Pendlarbetraktelser

Jag åker ju Ludvikavägen till jobbet, den är större och man kan köra lite fortare om så krävs för att undvika trubbel på jobbet. ;) Och nu har jag ju gjort det i en månad, och jag har redan flera vägpolers som jag känner igen. Alltså, inte människor utan bilar. Flera bilar som oftast åker samma tid som jag och som antingen jag passerar, blir omkörd av eller ligger bakom. :) Känns lite roligt faktiskt!

Sedan så har jag flera andra grejer längs vägen som händer, gubben med sin lilla hund vid huggnora och mannen med sin stora hund och manliga sällskap på gångvägen mellan statoil och Ringströms väg (där Mari bodde i begynnelsen)

Små glädjeämnen som förgyller resan till jobbet varje morgon. :)

Saknar gamla dagis

Ofta känns det helt ok på nya dagiset, framförallt för att ungarna verkar trivas. Det finns många barn och Medea har redan hittat flera kompisar där. Astrea är nog ännu så länge inte så brydd om vem hon leker med, så länge hon får göra det hon vill.

Men morgonar som denna så saknar jag i synnerhet fröknarna på gamla dagis, deras sätt att vara med barnen, naturligt, varmt, tryggt.... Barnen var ledsna när jag lämnade dem. De ville följa med hem igen. Medea grät stora tårar och det var hemskt jobbigt, för det har hon inte gjort när jag lämnat henne på dagis sedan hon var liten. Och fröken som tog emot dem idag, var ändå den som jag känner mest för, var mest stel och obekväm i situationen. :( Kändes inte alls bra.

Jag tror att Medea var trött och lite hängig, hon snorade och kändes lite varm, men hade ingen feber, och hon ville gå till dagis när jag frågade henne hemma. Astrea blev nog mest ledsen för att Medea var det. Huuuga.... :(

Men men... jag ringde iallafall dit när jag kom till jobbet och hörde så allt var bra, och de lekte och allt var bra. Men ändå har jag en gnagande oro, just den att jag saknar tilliten till fröknarna.

Vi har väl varit bortskämda med världens bästa Lena, Pia och Jenny i Fagersta.

Nu ska jag avsluta med att säga att vi inte har några mardrömsfröknar på nya dagiset, barnen trivs ju och det skulle de inte göra om fröknarna inte var bra för dem. Så det är säkert mina hormoner som spökar igen. Men det är inte roligare för det.

KRAM

En bra och nödvändig förändring kommer att ske :)

Har ruvat på en idé ett tag nu, och efter ett samtal med min käraste Kosin kände jag att det nu var dags att våga börja förverkliga den. Varför vänta? Jag kan tyvärr inte säga vad det är ännu, måste prata med en person först. Men, jag hade förväntat mig ett visst motstånd från Tommy, men han tyckte tvärt om det var en jättebra idé. :) Känns jättebra!

Berättar mer senare. Och det är ingen jättestor grej egentligen. Men det kommer ge mycket.

Nu dags att gå och sova, lilla Lo har precis vaknat och tumlar runt inne i magen. :) Hon har en vakenperiod runt den här tiden varje kväll, och det är bara så underbart mysigt!

<3

I valet o kvalet i tv-soffan

Hmmm... blir det friidrott, hollywoodsfruar eller 16 and pregnant?

Äsch, jag zappar runt lite... Lite friidrott, lite hollywoodsfruar och lite unga pregnanta. :)

Ångestframkallande!

Läste på en fb-väns sida att hon ska tvätta fönstrena och sätta upp höstgardinerna.
HÖSTGARDINERNA!

Jag som redan har ångest för julgardiner, vintergardiner, sommargardiner...... Visste inte ens att man ska ha HÖSTGARDINER också! GAAAAAAH!

Jag har i bästa fall ett ombyte per fönster i garderoben. Alltså i bästa fall. Och hur ser höstgardiner ut egentligen?

Nääe, det här behövde jag inte, jag har tillräckligt med ångest ändå. Shit också!

;)

Sköna Söndag

Astrea har fått riktigt mysigt i sitt rum, tycker ni inte? :)

Fattas lite smått och gott, sen är vi nöjda.

Astrea älskar att leka i sitt rum nuförtiden.

Medea har också fått mysigt och fint i sitt rum, med nytt skivbord och så. Bild kommer senare - när vi städat där inne! ;)

En ganska trött men nöjd mamma idag :)

Lika bra som fredagen började, lika illa slutade den. Alltså jag menar, det finns ju gränser vad man fixar liksom. Ok jag har väl hormonerna utanpå kroppen till och från, det är jag mycket väl medveten om, reagerar kanske kraftigare än jag normalt brukar. Haha, vissa skulle nog till och med påstå att det är bra för mig att kunna visa humör. :)

Jag ska inte skriva mycket om det som hände i går kväll, det vill jag helst glömma. Men det var Medea som fick ett psychoutbrott vid läggningen. Vi låg och läste saga i sängen alla tre, och när det var dags att sova så brakade hell lös. Hon ville ligga som Pippi med fötterna på huvudkudden :) Och Astrea hakade såklart direkt på den idén. Och jag kände att nää, jag orkar inte med bus i sängen och ben där de inte ska vara och flytta på ungar hit och dit. Till saken hör också att Astrea inte varit nådig i stallet, hon vill ju så gärna rida, stackarn, och jag fick bära ut en skrikande, sprattlande, ursinnig Astris ut ur ridhuset och så fort jag satte ner henne så sprang hon mot ridhuset igen. Så det var en tuff kväll, och jag var helt slut i kroppen och hade ont överallt. Så mer tumult när det skulle vara som lugnast orkade jag bara inte med. Och det räckte med att jag sa "Nej!" i det läget, "Du ska inte sova som Pippi du ska sova som Medea" , så blev hon ledsen och låg och grät. Eller grät är fel ord, hon har nåt visst ylande läte när hon är på det humöret. Resten orkar jag inte berätta för då blir detta ju verkligen långt, och det hade jag ju lovat att det inte skulle bli.... :) Men Tommy kom hem strax efter åtta, och tog över läggandet av Medea, som tog ytterligare en dryg timme varav minst 45 minuter av dem som hon gallskrek.... Efter att hon sovit en knapp timme vaknade hon ledsen igen, och jag klättrade upp till henne och eftersom hon sov så oroligt blev jag kvar där till 4-tiden i morse. Vilken fredagskväll va!

Gissa om det var skönt att lägga sig i sin egen mjuka säng, med värkande höfter! :) Härligt!

I dag har vi varit på IKEA och fyndat ett skitbra skrivbord med tillhörande Expeditbokhylla till Medea, två problem lösta på en gång. Inte ens 900 kr kostade det! Sedan köpte vi en jättefin ljusrosa skrivbordslampa och lite annat smått och gott som handdukar, filtar till utemöblerna, kökslådeinredningar bla bla blaa.... Och ett bord till Astrea. Men jag var helt slut innan vi ens gjort halva Ikea, onda sammandragningar, ryggont och supermega trött. Hela kroppen skrek

V I L A !

Men det var bara att bita ihop och slutföra uppdraget. Väl hemma igen så fixade jag maten medans T skruvade ihop Meddis möbler, och medans pannkakan var i ugnen så la jag mig på soffan en stund. Jag ville aldrig mer resa mig upp kändes det som.

Nu är klockan sent och jag ska ta och gå och lägga mig. Får sovmorgon i morgon och det ska bli alldeles helt jävla underbart!

Puss o kram!

God morgon :)

Min morgon har varit alldeles underbar och alla morgonbestyr gick som en dans. :)

Jag kan till och med sträcka mig så långt att den gick på rosor.

Glada barn, inget bråk eller gnäll, vi hade en mysig tidig morgon med frukost framför en Dorarulle.. När jag väckte Medea och berättade att Astrea åt frukost framför tv:n och frågade om hon också ville ha frukost där, så påminde hon mig om den gången för en vecka sedan då hon spillde ut ett helt glas juice på golvet där inne. Gullugen sa förlåt och jag kramade om henne och påminde henne om att det ju faktiskt varit en olycka. "Vi provar en gång till och ser om det går bättre denna gång".

6:20 var det på dagis, och det var inga problem att lämna dem där heller.

6:45 var jag på jobbet.

Det kommer bli en jättefin dag idag - och det är fredag.

<3

Världens stoltaste mamma :)

... är ju jag. Medea har kokat äppelmos med en kompis på dagis idag.

Det var obetalbart idag när jag hämtade mina finaste idag på dagis, och Medea som höll på att spricka av iver när hon sprang och hämtade det lilla röda paketet av silkespapper och snöre.

"Mamma, det här är till DIG! Jag har gjort det helt själv!"

Sedan avslöjade hon högtidligt viskande: "Det är äppelmos."

Vi provsmakade hemma och den smakade gudomligt!

Mammas duktiga stora flicka!

<3

Graviditetsvecka 27 :)

Känns konstigt att veta att man har en sån stor bebis i magen som bilden visar! Hon väger nu ungefär 1 kg och är 33 cm lång och hennes fot är 4 cm!

Ansiktet är rundare och ögonen och ögonlocken är nu fullt utvecklade.
Hörseln är mer förfinad och hon uppfattar mer nyanserat röster, musik och plötsliga höga ljud.

Jaja, man kan läsa sig till en uppfattning om hur den lilla ser ut och har det i magen, men jag vet ju. Jag har ju upplevt fosterutvecklingen i verkligheten så att säga, alla veckor efter v 24.

När Benjamin var i vecka 27 var det nyårsafton på avd 95 F i Uppsala. Men det kunde lika gärna pågått världskrig utanför sjukhuset. Det enda som hade min focus och uppmärksamhet var Benjamin och hans välbefinnande. <3

Hittade några guldkorn ikväll ;)

Till Astrea hittade jag den här ljuvliga, plyschiga, rosa söta...

Och denna fina tunika

Dessa snygga tights.

Till Medea som förutom rosa gillar svart, en fin härlig tunika i plysch

Härliga färger har denna svamptunika som hon också fick

och dessa svarta, stretchiga, tuffa brallor.

Sen fanns det ju en massa snygga kläder till mamman också, men kändes lite fel att köpa nu eftersom man inte riktigt kan säga hur man ser ut i kroppen efter graviditeten. ;) Men jag har hittat en del som jag vill ha, och hoppas kunna handla dem inom inte en alltför lång framtid. :p

Åh, idag ska jag på MeandI-party! :)

Ska bli roligt att träffa lite folk och kolla lite kläder. Måste komma ihåg Jofis kakform och pengarna jag "tog ut" hos henne till pizza igår kväll. Vår lilla by har ingen bankomat, så efter 20.00 när Ica stänger så kan man inte ta ut pengar på närmare håll än Smedjebacken, en dryg mil därifrån. Och pizzerian tar inte kort... Men Jofi har service ;) Tack kära vän, så jag slapp åka! <3

Har sålt lägenheten idag också! Skönt med lite flyt igen, efter all körkortsdramatik... Vi fick bra betalt för den och är mycket nöjda, hade nog förväntat mindre. Köparna är lyckliga och det känns ju extra bra då.

Min äldsta dotter var lite ledsen på ögat i morse, så det ska bli riktigt skönt att snart få åka hem till familjen och mysa lite innan jag ska iväg igen :) Tommy har varit ledig idag, så de har "sluppit" gå till dagis. Men de älskar ju att vara där som tur är, så de kanske hellre hade sluppit att slippa, om man kan utrycka sig så. Hihi!

Maxi Clay e Magini - Dragon - Nepal

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förrut ;)

Jag hade tid för förlossning (!) på BB i Falun, och åkte dit själv för Tommy skulle komma senare. Äsch, det tar ju ändå så lång tid innan något spännande händer... En supertrevlig manlig barnmorska och en kvinnlig undersköterska tog emot i entrén och hälsade mig välkommen. Den manliga barnmorskan pratade och skrattade och sa: "Det här är väl ingenting att spara på, vi kör väl igång!"

Jag höll med och blev lite nervös såklart, och plötsligt låg jag i sängen och barnets huvud var redan ute - utan att jag hade haft en enda värk. Så ploppade hela bebisen ut och den kvinnliga sköterskan fångade den i en ljusblå handduk, men den gled ur händerna på henne och föll! Bebisen slog i elementet och sköterskan tog upp den igen i handduken, med orden: "Det här är sånt som händer ibland, det är ingen fara, se så bra hon mår!"

Jag fick henne i famnen, hon var ganska stor, och alldeles alldeles underbart söt... Då kom Tommy in och när han såg att han hade missat allt blev han jättebesviken. Plötsligt kom jag på att jag inte tagit med mig några bebiskläder! Landstingskläder var inte att tänka på! :) Så jag och T skyndade iväg för att shoppa lite. (!)

Vi kom till ett varuhus och precis när vi sprang in där så blev vi stoppade i dörren av en kille som sa att vi inte skulle gå in för en människa hade dött där inne. Men vi struntade i det, vi behövde ju kläder till vår lilla bebis! När vi gick in så såg vi att på ett bord låg det en kvinna som var halvdöd, hon var ledsen och alldeles skadad och blodig. Tommy rusade fram till henne och strök henne över håret och tröstade henne, han sa att allt skulle ordna sig, allt skulle bli bra.
Jag gick och gömde mig bakom några klädställningar eftersom jag tyckte det var så hemskt.

Då kom jag på att jag inte berättat för någon än att vi fått barn, så jag provade sms:a pappa. Men det gick inte så jag gick in på Facebook och skrev: Vi har fått en flicka!

Sen kom jag på att hemma i garaget hade jag en flyttkartong med bebiskläder, så jag och Tommy skyndade dit istället. Nu började jag bli riktigt stressad över att vara ifrån min nyfödda lilla bebis. Barnmorskorna hade lovat att ta hand om henne under tiden vi var ute.

Framme hemma och inne i garaget stod några flyttlådor och jag letade febrilt efter rätt låda. Då såg jag en liten, liten terriervalp springa mellan benen på mig. Så en till och en till och tillslut var de flera och inga terriervalpar längre, utan otäcka arga råttor. Överallt var dem och de ville inte ha mig där. Jag tyckte såklart de var jätteäckliga men var ju tvungen att hitta de där kläderna! Tillslut hittade jag några i en annan kartong och fick med dem in i säkerhet igen.....

Huga vilken märklig dröm! :)

Medea i sadeln igen! :)

Som hon har längtat. Och väntat. Och tjatat. Och gnatat. Och suktat. Och saknat.

Nu ÄNTLIGEN var det dags efter ett långt sommaruppehåll att återigen svinga sig upp i sadeln!

Hästen som troget lät sig bestigas hette Raffels, och var snäll men inte så värst sugen på att bli pysslad med. Men vi låtsades inte om någonting och gullade, smekte och fjäskade lite för honom och han lät sig väl sadlas och tränsas och ledas ut i regnet till ridhuset.

Ridläraren var gullig och snäll, och Medea njöt av varenda sekund. Hon var så duktig och travade så fint, när Raffe väl ville börja trava. :) Han var nog fortfarande lite semesterseg stackarn.

Meddis sa: Vad många fina hästar de har här mamma! Men ingen är så fin som Smulan. <3

Halleluja moment :)

Nyss hemkommen från Kapellbacken där vi har varit alla tjejer på jobbet med Mia, vår finska, gulliga praktikant. Läs drop dead gorgeous praktikant. :)

Maten var från det grekiska köket, en kolgrillad variant, och jaa, jag åt på tok för mycket så jag orkade inte ens efterrätt! Dålig planering. ;)

Vi hade supertrevligt och maten var jättegod, hoppas att vi kan göra om detta fler gånger innan Mia åker hem till Finland igen! Med alla saker vi prackade på henne.. ;) Eller försökte pracka på henne, hon tackade vänligt men bestämt nej.

Nu blir det filmtajm, en Maria Wern. Gillar som sagt den serien skarpt! :)

God kväll!

Bebislängtan

Bilder av Anne Geddes

En pinsam liten historia :)

I går satt jag i godan ro och tittade på Emil med barnen... när Tommy plötsligt sa att jag såg konstig ut. Mitt vänstra ögonlock hängde ner och den pupillen var större än den högra. Hm.... hade inte märkt nåt själv om inte han hade sagt det. Men mycket riktigt så hände det ner lite och jag var trött och tung i kroppen. Det hade jag varit hela dagen egentligen och gravid och dann som jag är så tycker jag det är helt normalt. Allt är normalt när man är gravid. *Ler*

Iallafall så ringde Tommy 1177, han var riktigt orolig att det skulle vara en stroke eller nåt sånt på gång i mitt huvud. Och han beskrev vad han såg och vad jag kände, och blev ombedd att ringa 112. 112!! Det var fråga om tid, för de hade frågat T om han kunde åka och möta ambulansen till o med.

Aldrig i livet! sa jag, du får inte ringa dit. Jag mådde ju bra. Förutom lite domningar i kinden och trötthet så var jag precis som vanligt. Så ambulans kunde jag inte bara åka!

Men Tommy ringde iallafall, och jag ringde till Jofi och hon ställde upp och skulle lägga barnen... Vilken kalabalik! Antagligen blev jag väldigt stressad av hela situationen, lämna barnen, 112, "fråga om tid"........ Så jag började bli helt yr och mådde plötsligt ganska dåligt.

Ambulansen kom - hur pinsamt var inte det, jag menar de är ju inte direkt diskreta i sin framtoning deras bilar.... ;) och ambulansmännen kom in, precis som på tv. De frågade hur det var med mig, och jag sa att jag egentligen mådde bra men kände mig lite konstig nu. De tittade på mina pupiller och ögon och tyckte jag så helt normal ut. Kollade blodtryck osv och konstaterade att jag VAR normal. Så de frågade vad jag ville göra, och jag sa att ville stanna hemma, eftrsom jag förmodligen bara var trött. Så de stackarna fick åka tomhänta hem.

Som tur var får man väl ändå säga. Tänk om det hade varit något hemskt!

Kära Jofi fick åka hem till sin familj och vi lade barnen som var glada att jag stannade hemma, men Medea funderade och frågade Tommy varför jag inte följde med till doktorn ändå. Snuttisen... <3

Sen kom den rikiga tröttheten, kände mig helt utmattad så jag tog tidig kväll och sov heeela natten. Behövdes nog. I morse såg mitt öga normalt ut igen och jag känner mig mycket piggare.

Litet hjärta har fått många hjärtan :D

Pappan har varit duktig! <3

Kapitulation

I går kväll skulle jag ju lägga våra små dunungar, och det drog ut på tiden med Astrea, som inte hade lust att sova alls egentligen - som vanligt då. :) Men kl 20 tassade jag ut från hennes rum och det var dags för Medea att lägga sig. Hon var supertrött, satt med Casper i soffan och längtade nog efter kudden. Alldeles på tok för sent egentligen, men vad gör man? Vi läste saga uppe i hennes säng, och när det var dags för mig att gå ner så såg hon bara sådär ledsen ut i hela kroppen.

Jag gjorde en snabb överslagskalyl i huvudet, klockan var 20:15, jag skulle tvingas väcka barnen en kvart, 10 minuter i sex för att hinna iväg till dagis i tid. Skulle då stackarn skrika och gråta i en timme, skulle hon vara dödstrött idag eftersom de går en lång 10-timmars dag på dagis idag.

Nää, det kunde jag inte utsätta henne för! Så när hon bedjande frågade mig om jag inte kunde ligga en stund med henne i sängen hade jag redan bestämt mig för att göra det.
Hon sov på mindre än fem minuter och hade ett fridfullt leende på läpparna. Jag önskade jag hade en kamera i ögonen just då, för hon var sååå vacker.... <3

Med ens var den kalla klump jag haft i magen hela veckan, av känslan att göra något som stider mot naturen, borta. Jag inser - och har egentligen gjort det hela tiden - att hon inte är redo att somna själv än. Alla barn är olika. Medea är en känslig individ, med stort behov av närhet, och varför neka henne det? Hon blir större hon med, och tids nog bestämmer hon sig för att hon är redo att somna själv.

I morse väcktes jag av Astrea någonstans mellan 4 och halv 5, hon ville inte somna om, men låg i min säng till 5:15 då mitt alarm på telefonen pep. Pigg och glad ville hon sätta sig och titta på tv. Väckte en trött Medea kl kvart i sex, det var en yrvaken men glad unge, och hela morgonen gick som en dans. Somnar man lycklig vaknar man lycklig.

Får se hur pass slut de är om en timme då jag äntligen få hämta dem på dagis...