligt.

Maxomorra har roliga kläder som jag gillar! Har inget av det märket förut, men hoppas på lika god kvalité som de är snygga!

Underbar rosa färg har dessa velourbyxor från samma märke!

I fell in love with this! Så fin och så inte-blek-och-neutral, som så många andra bebiskläder i små storlekar.... Går allt bra ska liten Lo åka hem från BB i den här och byxorna ovan, tänkte jag.

Nu väntar vi hungriga tre på en hungrig pappa som är i Smedjebacken och köper kinamat! Yummi!

Må så gott!

Boar :)

I dag har jag städat mer eller mindre hela dagen, alltså inte HELA tiden men dagen har gått i städandets tecken. :) Kände mig så himla effektiv när jag duschade i morse, och tog med mig såpa och fönsterputs in i duschkabinen. Har tvättat upp hela tvättstugan och städat hela köket, dammsugit två gånger idag... Och känner att jag skulle vilja få upp gardiner i vardagsrummet. Ska nog ta mig en tur till Ludvika i morgon och köpa lite lampor o gardiner till vardagsrummet och fina mattor till ungarnas rum, såg de hade såna fina ryamattor typ på rusta i härliga färger!

Jag har haft sån energi i dag, och kanske det beror på de nya gravid-vitaminerna jag har börjat äta. De består av FYRA tabletter man ska ta varje dag, två är Omega 3 och en är mineral (jättestor!) och en är vitaminer. Sen så äter jag ju fortfarande järn varje dag också. Så nu kanske det gett resultat! :)

I går kväll var jag svullen om benen, ordentligt svullen. Och i morse tyckte jag också jag var det. Men nu har det gått ner igen som tur är, annars ska man vara lite vaksam på just det. Iallafall är jag det som haft havandeskapsförgiftning med både M och A. Det är klart man kan vara svullen även utan att det skulle vara ett tecken på just det, man ni vet hur det är.

Tommy är på ölfestival här i byn med sin svåger Robert. De är väl hemma halv ett, sen ska jag putsa på min gloria genom att skjutsa hem Robert. Blir en sen natt, men jag har sovmorgon i morgon så det är helt okej!

Glömt inte ställa om klockan i natt!

Matberedare.

Tänk att jag velat ha en sån så länge. Igår när jag skulle göra pajdeg, så tänkte jag återigen hur bra det hade varit med en sån magisk manick.
Nu är det så att vi har en mystisk maskin i en låda... som jag aldrig brukar använda annat än till att skiva potatis med när vi gör potatisgratäng. Den mystiska maskinen har ett knivblad som man kan använda nertill också i behållaren där potatisen samlas efter att den blivit strimlad. Jag blev lite nyfiken och tänkte att kanske, kanske kan man använda dessa knivblad där nere och då kanske man kan använda denna oanvändbara maskin till en matberedare.

Tänkt och gjort, och det funkade perfekt! :) Stor glädje i köket!

Det var inte förrän nu en ny tanke slog mig, tänk om det är så att min onödigaste maskin i köket som bara tagit plats i princip faktiskt ÄR en matberedare! Som jag önskat mig så länge.

Haha, knäppt va? :)

Trevlig fredag!

Snapshots...

Pippi och Lilla Gubben

Visst är den underbar? Älskar denna teckning av Medea, ska spara den för alltid!

<3

P.S. Lägg märke till detaljen framför bakbenet som sticker fram under magen.... *fniss* Det ÄR vad det ser ut som. :)

V 35+0

Baby Lo är nu 2,4 kg tung och ca 46 cm lång.

Jag vägde 2,7 kg när jag föddes... Börjar närma sig nu. :)

Halsbränna. Annars bara bra. :)

Loo/Lo...

Loo kan hon ju inte heta heller! Inte efter den vänliga upplysningen jag fick på Facebook idag från Elena. Har inte haft en tanke på att Loo betyder toa på engelska! Vilken tur att hon var uppmärksam nu, innan det hade varit försent!

Lo, kort och gott, utan att krångla till det, Lo Jansson.

Home sweet home

Äntligen hemma igen efter en lååång arbetsdag. Och jag ser allt som borde göras här hemma, men var får man den där extra orken till det så här mitt i veckan? Typ, röja på matbordet där halva bordet är belarmat med ritpapper, pysselböcker, tuschpennor..... pärlor, dret........ Sen resten av huset, plocka leksaker, dammsuga... sovrummen, bädda rent, städa barnens rum, tvättstugan........ behöver inte ens kommentera den.

Utomhus: beskära äppelträden, städa altanen och plantera lite i krukorna.... snark!

Just nu vill jag bara slänga mig på soffan raklång på sidan och titta på någon mysig kärleksfilm, eller en spännande thriller...

Nåja, jag ska ta ett litet ryck här i en timme innan barnen ska i säng, sen är det min lilla kvalitetstid som jag helst inte gör så mycket annat än sitter tätt omslingrad med min älskling i soffan och försvinner bort i en film.

Hm... tätt omslingrad är ganska omöjligt att sitta om jag ska sitta någorlunda bekvämt. Så det blir mer var och en på sin kant.... Fast mysigt, det har vi ändå. :)

Kram

Åh en sån dag! :)

Mina batterier är energiladdade till bristningsgränsen, för den här dagen har verkligen varit helt underbar! En halvdag på jobbet med vågarbete, som jag tycker om eftersom det är där det händer grejer på företaget liksom. Dagen gick rasande fort, och vid lunchtid susade jag hemåt och hämtade barnen på dagis. En glad, samarbetsvillig Medea och en raka motsatsen Astrea. Men det gick med viss möda och eftersom vi hade planer för hela eftermiddagen så var vi bara hem och vände i princip. Klockan två skulle vi vara på vårt gamla, kära dagis Vilhelmina och hälsa på <3

Medea hade med sig en present till en av sina gamla dagiskompisar, och hon var spänd av förväntan när vi parkerade utanför dagiset på att få träffa alla igen. Vi gick in genom grinden och Astrea verkade inte helt känna igen sig. Och när vi gick in så kom kära Lena och mötte oss i hallen. Vilket varmt mottagande vi fick, är fortfarande helt rörd. Lena berättade att barnen hade fått veta på samlingen att vi skulle komma, och att de frågat efter Medea och Astrea hela dagen och längtat efter dem! Och all positiv energi och kärlek från dessa ungar gick nästan att ta på! De hade varit så ledsna när våra tjejer hade slutat där, och inte förstått var de tagit vägen. De hade pratat om dem länge efter sommaren och haft många frågor. Så himla gulligt! Jag blev så glad att höra det... samtidigt som jag tyckte det var riktigt sorgligt, och jajamän, jag fick tårar i ögonen...

Jag berättade för fröknarna att vi saknade dem och hela Gläntan men att barnen iallafall trivdes på deras nya dagis. Tiden gick så fort, plötsligt hade vi varit där i två timmar och ätit mellis med dem, dansat disco i mysrummet, spelat spel och lagt pussel, och lekt med de andra barnen. Mys, mys, mys! Det var dags att lämna dem igen, och vi sa hejdå till alla sötnosar och fröknar och lovade skicka kort på bebisen när den kommit. Det kändes så himla bra att ha besökt dem och det kommer vi nog leva på ett tag alla tre skulle jag tro. Iallafall jag och Medea. *Ler* För Astrea hade vi lika gärna kunnat gunga i två timmar i lekparken, så hade hon varit lika nöjd och glad hahaha! Men det var glada barn jag packade in i bilen och jag körde ut från parkeringen med ett stort leende både på utsidan och insidan. Mot simhallen!

Där träffade vi Mari och William i duschen, vi slapp stressa idag för att hinna in i simhallen i tid - sköööönt. Där inne träffade Astrea sin kompis, en mamma till en av pojkarna i Medeas grupp, som hon brukar flirta med. Hon flirtar i och för sig med de flesta hon träffar, smilar upp sig från öra till öra och ögonen glittrar som vatten i månsken. Hon älskar att stå i centrum och spexar och har sig framför föräldrarna som sitter och tittar på sina barn på simskolan.... *Ler*

Medea var duktig i dag på simmis, men något ofokuserad tyckte jag mig se. Hon har ju hittat två kompisar där, Freja från dagis, och Essme, en helt ny kompis som hon hittat på simskolan, och de är mer intresserade av varandra än vad simfröken säger. Vilket jag kan förstå, det är inte så himla enkelt att ha full koncentration när det är kompisar bredvid en och vatten som är så kul! :) Och jag hörde att hon sa till några gånger, simfröken alltså, att de måste lyssna på vad hon säger.

Vi stannade lite och lekte efter simskolan var slut, och konstigt nog var det inga protester när vi skulle gå in och duscha igen. Ibland blir man förvånad. Gick också hyfsat smidigt att byta om och komma iväg hem igen, förutom att Astrea är helt ointresserad av mig när det gäller två saker. "Vänta på mig" och "Här, ta på dig jackan och skorna" ... ja, ni kan ju gissa var jag hittade henne.... Som tur var så orkade hon inte öppna entrédörren ut iallafall.

Hemma väntade min finaste Tommy med maten färdig...

Ja ni, vilken dag!

PUSS O KRAM :)

Hm.. denna outfit skulle jag vilja ha i sängkammaren på Halloween... :)

Undrar om man kan hitta den i butikernas mamma-avdelningar...?

:)

Det okända

Tittar på det okända på tv och tankarna vandrar iväg... Vad är det som gör att endel inte kommer över till andra sidan när man dör, till himlen alltså? Utan blir kvar i nåt ingenmansland som det verkar som... Huuga. Stackars själar... Som den lilla pojken i kvällens avsnitt, som förtvivlat letade efter sin mamma..... Usch. Hoppas Benjamin hittat till ljuset och till våra nära och kära som väntade på honom där. Men det tror jag.

I morgon vill Medea hälsa på sitt gamla dagis. Så jag ska ringa dit och höra om vi får komma förbi en sväng.

När jag åkte hem från jobbet idag, hade jag ett par riktiga onda förvärkar. De började i ryggen och höll i sig längre än någonsin förut. Har varit ganska tungt till och från på jobbet idag. Men dagen har gått fort och det har varit en bra och mysig dag. Nu ska jag bara köra in bilen i garaget, innan jag går och lägger mig. T sover i Etuna i natt, så jag får ligga och sova bredvid en av prinsessorna i natt - goa Medea. :)

Natti natti...

Måndag morgon, ny vecka, ny energi :)

Och jag välkomnar den med öppna armar! Känner hur själen liksom öppnar sig och baksuget där i fylls med ny luft, ny lust och ny glädje. Härligt värre! Inga hinder känns för stora idag, den här veckan, eller iallafall för tillfället. :) Man ska ju inte ta i och överdriva heller.

Kram, och ha en bra vecka!

Det var denna helgen...

Min pappa var här idag och åt lunch och lekte med busungarna, och han sa:

"Undrar om det kommer bli mer liv när de blir tre"? Och det tror jag faktiskt inte är möjligt, eftersom att ibland låter våra två som om de vore en hel dagisgrupp.

Han åker till USA den tredje november och då ses vi inte förrän i mars när vi kommer dit. Så han och Ann missar hela nyföddhetskarusellen (karamellen).

Sen tog vi en liten sväng till Västerås - gud vad långt det har blivit till Västerås nu förresten! Iallafall med två barn eftersom T tyckte det var onödigt att flytta över dvd-spelarna till bilen vi skulle åka med. Fast de var duktiga i det stora hela, ingen blodutgjutelse förutom ett papercut på Medea... Vi köpte ridstövlarna till Medea och åt på McDonalds. Gud vad snygga stövlarna var! Två år gamla och bara pyttelite slitage på ena tån, ett kap! :)

Sen har vi kommit på en lösning med vagnproblemet! :) Det känns bra. Vi ska ha en Bugaboo Cameleon, vi hoppar Donkey'n. Nu återstår bara bilstolsproblemet. Vi har ju våran Acta Graco som vi hade till Astrea, men den känns inte helt bra. Helt ärligt får jag ångest av den när jag tänker på det. Usch! För det första så är den så trång - inte gjord för stora bebisar. Funkar ju bra första månaden, men sedan känns det som att när man väl lagt ner bebisen i den så sitter den fast. Alltså, det är ju bra att den sitter fast, men jag menar fastkilad. Inte bra. Sen är tyget av helt fel kvalitét, det andas inte så bebisen blir svettig på ryggen av att sitta i den.

Jag vill ha en Maxi Cosi. Men känns ju lite dumt att köpa en ny när vi har en som är fräsch och säker. Jag vet det låter som jag överdriver problemen, men för mig är det stora problem. Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som verkligen ÄR stora problem och inte.... ;)

Dåligt samvete

Känns inget vidare att bråka med sina ungar. Usch! :(

Trött

... på bråkiga ungar som inte lyssnar när man är borta hos någon. Som idag, hos familjen Korpelainen, sjövilda var dem. Suck. Det slutade med att Astrea fick timeout i bilen, och vi satt där hon och jag ända tills vi åkte hem. Kul. Inte det minsta, men helt nödvändigt. De stissar upp varandra så in i vassen, en och en är de ju riktiga änglar. Men tillsammans kan de vara rena mardrömmen när de sätter den sidan till. Iallafall när man är supergravid som jag, och kanske inte helt fysiskt lika uthållig som vanligt, och inte heller psykiskt. :)

Trött på att jämt ha tvättstugan full av tvätt och att den där idiotiska tvättmaskinen aldrig kan lära sig enkla saker som att plocka tvätt i hela huset, sortera den, slänga in den i sig själv, hänga upp den när den är klar och helst också lägga in kläderna i rätt garderober.

Trött på facebook, trött på att skälla på barn, trött på att komma på vad man ska äta hela tiden...

Trött på det mesta just nu faktiskt.

Men glad över graningeridstövlarna jag ska hämta i Västerås i morgon till Medea. Alltid något.

Härliga helg!

Idag ska vi på kalas och fira goaste William som fyller sju år. Ska strax susa iväg o köpa present till prinsen, har liksom inte blivit tid till det i veckan. Men nu håller Astrea på att väcka pappan, och så fort han är på benen ska jag smyga iväg lite försiktigt med bilen eftersom vi fortfarande har sommardäck på och det förmodligen är halt ute.

Jag ÄLSKAR leksaksaffärer! Det är det bästa jag vet, att gå runt och titta på alla fina saker och planera inköp till våra små prinsessor. Och nu är ju en tid man verkligen FÅR göra sånt utan att man känner att man okynneshandlar, eftersom julen är nära och ännu närmare är ju Medeas födelsedag!

Hennes födelsedag ja.... Jag har ju tänkt att hon ska få ha sitt första kalas i år med kompisar. Problemet är ju bara att hon inte har några speciella kompisar som hon brukar leka med hemma. Och det är inte bara ett problem så här i födelsedagstider, utan hon saknar verkligen någon att leka med i hennes ålder. Hon har snöat in sig lite på sin bästa vän i Fagersta, men det verkar ju aldrig passa för dem att leka så i morse bestämde jag och Meddis att vi skulle skaffa oss nya polare här. Och på måndag ska jag fråga efter en telefonlista till hennes dagiskompisar. Och det tyckte Medea var jättebra! :)

Nä, nu måste jag skutta in i duschen, T verkar ha somnat om. Blir en härlig dag idag! :)

Mmmmmm... Underbar låt! :)

Godmorgon!

Blev inget soffhäng för mig igår kväll. Jag somnade med Astrea och T väkte mig 21.20. Jag gick på toa, borstade tänderna och gick och lade mig i min säng och SOV. Tills klockan kvart i fyra då A vaknade och jag gick in och lade mig hos henne igen och sov till 5:20. Perfekt! Jag kände mig helt utvilad och det har jag inte gjort på länge nu! :)

Idag är det fredag och bara därför lite hunkmusik! Enjoy! :)

Pizza i ugnen, Älsklingen hemma, allt frid o fröjd. :)

Förutom att Medea har ont i magen. :) Hoppas inte magsjuka, men tror inte det då hon brukar vara dålig i magen då och då, stackarn.

Medea förresten, hon har kommit in i en märklig trots, typ uppstudsiga svar och ignorerar totalt när man ber henne om något, som hon inte har lust med. Gör tusen andra saker istället för det hon ska osv..... Samtidigt som Astrea börjar komma in i sin trotsålder på riktigt nu. Det märktes på BVC idag när vi gjorde språkkontrollen. Hon ville inte gå in genom dörren ens. Inte ta av sig kläderna. Inte gå in genom nästa dörr. Inte klä på sig igen när vi skulle gå. Inte gå.

Och är man själv trött och lättirriterad så blir det ju inte lättare att hantera direkt.

Men nu på kvällen har de varit riktiga änglar bägge två. :) Och då glömmer man hur jobbigt det har varit tidigare under dagen.

Nu är det sovdags för Astrea, ska bli härligt med lite kväll och soffhäng..... Kram <3

Baby Loo vecka 34+1... :)

Jahapp, nu har hon blivit minst 2,2 kilo tung och 45 cm lång.

Jag mår finfint för det mesta, lite jobbigt i bland om kvällarna då jag samlar lite vätska och känner mig tung och obekväm, hittar ingen riktig bekväm sittställning i soffan. Men om dagarna är jag smidig som en gasell. ;) Eller nåt... hehe!

Lite känningar av foglossning då och då, men det är inte så farligt just nu.

Tankarna vandrar ofta iväg numera till förlossningen, och jag längtar till den stora dagen då lilla Loo bestämmer sig för att vilja ut. Ska bli så spännande! Så underbart att äntligen få hålla henne i min famn. Men än är det en dryg månad kvar, vilket är tur. För vi har en del grejer som måste fixas innan hon kommer. T ex vagnfrågan..... Vi hade ju en plan A... Úllis skulle hjälpa oss att frakta hem en från USA. Men nu kan det bli knivigare än vi tänkt eftersom vi har bestämt oss för en syskonvagn som det inte finns en reseväska till än så länge. Vi vill inte att den reser utan skydd, eftersom flygbolagen inte är allför varsamma i sin hantering av bagage.....

I Sverige är den dyr, kommer gå på ca 18000 kr komplett. Halva priset i USA.
Men vi tänker så det knakar, och funderar på om det finns någon plan B i sikte.
Vill ju sååå gärna ha en sån... Bugaboo Donkey.

I går skrev jag ett förlossningsbrev! :)

Känns ungefär som första advent när man längtar efter julen.

Hmmm....

Med tanke på hur gul Astrea var när hon föddes - jag knaprade morötter dagarna i ända med henne i magen - så borde baby Lo komma ut alldeles chokladbrun.

Undrar hur Tommy skulle reagera på det??

:)

Meddis o ja :)

foto Jenny Forsman

Åhåhåååh tjejer... :)

Tänkte på en sak.... När det gäller förtidigt födda barn så har flickor större chans att överleva än pojkar, fakta som bygger på seriös forskning. Flickor är starkare redan där. Och varför är det så? Jo, för att vi hela vårt liv kommer behöva vår extra styrka i olika situationer. Vi är det "svagare" könet, och får hela tiden kämpa för vårt lika värde med grabbarna. Redan i skolan. Sedan fortsätter det i yrkeslivet. I många fall tror jag vi tjejer får kämpa lite extra för att uppnå mycket av det killarna får gratis karriärsmässigt.
Vi har extremt höga krav på oss själva, vi ska klara ett heltidsjobb och sköta hem och familj och ta hand om våra kroppar. Vi bär våra barn inom oss i nio månader innan vi föder fram dem med smärta och många gånger dödsångest. (Talar om mig själv och mina upplevelser från mina förlossningar)
Vi är ofta det drivande hjulet i familjen, och planerar och trixar så vardagen ska gå ihop. Och tillråga på allt blir vi oftare änkor än våra män blir änklingar.

Inte undra på att vi måste utrustas med den där extra styrkan vi får redan som foster i våra mammors magar!

Dagens sista fniss.... :)

I kväll när jag lade Astrea, somnade jag som vanligt bredvid henne. Och vaknade av min egen snarkning! Bara en superhög snarkning, och jag blev rädd för mig själv och vaknade med ett ryck! Hahaha. Detta hände tre gånger! Tre gånger på typ en timme. Hm.... stackars Tommy inatt. Jag som aldrig brukar snarka, har helt plötsligt blivit ett fullfjädrat snarkmonster! Ytterligare en av mindre smickrande sida av en långt gången graviditet. :)

Natti natti.

Reservfrun

I dag på jobbet kände jag det. Foglossning. Ajajaj! Speciellt när jag suttit still vid skrivbordet en stund och sen börjat gå... Kan liksom inte röra mig normalt längre. Och det är ett nytt problem för mig. Gjorde ont när jag lyfte Astrea i eftermiddag. :( Ajaa... det är nog bättre i morgon. Det är ju inte hela tiden det gör ont, så det får jag vara glad för.

I dag på väg till jobbet tänkte jag på vad som skulle hända om jag dog, till exempel om jag somnade framför ratten och körde av vägen... eller körde på en älg.... eller frontalkrockade med en annan bil... och dog. Men jag tänkte om man kunde rädda barnet, vad skulle hända då? Jag skulle antagligen lämna en sörjande man och två förkrossade barn efter mig. Hur skulle han kunna ta hand om både en nyfödd bebis och sig själv och orka trösta Medea och Astrea på en och samma gång? Hur jag än tänkte och funderade så kom jag på samma lösning. Han måste ha en reservfru, ifall något sånt skulle hända. En som skulle finnas där och hjälpa både honom och mina små änglar. Typ en världens gulligaste och goaste barnflicka-fru. Men hur det skulle funka praktiskt att hitta en sån har jag inte löst än.

Jo, jag har invigt Tommy i mina funderingar... och han tycker jag är knäpp. :) Och ok, det är väl lite knasigt tänkt, men det ligger faktiskt allvar bakom det hela. Iallafall min oro för vad som skulle hända min familj om jag gick bort nu. Den är verklig.

Tommy verkar inte vilja ha någon reservfru hursomhelst. Han säger att han kommer ta hand om alla tre barn själv om något sånt hemskt skulle hända.... Och faktiskt, jaa... det gör mig lugn. Han fixar det. Han kanske inte behöver någon reservfru. Inte sådär akut iallafall. :)

Nu ska jag kolla klart på filmen vi "ser". Blir ju mest tok när man sitter och skriver såhär. Haha!

Kram på er, och var rädda om er. Man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn....

Oh no....

Jag gjorde det. Klickade på fliken med aftonbladet för att använda den till en annan adress.
För sent. Det räckte med öppningssidan idag. Dagen är förstörd. Ska radera denna idiotiska sida!

Kväller

Snark! Tommy väckte mig kl 22:15. Hade somnat inne hos Medea.... Han hade somnat inne hos Astrea! :) Så det var den kvällen....

Det har varit en bra dag idag, lite seg i starten bara från min sida, vi kom inte ut förrän klockan tre i det fina vädret! Kände mig inte kapabel till någonting konstruktivt innan dess, som att göra barnen redo för lite utevistelse. Sen när vi kom ut och hade varit ute några minuter i lekparken i Fagersta så fick jag sån energi, och vi ville aldrig åka hem. Då vart jag irriterad på mig själv att vi inte utnyttjat denna underbara dag lite bättre. Men men, vi har haft det bra hemma också. Ungarna har ju inte heller haft bråttom ut, så det har nog inte gått någon nöd på dem.

I morgon är det måndag igen, och en vecka med lite spännande grejer på gång på jobbet. Och så ska våran Astrea på språkkoll på torsdag. Det gör de visst på 2,5-åringar här. Haha, de ska vara glada om de får en syl i vädret på den där kollen! :) Astrea är en som kan prata. :)

Pinsamt! :)

Blev pengatorsk på ICA i Fagersta idag.... :) Tur T var i krokarna och kunde lösa ut mig!

Borde triangelmärkas

Usch vad jag har varit elak idag! Stackars mina barn som tvingas umgås med mig. Uruselt tålamod, vill bara gråta och lämna in handduken och flytta till månen.

Tommy ringde nu vid halv tio och jag började grina i telefonen. Kände mig så eländig, och övergiven här hemma ensam med mig själv och alla jobbiga barn och världsproblem som svältande stackars barn jag såg i ett nyhetsinlägg alldeles nyss. Klart jag grät en skvätt till....

Droppen var när jag sa att han snart får ta och börja sova hemma, iallafall när det börjar närma sig bf, och han sa att jag då fick ringa både honom och ambulans så skulle han möta upp i Falun ifall det hände någon natt han inte var hemma.

?????

Alltså, hur jävla kul är det tror ni? Grrrrr! "Du fixar det smulan." "Du fixar allt smulan. "

Ja men jag kanske inte VILL fixa allt själv.

Okej, jag vet att jag är orättvis mot honom nu, han har inte valt sina arbetstider själv, och det är inte han som vill bo HÄR 12 mil från Eskilstuna. Jo det vill han ju nu, men han hade lika gärna kunnat flytta tillbaka till E-tuna. Men skulle jag flytta till Kiruna så skulle han flytta med, det vet jag...... Men ändå, bara tänka en sån sak, "ring ambulans"....... Det blir ju jobbigt för han att åka hem sent om kvällarna för att sedan gå upp och åka kl 5 på morgonen igen, de arbetspass han jobbar kväll sedan dag. Men att det blir jobbigt för mig att vara själv när det är dags, ringa och fixa med barnvakt och se till att allt är bra hemma innan man åker med sjuktransport eller vad det nu blir... DET har han inte en tanke på.

Jag älskar Tommy så det gör ont, jag hatar att han är borta i snitt ett par nätter i veckan. Jag vill ju vara tillsammans varje natt. Visst är det ego att tänka så. Och jag brukar inte klaga. Men just nu känns det väldigt jobbigt att vara själv. Skulle behöva hans trygga famn nu.... Ett ställe där inget ont kan hända. Där allt är bara bra. Inte bara höra "Du fixar det smulan". Suck. Detta blev djupt. Förlåt älskling om du läser detta och känner dig orättvist behandlad. Jag älskar dig.

Natten till i dag....

... var rätt så dryg. Tommy fick ont i gallan sent på kvällen och tillslut tog han bilen till Ludvika för att få en spruta smärtlindring. Alltså, när han får ont där så har han riktigt ont stackarn. Han måste få hjälp att uthärda smärtan, de timmar attacken varar. Han kom hem och tyckte han var bättre, men det kom tillbaka och han var tvungen att åka in igen med sjuktaxi... Han kom hem strax efter fem på morgonen, precis när jag gick upp. Så jag lämnade våra små stackars trötta barn till dagis tidigt så han skulle få sova ett par timmar innan han skulle åka till jobbet.

Jag hade inte sovit speciellt mycket under natten jag heller, och jag övervägde att stanna hemma idag. Men det gjorde jag ju inte.

Har varit en dryg dag också såklart, pga trötthet, men det har funkat bra ändå.

Var till barnmorskan och fick OK-stämpeln även denna gång, med extra plus i kanten för järnet hade gått upp till 130 från 116 igen. Bebisen växer som den ska och följer sin kurva, vilken ligger strax över medel. Som med båda mina andra flickor. :) Hon har vänt nu och ligger med huvudet nedåt, men är fortfarande inte fixerad. Men det var bra sa bm. De behöver inte lägga sig tillrätta förrän strax innan förlossningen sa hon. Vägde samma sak som för tre veckor sedan, 76 kg, men eftersom Lo växer som hon ska så är det bra. Hehe, har ju lite och ta av om jag säger så. Bt var toppenbra... så jag fick med beröm godkänt! Haha! Hon tycker jag ska gå ner mer i arbetstid, och jag funderar på att ta ännu en eftermiddag ledigt. Funderar allvarligt på det, får se hur det blir. Är ju rätt så trött och känner mig sliten framåt eftermiddagarna, så det är väl inte fel att lyssna lite bättre på vad kroppen säger....

Barnen och jag var trötta i kväll, och vi gick och lade oss tidigt alla tre i dubbelsängen, och somnade som tre björnar. Jag vaknade kl 22, pratade med T i telefonen, och satte mig med datorn i knät framför tv:n. Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig igen, det svider som fan i ögonen nu.... Tidig morgon i morgon igen, men då har jag kort dag och eftermiddagen fri med tjejerna. Härligt!!

Natti natti

Det har ju vissa fördelar att vara stoooor..... ;)

Aaaaaaaaaj! Förvärkar hela morgonen och fortfarande riktigt onda :(

Blir helt yr när de är som värst mitt i typ. Nu får de ge sig!

Nu har jag gått 33 fulla veckor med Baby Lo i magen. Puh!

Alla, alla säger så här:
"Men nu har du en STOR mage"! "Kanske det är tvillingar"?

Men nu ser ni på den här fina bilden att hon faktiskt också har en humungus bebismage.

:)

Så min är nog inte så stor EGENTLIGEN. Bara att den ser stor ut på mig.

Men jag har absolut ingenting emot att man kommenterar min bebismage. Den är jag bara stolt och lycklig över. Så fortsätt glatt med det! :)

Fast ovanligt stor, det är den INTE.

*Ler*

Nu väger hon förresten ca 2 kg och är 44 cm lång.....

Och rörelserna är mjuka och behagliga - än så länge.

Minns med Astrea den vildbasen, hur ont det gjorde både upptill och nedtill när hon satte igång med sina gymnastikövningar. :) Så jag är tacksam för den här betydligt mildare behandlingen jag får från Baby Lo. :)

Kram

Här kommer texten! :)

"Lightning Crashes"

lightning crashes, a new mother cries
her placenta falls to the floor
the angel opens her eyes
the confusion sets in
before the doctor can even close the door

lightning crashes, an old mother dies
her intentions fall to the floor
the angel closes her eyes
the confusion that was hers
belongs now, to the baby down the hall

oh now feel it comin' back again
like a rollin' thunder chasing the wind
forces pullin' from the center of the earth again
I can feel it.

lightning crashes, a new mother cries
this moment she's been waiting for
the angel opens her eyes
pale blue colored iris,
presents the circle
and puts the glory out to hide, hide

Hörde denna underbara låt på väg till jobbet...

Och inte ett öga var torrt när jag kom fram. Underbar text!

Godnatt....

Sitter i sängen med datorn i knät, en förkyld Medea ligger bredvid och har precis fallit i sömn igen efter lite vakentid. Hon mår dåligt, ser sjuk ut men har ingen feber. Ont i huvudet och hosta och snuva. Stackars krake, hon som varit med på simskola och allt idag och blivit kall i vattnet...

Jag ska strax logga ut och lägga mig tillrätta bredvid henne, trött som en gnu är jag. Ny dag i morgon, hoppas hon mår bättre då.

Natti natti......

Meddis hos Nettan frisör

Så här såg hon ut innan vi gick in.... söt <3

Nettan sätter upp håret i en klämma mitt på huvudet, och börjar klippa till...

En glad kund..... och glad frisör :)

Minst sagt förtjust över lockarna

Oj så lockigt och fint! Nettan hon kan trolla hon....

Titta mamma, jag ser ut som Ester i håret! :)

WOW! Vilken snygg tjej!! <3

Fy skäms! :)

Kroppsvätska

Lustigt hur man känner kroppen svullna upp under kvällen. Korvfingrar och ballongfötter. :)

Till och med hjärnan svullnar och blir en aning för stor för huvudet känns det som! Trycker liksom.... NU ska jag gå och lägga mig! :)

Vill bara tillägga en grej ang förra inlägget. Gillar inte tonen i det när jag läste igenom det nyss. Blev liksom lite fel klang. :) Men jag låter det stå kvar. Det var bara ord från min svullna hjärna.

Har bojkottat aftonbladet.se - på riktigt alltså.

I dag har jag allt - för nio år sedan hade jag inget. Tänk så det kan bli! Från mörkaste mörkt till ljusaste ljust... Men har man allt har man också allt att förlora. Man ska passa sig för att ta lyckan för given.

Jag är frisk, mina underbara barn är friska och mår bra, barnens pappa är mitt livs kärlek, jag har ett bra jobb och min lön är bra, ja vi båda har jobb vi trivs med och vi bor fantastiskt bra. Och jag är så oändligt tacksam för allt som "hänt" sedan det som inte fick hända hände för nio år sedan och raserade hela min tillvaro.

Vill gärna tro att jag fått allt för att jag förtjänat det. Men är det så enkelt? Då kan man ju vända på det och tänka, vad har jag gjort för att förtjäna att förlora mitt förstfödda barn? Har hemlösa barn förtjänat sin situation?? Nej jag tror att det är något annat som spelar in, något som vi inte har grepp om riktigt. Men skit i det! Det blir bara snurrigt nu känner jag. *Ler*

Dåligt samvete för min lycka har jag inte, jag menar när man tänker på allt elände i världen. Men jag tar så illa vid mig av allt skit som händer bara i vårt land, speciellt när det drabbar barn. Jag kan må dåligt och få riktig ångest över en rubrik jag läst på t ex aftonbladet.se, den nättidning jag läste typ varje dag förut. Men sedan en viss rubrik för ett par veckor sedan har jag inte gått in på deras sida igen. Vågar helt enkelt inte! Det kostar för mycket. Låter skitlöjligt, men så är det för mig.

Nä nu har jag babblat färdigt, dax att knoppa. Fredag i morgon! :)

Vecka 32+1 idag! :)

Baby Lo

...väger nu ca 1,7 kilo och är 42 cm lång!

Mammastatus: Tiptop :) Lite trött bara....

Tunga ben idag

Allt känns jobbigt idag, tungarbetat, motarbetande, jobbigt att gå.... benen är tunga. Hela jag är tung! Vill bara ligga och vila. Huvudet känns mosigt och jag har inget tålamod till övers.

Jag är gravid. Och jag måste jobba vidare. Suck!

Gääääsp!

Natten var tuff för mig och lilla Astrea som vaknade varje hel- och ibland till och med halvtimme efter kl 22.... Klockan fyra gav jag upp och lade mig i hennes säng och då sov vi sött bägge två tills klockan ringde 5.15. Barnen väckte jag 5:45, Meddis var pigg men Astrea var ju helt i dvala, och det var ett under att jag fick med henne till dagis idag överhuvudtaget. Men det gick bra, vi stressade inte, utan jag tänkte att klockan får gå. Jobbet står inte och faller om inte jag kommer exakt kl 7 i dag. Stämplade in 07.08, vilket var jättebra ju med tanke på omständigheterna. :)

Stackars Astrea som får vara trött idag.... :(

Änglar, visst finns de!

Jag har två hemma och en i magen och en i himlen - så visst är jag priviligierad? Min äldsta dotter har full koll på det här med änglar, hur kan hon annat med en änglastorebror?

I går kväll kom hon in till mig i köket där jag stod och plockade ur diskmaskinen, och sa att hon saknade Benjamin... Jag log mot henne och sa att det gjorde jag också. Och det gör jag verkligen. Fast det gått över nio år sedan han dog, saknar jag honom så mycket att det ibland känns övermäktigt. När det blir tyst i huset, och man har tid att tänka på annat än att få dagen att gå ihop, det är då minnena vandrar iväg. Men jag vill inte glömma, är livrädd att glömma.... hur det kändes att hålla hans varma lilla kropp mot min hud, hur mjukt och lent hans fjuniga huvud var, hans små armar som började bli lite knubbiga (med en mamma till ett förtidigt fött barn's ögon mätt) Därför blir jag så himla lycklig när Medea så spontant pratar om honom, som den familjemedlem han ju faktiskt är. Älskade unge! <3

I morse på nyhetsmorgon hissade de ner flaggan på halv stång pga av det tragiska mordet på kriminalvårdaren i går. Medea frågade varför de gjorde så, och jag förklarade att så gör man när någon dör. Hon frågade direkt om vi gjorde så när Benjamin dog. Och det gjorde vi nog inte, inte vad jag vet iallafall. Nä det gjorde vi inte.

När vi är ute och ser hur solen liksom strålar ner mellan molnen så det blir sånt där utomjordiskt vackert ljus, har jag berättat för barnen att det bli så när änglarna har kalas. Så varje gång vi ser det så ropar Medea förtjust: "Där är Benjamin!!"

Men det kan bli lite knivigt eftersom hon är ganska så vetgirig och frågar om allt som rör himlen och änglarna. Det är lätt hänt att man snärjer in sig i sina försök att svara så gott man kan på hennes frågor, och eftersom hon är smart och vaken tjej så upptäcker hon direkt om man säger fel någonstans. *Ler*

Änglar finns, och vad vore väl världen utan dem?

En trött mamma är en tråkig mamma....

Tänkte skriva dålig, men det är ju att ta i. Men tråkig är jag, orkar inte leka, och matlagningen är ångestframkallande. Makaronvatten är på spisen. Tur vi fick riktigt god husmanskost till lunch hemma hos farmor och farfar. <3

Jag vet inte vad jag tänkte men jag stannade på ICA Maxi i E-tuna på väg hem och irrade runt där totalt nollställd. Kunde inte köpa nåt vettigt alls, gick det på 780 kr. Hm..... hur är det MÖJLIGT? Barnen fick varsin kassaparat som de leker med just nu. Har nog lite ångest över dessa 780 kr till ingenting. Hade kunnat köpa den där jättefina Me Too-overallen för de pengarna och ändå fått över till det jag eg skulle ha handlat.

Jag är så trött på att vara trött! Vill ha tillbaka energi och lust till att göra saker. Nu!

Nu är maten snart klar, iallafall makaronerna, kanske borde börja steka köttbullarna.... :)