Var ute med Pälsmössan precis, sista kissrundan, och det var så vackert ute! Inte för kallt och inte en själ ute! Gick genom stan och jag sveptes in i en mystisk overklighetskänsla, ungefär som om man var ute och gick i en dröm. Inte en människa, ingen bil, inte ett ljud... Bara knarrandet i snön efter mina steg och prasslandet efter Älsas. Härligt! Nu blev jag full av energi! Lagom till sovdags...
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar