17 minusgrader utomhus....

... och ett bra sätt att hålla värmen är att skotta snö. Och snö finns det vid huset så det räcker även fast det inte snöat på några dagar nu.
Vi har haft visning på huset idag, och förhoppningsvis så slapp människorna bli alltför våta om strumporna. Och förhoppningsvis körde de inte fast i snön, för som jag sa så finns där tillräckligt med snö för att ha och göra flera dagar till - otränad som man är.

Börjar bli förkyld, ont i halsen och snuvig, precis som mina småtroll.

Hittade förresten en kartong i huset som det stod Benjamin på, och jag tog en liten paus i allt skottande och satte mig ner med ett gammalt kollegieblock där jag skrivit från sjukhustiden. Hittade en dikt jag vill dela med mig av till er.


Försiktigt lyfter jag dig ur sängen.
Det är tidigt i gryningen och det är alldeles tyst omkring oss.
Det är bara dina apparater som hörs.
Jag sätter mig tillrätta i fotöljen. Jag kramar dig hela tiden. Pratar med dig.
Såja det är ingen fara, mamma är här. Jag älskar dig såå mycket.
Sakta vyssar jag dig till sömns.

Dagen som jag fruktat så länge har kommit.
Dagen när du föralltid kommer att tas ifrån mig.
Det sista du hör innan du somnar, är hur mycket jag älskar dig.
Att jag ska tänka på dig varje dag.
Någon böjer sig fram och lyssnar på ditt hjärta.
Det har slutat slå.
Jag håller dig hårdare intill mig, vill aldrig släppa dig lille vän.
Benjamin... Benjamin min lille snokunge, mamma älskar dig så.
Älskade lilla vän, du kommer alltid fattas mig.



KRAM <3