En smula dagbok

Fredagkväll och ensamvarg är jag. Barnen sover, Älsa sover och Terror jagar pippisar i fönstret här framför mig.
Hm... lite blandade känslor idag, pissavslutning på arbetsveckan kan man säga. Idioter växer som tur är inte på träd i min branch, de flesta är genomtrevliga och goa människor som jag möter. Men detta troll var ett undantag och fick mig helt ur balans, trodde aldrig jag kunde bli så arg på en främling. Och jag trodde inte någon kunde bli så elak och arg på mig heller faktiskt. Usch en sån typ.

Och så är det en annan sak som gör mig så sorgsen och illa berörd. Jag tänker på människor som växer upp utan kramar, eller iallafall kommer de inte ihåg att de blivit kramade på riktigt. Och ändå växer de upp och blir de omtänksammaste, kärleksfullaste och varmaste människor. Det kallar jag styrka! Men det är så fruktansvärt sorgligt...