... innehavs av min kära syster Ulrika och hennes Stefan. Jag blir lika hänförd varje gång jag är där, tyvärr alldeles för sällan, men det är så jag skulle vilja ha det! Precis så. Hon bor i Västanfors i ett gammalt hus med högt till taket och underbara fönster. Sen har de gjort jättelikt med hjälp av tapeter, färg och fantasi. Som att kliva in i en heminredningstidning. Ni skulle se sängen deras! En sån där viktoriansk sak i mörkt trä med höga rundsvarvade pelare i varje hörn som bär upp sänghimmeln... Och fantastiska tapeter, lite mörk botten som typ moccafärgad, och ett romantiskt skirt, glest blommönster.... Och breda vita border eller vad man ska säga både upptill och nedtill. Ja jag säger då det....
Ja det går ju inte att förklara så här i ord, utan måste nästan ses. ;)
Så kan man ju undra varför jag berättar om det här. Ja egentligen kan man ju undra varför jag berättar något överhuvudtaget här. ;) Bara massa tok liksom. Kan ju för skojs skull berätta om när jag åkte till Låjsse i fredags kväll. Hamnade bakom en polisbil, en sån där van. Låjsse bor utanför Skinnsberg och i oti-korsningen hamnade jag bakom den, och jag hade för mig att min bil hade lite felriktade halvlysen så jag vågade inte köra så nära den ifall att han skulle bli irriterad. Och så började jag tänka. Tänk om. Tänk om min bil skulle bli kapad av en galning, och jag under dödshot tvingades köra den där galningen. Så tänkte jag ut värsta planen! :) Medan han kollade mobilen eller var lite uppmärksam på något annat än rakt fram, så skulle jag blinka sos med mina lysen så bilen framför - i bästa fall en polisbil - skulle fatta att jag var i fara. Och på så sätt så kändes det plötsligt helt ok att ligga bakom den där polisbilen... kändes trygg och bra. För sen kom jag på att det var förra bilen som hade lite tokiga lysen.
Nu klev Smulan upp i mitt knä här i soffan. Jisses.... Jaja, hon är allt bra go! Dags att sluta.
Kram, Maria
Ja det går ju inte att förklara så här i ord, utan måste nästan ses. ;)
Så kan man ju undra varför jag berättar om det här. Ja egentligen kan man ju undra varför jag berättar något överhuvudtaget här. ;) Bara massa tok liksom. Kan ju för skojs skull berätta om när jag åkte till Låjsse i fredags kväll. Hamnade bakom en polisbil, en sån där van. Låjsse bor utanför Skinnsberg och i oti-korsningen hamnade jag bakom den, och jag hade för mig att min bil hade lite felriktade halvlysen så jag vågade inte köra så nära den ifall att han skulle bli irriterad. Och så började jag tänka. Tänk om. Tänk om min bil skulle bli kapad av en galning, och jag under dödshot tvingades köra den där galningen. Så tänkte jag ut värsta planen! :) Medan han kollade mobilen eller var lite uppmärksam på något annat än rakt fram, så skulle jag blinka sos med mina lysen så bilen framför - i bästa fall en polisbil - skulle fatta att jag var i fara. Och på så sätt så kändes det plötsligt helt ok att ligga bakom den där polisbilen... kändes trygg och bra. För sen kom jag på att det var förra bilen som hade lite tokiga lysen.
Nu klev Smulan upp i mitt knä här i soffan. Jisses.... Jaja, hon är allt bra go! Dags att sluta.
Kram, Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar