Orolig

Ibland tror jag att jag tänker för mycket.

Tack

Dagen idag har gått i vänlighetens tecken. Jag har varit måltavla för så mycket snällhet under dagen och jag tvivlar starkt på att jag förtjänar alla varma gärningar och goda avsikter.

Det börjar på jobbet. Min kära kollega och syster Mari, som alltid har tid att lyssna på mig och mina funderingar som inte alltid är helt enkelspåriga om man säger så, satt tålmodigt även i morse och lyssnade och verkade uppriktigt intresserad. Hämta kaffe åt mig och till och med plockat undan efter mig från lunchen.... Haha, det låter som om jag är en riktig primadonna och hon är en riktig toffel! Men det är inte riktigt så. Verligen inte! :) Men det är bara så snällt och fint gjort av henne!

Övriga arbetskompisar som också alltid har ett par vänliga ord över och sällan håller inne på att visa uppskattning, sånt känns så himla skönt och tryggt! Hoppas ni förstår vad glad jag blir!

Sen min bästaste kosin... magsjuk och sliten efter det... Hon har åttagit sig det ärofyllda uppdraget att vara barnvakt åt våra barn på lördag då vi ska på bröllop i Eskilstuna. Och bara det, att erbjuda sig sitta barnvakt när man har så många järn i elden hela tiden.... det är storsint och otroligt snällt! Och nu när hon nyss haft magsjuka och så.... Och sen allt annat fint hon gör för mig hela tiden, skulle kunna ägna ett helt inlägg här till bara det! *Ler*

Barnmorskan min....Vilken ängel! Jag fick något av henne idag som betyder väldigt mycket för mig, och för henne också tror jag. Men det är hemligt ;) så det behåller jag för mig själv......... Hon har alltid visat sitt stöd och kommer alltid med väldigt fina ord och kommentarer... komplimanger. *Ler* Hon är en otrolig människa som jag vet hjälper och stöttar många på mer sätt än hon egentligen behöver.

Och min älskade Tommy... som är så bra på att visa att vad jag betyder för honom, hur mycket han älskar mig...I dag har jag känt såå mycket kärlek från honom, omtanke och "bry sig om".

Vilken oslagbar dag!

I dag ska jag till barnmorskan och bli preventiv... Inga mer barn... Känns som ett bra beslut men ändå vemodigt. Aldrig mer få bära ett ofött barn i nio långa månader, så fyllda av förväntningar, spänning och magi.. Aldrig mer få upp ett varmt, nyfött litet knyte på mitt bröst. Aldrig mer amma...känna de små försiktigt krafsande händerna på mitt bröst. Snyft, det känns som en stor förlust! Vad löjlig jag är! Jag har ju två underbara barn och vill verkligen inte ha fler. *Ler* Men ändå........

*POFF*

Där sprack bubblan. Jag visste väl att det bara var en illusion, inte kan man väl vara glad en en halv dag i sträck...

Men men, livet är inget nöjesfält.

/bitterfittan

Underbara dag, här är jag!!!

Och jag har fått världens inspiration av min arbetskompis Kjelle som går till jobbet varje morgon, från och med i morgon ska jag också börja GÅ till jobbet!

Så det så!

Ta för er av dagen, här är den!!

Hooo-hooooo.....

Var ute med Pälsmössan precis, sista kissrundan, och det var så vackert ute! Inte för kallt och inte en själ ute! Gick genom stan och jag sveptes in i en mystisk overklighetskänsla, ungefär som om man var ute och gick i en dröm. Inte en människa, ingen bil, inte ett ljud... Bara knarrandet i snön efter mina steg och prasslandet efter Älsas. Härligt! Nu blev jag full av energi! Lagom till sovdags...

Natti natti!

En liten ärta, en liten ärta, en liten ärta, en liten ärta och en stor stor böna...

Små fötter är väl nåt utav det underbaraste som finns!! Mjuka och gosiga finns de där bara för att man ska kunna ta dem i handen och smeka, pussa och gosa med dem! Ja för barn som inte kan gå än så är det bara därför de finns! Medeas fötter får jag vara glad om jag får låna ibland, hon sitter sällan still nu för tiden. Ska vara framför "Små einsteins" eller "Musses Klubbhus" då man får passa på.