Meddis sötis

Medea: "Mamma?"
Jag: "Ja"
Medea: *RAP!*
Medea: "Memmis rapa"

Jag och Medea åt varsin skål fil med banan och russin till frukost.
Meddis pekar på sin skål och säger: "Memmis"
Sen pekar hon på min och säger: "Mammas"
Efter några sekunder....
"Memmis smaka?" och pekar på min skål.
(Nä det kanske inte låter så kul, men det var verkligen det i stundens ögonblick!)

I går var vi in på hamburgerhaket i stan och skulle köpa hem lunch.
Meddis var med, och när hon såg killen bakom disken sa hon jätteglatt:
"Gobbe!"
Hon säger aldrig gubbe annars, förutom när man ska rita en gubbe. Hon brukar säga "en annan pappa" om hon ens bryr sig om att kommenterar andra män.

I går hände en annan rolig sak, eller rolig och rolig.... kunde inte låta bli att le i smyg!
Till saken hör att jag för ett par dagar sen svor hög när jag spillde ut kaffe över bordet.
Medea, som den papegoja hon ju är, var inte sen att snappa upp vad jag sa. Men hon sa det bara en gång och jag visade ingen reaktion på det, så jag trodde hon inte skulle tänka mer på det.
Och det verkade hon inte göra heller. Förrän igår när vi satt i hennes rum och hon höll på att rita. Då kom det... " Fan.. fan.. fan... fan.. fan.. fan......" en sådär 10 gånger. Inte högt och tydligt, utan mer smakande och omedvetet.

Det sötaste min kära sambo gjorde i dag, var när han hjälpte Medea att klä på dockan.
Alltså, jag blev så lugn och trygg i hjärtat av någon konstig anledning! Haha! Men jag kände att "Åååå... han har koll, hur har jag någonsin tvivlat...?"

Nä, nu är snart reklamen slut igen! Vi ses!