En smula dagbok

Jaha... nu har då vår lilla bäbis slutat med det. Att vara bäbis.
I går var nog den första gången jag riktigt såg hur stor hon har blivit, både till växten och till sättet. Och jag gillar det, njuter av att se hur hon nyfiken och orädd utforskar världen, hur hon mer och mer blir den personen hon är menad att bli.

Skulle inte bli förånad om hon bestämmer sig för att hålla på med livsfarliga sporter när hon blir större. Klippdykning, bergsklättring... huga! För modig det är hon! Jag höll på att blåsa upp ballonger till hennes kalas igår, två stycken small i mitt anskte vilket gjorde riktigt ont faktiskt. Jag trodde Astrea skulle bli jätterädd, för hon satt på golvet precis nedanför mig, men hon blinkade inte ens. Ingen av gångerna, fast jag själv skrek till när de small. JAG blev skiträdd! *Ler*
Alla gäster kom samtidigt igår utom mamma som kom senare. Men hallen var full med folk som skulle klä av sig och stojade och stimmade. Astris kom krypande på hennes egna lilla lustiga sätt, och satte sig mitt på golvet bland alla ben och fnissade förtjust. Som om detta hände dagligen.

Hon öppnade paket som ett riktigt paketöppnarproffs, ja, de paket som inte Medea hann öppna först förstås... :) Hon fick så mycket roliga saker och Meddis tyckte de var minst lika roliga. Medea fick som tur var också ett par paket... vilket jag tyckte var väldigt omtänksamt. <3
Hm.... det är svårt det där tycker jag ibland, att göra rätt ibland som förälder.
När Meddis gång på gång tar leksaker ur händerna på Astrea och säger att hon vill ha dem. När hon tar allt Astrea är påväg att ta, alltså, vi säger såklart åt henne att inte göra så och tar ifrån Medea saken hon just tagit från Astrea och ger tillbaka den till A... Men då kommer ju de ofrånkomliga vredesutbrotten som är så jobbiga.
Jag vet att det hör till, att Medea beter sig normalt. Men jag vet inte rikigt hur jag ska agera.
Astrea bryr sig än så länge inte över att Medea tar ifrån henne saker, men jag tycker ändå inte det är rätt att tillåta Medea göra det. Så det får hon inte. Men ibland undrar jag om det är värt allt bråk, när ändå inte Astrea blir ledsen över det. Än så länge.

Nu ska jag fortsätta vika tvätt, och leka med småtrollen mina. Härligt med en dag utan nåt speciellt på schemat!

Det ringde förresten en tjej från Borlänge idag och frågade efter vår gamla hund Angel. Älsas mamma som vi tog bort för två somrar sedan. Hon hade en hane efter henne som heter Teddy, och det skulle vara kul att ses tycker jag. Så jag ska iallafall maila bilder jag har på Angel.