... att jag inte sagt till barnen att jag Älskar dem på länge. Usch! Vilken dålig mamma jag känner att jag är nu. Jag sa det så ofta förr, minst varje dag. Men nu.... dagarna bara går och vardagen tar överhanden, så som den absolut inte får göra. Jag måste stanna upp lite oftare, och inte glömma det som verkligen är viktigt. Det som verkligen betyder något. Mina fina älskade barn. Att inte bara att skälla och gnälla på dem för att de skäller och gnäller. Inte skrika på dem för att de skriker. Ååå ibland är man ju bara så korkad.....!
Medea sa till mig i kväll, efter gonattsagan, vi hade släckt lampan, och hon lade armen om mig:
"Världens bästa mamma."
Haha, jag kände mig som om jag nyss fuskat på ett prov och fått beröm för mitt goda resultat.
"Ååå världens bästa Meddis", svarade jag men det kändes inte som jag förtjänade min dotters vackra ord.
Det är inte vad jag gjort. Det är vad jag inte har gjort. Och det är nästan ännu värre.
Kram
Men för i helvete, har du dåligt samvete för det också? Pardon my french, men snälla söta rara coz, sluta ha dåligt samvete för ALLT!!!
SvaraRadera