Ibland är jag bara så less på människor, less på den här stan och less på mig själv.
Jag känner mig just nu som ett par gamla, kära jeans som håller på att falla isär. Snuskigt bekväma, underbart sköna och helt oumbärliga. Men nu håller det inte måttet längre. Dags för nåt nytt, hur kära den än må vara mig. Jag kan inte säga att jag gillar mig själv längre. Gammalt och ute. Usch. Gonatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar