Kan du inte komma snart älskade änglabulle? :)

Ärligt talat så börjar jag bli leds nu, inte för att jag mår dåligt direkt utan mer för att jag är förkyld och inte kan andas genom näsan, och då blir allt så mycket jobbigare; att bära på en stor bebismage. Andfådd, hosta, pust och stånk. Och så ska man ändå försöka ha ett leende i ansiktet hela dagarna.... Känner hur det bara blir skevare och skevare ju längre tiden går, leendet alltså. Snart liknar det väl bara ett ondskefullt grin, och då är det väl lika bra att sluta le. :)

Svårt att komma upp om mornarna, inte bara för osmidigheten utan mer för tröttheten. Hela kroppen skriker: "Stanna kvar i sängen!" Jobbet känns liksom lite motigt, svårt att hitta rätta arbetslusten, när man bara har lust till att stanna hemma och mysa. Hm..... Jag förstår dem som väljer att stanna hemma sista tiden innan förlossningen! Får se hur jag gör framöver, kanske går ett par dagar tidigare än jag tänkt.

Barnen längtar också, iallafall Medea. Hon vill hjälpa till att byta blöja och bada bebisen, och så vill både hon och Astrea hålla den. De har kommit överens om att M håller huvudet och A benen.... :) Huga, har en känsla av att lilla Lo kommer bli en tålig tjej......

Nu ska jag dona lite med annat här hemma. Vi ses!