Alltså ibland blir det bara sådär bra. Själgripande... En text skriven av en människa, som blir tonsatt och får liv, en skör fjäril fångad i en glasbur, så vacker och rörande. Ett genialt mästerverk! Någon öppnar sitt sinne på vid gavel, och fjärilen sätts fri. Det är då det magiska sker. Som när man faller genom tid och rum, bortom logikens tredimensionella fängelse...
Lou Reed. Hans låt "A perfect day". Han var säkert hög som kaknästornet när han skrev låten, men hur kan någon mänsklig varelse ha något sådant vackert inom sig?
Detta är kanske inte politiskt korrekt, men jag förstår faktiskt att musiker drogar och knarkar. Tänk att bära med sig all denna kosmiska visdom, och vackra, svårahanterliga känslor... Tar lite kokain och så *poff* förvandlas de till fullt begripliga ord, underbara ord som kan skrivas på papper! Blir som en frigörande explosion! Fjärilen släpps fri, och människan kan undgå plötslig själdöd pågrund av överbelastning... Sen att drogandet på sikt ändå ofta orsakar död och förintelse är ju en annan sak. Men jag kan ändå förstå. Det är sargade själar vi talar om redan från början.
Obs! Detta är bara en flummig teroi vävd av en höggravid kvinna, som egentligen borde omyndigförklaras i hennes nuvarande tillstånd. :o) Men jag kände att jag ville dela med mig lite. Släppa lös fjärilen. Drogfritt.
Kram på er!
Sådärja. Nu ska jag ansöka om att du verkligen ska omyndighetsförklaras.. Herregud..
SvaraRaderaHär snackar vi flum på högsta nivå.
Ha ha ha! Men jag hörde om nån på radion som hade gjort ett försök på att skriva nåt poetiskt med droger i kroppen, och det hade bara blivit skit upptäckte han dan efter. Så allt är relativt.
SvaraRadera