Bergochdalbana

Meddisen... min finaste, älskade, sötaste Medea. Hon är som ett framrusande bergochdalbanetåg känslomässigt. En typisk treåring skulle jag tro. Hon kan gå från sömn - kramsjuk - avundsjuk - glad - arg - ledsen - glad - bestämd - obestämd inom loppet av 10 minuter.

Till frukost, vill hon inte ha frukost överhuvudtaget, sen vill hon visst ha frukost. Föreslår jordgubbsfil, "nä vill inte ha." Ok.... "Vill ha jordgubbsfil!" Ok jordgubbsfil, tar fram tallrik. "Nä, inte i tallrik, i glas." Ok, häller filen i glas. "Nä inte i DET glaset, i ett sånt glas som du har. " I samma glas som hon precis ville ha oboy i alltså...

En normal frukost hos oss. *ler*

"Vill ha macka mamma"
Hann före idag och hade precis gjort klart hennes macka när hon frågade efter den. Varsågod.
"Tack mamma! Mmmm!" Meddis plockade bort osten och åt upp den och slickade sen av smöret. "Mera smör!"
Nej, nu är det bra Meddis. Du har smör kvar på mackan, ät!
"Men... vad ska JAG ha då?" frågad hon förtvivlat. "Jag vill ha vatten!"
Vet du vad Meddis? Om jag ska håll på och springa hit och dit hela morgonen med allt du vill ha så kommer inte jag hinna äta frukost själv innan jag ska åka och jobba. Så drick upp oboyen, ät filen och mackan först så ska du få vatten sen......

And it goes on and on and on.....

Tur Astrea än så länge nöjer sig med gröt och vatten! Och lite ostskivor.... *Ler*