En jobbig kväll

Sitter och lyssnar på Astreas hjärtskärande gråt. Nej, det är mer skrik det är frågan om. Har hållit på och försökt få henne sova nu sen kl 19, förutom en paus då hon fick komma upp mellan 8.15 och 9.30. Inte för att hon var ledsen utan för att hon var helvaken och låg och pratade i sängen i sin ensamhet. Tänkte att om hon får komma upp en stund och sitta med oss framför tv:n så skulle hon säkert somna snart.

Sen lade jag mig igen tillsammans med henne. Men även om hon var supertrött så kommer hon inte till ro. Ångrar att jag tog upp henne första gången, säkert har hon blivit övertrött nu.. tänk om jag haft lite tålamod till!

Stod ut med hennes smågråt och nyp i läppen, fingrar hårt inkörda i näsborrarna, och rivande smånaglar runt munnen - tills för 10 minuter sedan. Bullade upp med kuddar runt henne och gick ut för att hämta avlösning av Tommy.

Nu ångrar jag mig. Svårt sitta och höra henne och förmodligen går jag snart in och avlöser Tommy. Nu har jag fått lite nytt tålamod och irritationen har lagt sig.

Hur orkar man? ;-)