Jag är så leds på att höra hur jag egentligen borde fostra mina barn. Okej om det händer då och då, det tar jag bara som goda råd. Men att få höra det två dagar i rad, då börjar jag reagera. Jag undrar hur det kan vara så galet, man påstår att mitt sätt skapar otrygga barn som är helt okapabla att klara sig själva i livet. Jag påstår att mitt sätt skapar trygga barn som är fullutrustade med verktyg att klara sig utmärkt själva i livet - när den tiden kommer.
Ett exempel, jag vill inte lämna bort barnen när de är små och helt beroende av sina föräldrar, näringsmässigt och känslomässigt. Jag anser att små barn ska få vara i en sån van och ostörd miljö som möjligt och inte utsättas för stress om så inte är helt nödvändigt. Små barn vill och har rätt att vara med sina föräldrar dygnet runt. Men jag kritiserar inte andra föräldrar som glatt lämnar bort sina bebisar, de känner sina barn och handlar utifrån det fakto att deras barn inte tar till skada.
Jag fick idag en märklig reaktion hos en annan tvåbarnsmamma, när jag berättade att jag inte ville lämna bort min idag 6-månaders flicka än och att jag var tveksam till hur det skulle lösa sig på bröllopsnatta då hon är 9 månader.
"Du måste släppa taget Maria" Exakt de orden hörde jag även igår av en annan. "Om du inte släpper nu så kommer hon fly från dig en dag"
Kort sagt så ogillas det att jag tänker på mina barn i första hand. Alltid. De går alltid före allt annat som jag kan påverka. Konstigt?
Att jag inte tvingar barnen att lära sig somna själva. Den tiden kommer. Medea är expert på att visa när hon är redo för saker och ting. Och vad beträffar Astrea så är jag mäkta förvånad och chockad att jag då och då måste försvara att jag låter henne somna in liggandes bredvid mig hållandes min hand.
"Du måste lära dem att det inte är farligt att somna själv"
Att jag "skämmer" bort barnen (bebisen också) med närhet och ömhet.
"Det skapar barn som är otrygga utan sina föräldrar och hur ska det bli den dagen de måste klara sig själva??"
Närhet skapar inget annat än trygga barn som när det är dax vågar ta sig an okänd mark utan större problem än de barn med ett begränsat förråd av närhet.
Att jag inte vill lämna bort mina barn hursomhelst, när de är för små för det.
"Du måste släppa taget!"
Jag var lika ovillig att lämna bort Meddis när hon var liten bebis, hon var 1,5 år när vi lämnade bort henne över natten första gången. Sedan har det hänt en gång till och det var när Astrea föddes. Idag har jag "släppt på taget" och kan lämna bort henne till nära och kära där hon känner sig trygg om så skulle behövas utan problem.
Astrea är ännu alldeles för liten för att jag ska kunna det, men hon växer ju hon med.
Det gäller att släppa på taget i takt med att barnen växer, framförallt mentalt.
Tro mig, jag låter barnen växa - under mina vingars beskydd. =)
Så tycker jag.
Jag håller helt med dig Maria. Bry dig inte i vad andra säger, det får stå för dom. Jag tror inte alls man kan skämma bort barnen med för mycket närhet, ömhet och kärlek. Känner igen mig så mycket i det du skriver om hur du gör, vi gör mycket lika. David sov borta första gången hos mormor o morfar när han var 1,5 år, ingen annan än mormor morfar har passat honom någonsin, mer än när han är på dagis men det är ju en annan sak. Jo visst ja han har en enda gång varit med sin farmor o farfar o handlat en present på leksaksaffären utan oss och det var för några veckor sen. David skulle inte vilja vara utan oss och det behöver han inte. Adam har vi lämnat hos mina föräldrar en halv timme en gång. Gruvar mig så då vi måste om några veckor åka till Norge över dagen och hämta Tea som är hos uppfödarna, då måste vi lämna Adam hos mormor o morfar, har en stor klump i magen redan nu. Så ska jag på en hundtävling om några veckor så Adam ska stanna hemma med Magnus ÖVER NATTEN!! Känns kul att åka o tävla men att inte få sova med Adam gör att jag tvekar att åka. Kanske låter hur larvigt som helst men så känner jag.
SvaraRaderaDavid sover inne i stora sängen med mig om nätterna och vi ligger brevid tills han somnar och Adam stryker jag på pannan tills han somnar.
Nej bry dig inte i vad andra tycker, gör så som känns bäst för dig!!
Jag gillar dig Maria!! Kramar Micka
Tack Micka för ditt inlägg som gjorde mig så glad! Kram!!! /maria
SvaraRaderaLyssna inte på vad andra säger!! Finns ingen som känner sina barn så bra som man själv gör!! Jag känner igen mig idet du skriver...jag får alltid höra att jag är en hönsmorsa och att jag inte släpper mina barn. Lämnar inte bort mina barn en helg bara för att jag vill ha fri tid...jagskaffade ju barn för att jag ville ha dom inte för att någon annan skulle ta hand om dom tre stup i kvarten. Och dom få gånger jag lämnar så är det bara till mormor dr jag vet att barnen trivs och jag vet att jag kan lita på henne. Och jag låter inte ens mina "stora" barn cykla till skolan själva....(kan ju lägga till att dom är 9,8 och 6 år)...utan jag cyklar med dom varje morgon och cyklar och hämtar dom varje dag...trots att jag skulle kunna göra som så många andra låtadom cykla själva eftersom det sparar mig överen timme i tid attlåta bli...men vill verkligen inte att dom cyklar själv. Jag brukar tänka så här...Jag vet vart min barn är och jag vet vad mina barn gör och jag vet att det inte ärmina barn som blir bortrövade eller råkar ut förnågot annat sjukt...för jag håller hårt i dom som jag älskar mest i välden och som jag gör vad som helst för!! Du kan inte ge dom förmycket kärlek, ömhet och trygghet!! Barn som är trygga blir starka!
SvaraRaderaSå ståpå dig Maria och fortsätt vara den underbara mamma du är!! Kram Piossi
DU är så bra som du är!!! inte ska du eller barnen släppa taget om varandra ännu!! de är ju nu ni ska ta vara på all tid tillsammans...släppa taget de gör de väl när det är dags...och nej de kan ju inte få för mkt av sina egna föräldrars tid, kärlek å närhet... Adde har aldrig sovit borta ännu :-) Hanna har jag lämnat max en timme ett par ggr hos min mamma.../Saskia
SvaraRaderaÅ tack ska ni ha, jag blir rörd....skratt...
SvaraRaderaHoppas berörda läser era kommentarer så de förstår lite bättre och ser att det är normalt att göra som vi gör! KRAM!!
Mina tjejer har aldrig sovit borta utan oss. Det är inget måste och jag fattar inte varför folk måste lägga sig i saker dom inte har med att göra. Man måste göra det som känns bäst för en själv. Amanda sover fortfarande i våran säng eftersom hon vill ha våran närhet jag får ofta höra att det är fel. Men vad är fel med kärlek, ömhet och närhet???
SvaraRaderaStå på dig Maria du är en bra mamma/ Sandra