Jag har fått tid på Stationsvägen 14 den 29/4 för min första tatuering! :) Det ska bli ett plommonträd. Placeringen är inte helt bestämd, helst vill jag ha den på sidan uppåt revbenen till, men det är visst ett mycket känsligt ställe att tatuera sig på. Kanske bäst att göra den första på skuldran uppåt axeln till.... Man vill ju inte ligga där och lipa som en bebis i 3-4 timmar heller!
Vi får se hur det blir! :)
Tanken bakom idéen med plommonträdet är lite speciell.
Han heter Benjamin och var väldigt liten och skör, vägde 700 gram när han föddes, som de flesta kanske vet...
Jag visste inte från ena dagen till den andra om han skulle överleva för han var väldigt sjuk pga underutvecklade lungor. Men han kämpade på i 8 månader innan hans lilla kropp inte orkade mer, och tillslut fick han somna in i min famn en kväll i augusti 2002.
Ingen var så tapper och modig som min lille Benjamin, han var så stark och livsviljan märktes så tydligt. Han var en alldeles underbar liten bebis, och jag kommer aldrig sluta sakna honom.
En av de gulligaste sköterskorna på sjukhuset hette Ella och hade ofta med sig plommon från sin trädgård, Så man satt där och mumsade dessa goda plommon, och det låter löjligt, men mitt i allt elände så betydde det så mycket att någon brydde sig om en så mycket, så hon tänkte på att plocka lite plommon till mig innan hon åkte till jobbet.
Det fanns många andra sköterskor och läkare som kom att betyda mycket just för deras vänlighet, kärlek och omtänksamhet. En annan som heter Eva virkade nätmössor hemma till Benjamin, mössor som han var tvungen att ha för att hålla CPAP:en på plats, för mössorna som fanns på sjukhuset var alldeles för täta och kändes inte bra för Benjamin.
När Benjamin dog köpte min pappa ett plommonträd och vi planterade det på en jättefin plats vid vattnet på vår sommarstugetomt. Men det tog sig aldrig. Det växte inte en millimeter. I dag är det bara några spröt kvar av trädet, och det känns lite sorgligt på nåt sätt.
Så jag tänkte att trädet skulle få nytt liv på min kropp, starkt och vackert precis som Benjamin var. Det ska symbolisera hur Benjamin alltid finns kvar inom mig, och det skulle också symbolisera all den kärlek och omtänksamhet jag fick från så många människor under och efter livet med min lilla prins.
Ingen var så tapper och modig som min lille Benjamin, han var så stark och livsviljan märktes så tydligt. Han var en alldeles underbar liten bebis, och jag kommer aldrig sluta sakna honom.
En av de gulligaste sköterskorna på sjukhuset hette Ella och hade ofta med sig plommon från sin trädgård, Så man satt där och mumsade dessa goda plommon, och det låter löjligt, men mitt i allt elände så betydde det så mycket att någon brydde sig om en så mycket, så hon tänkte på att plocka lite plommon till mig innan hon åkte till jobbet.
Det fanns många andra sköterskor och läkare som kom att betyda mycket just för deras vänlighet, kärlek och omtänksamhet. En annan som heter Eva virkade nätmössor hemma till Benjamin, mössor som han var tvungen att ha för att hålla CPAP:en på plats, för mössorna som fanns på sjukhuset var alldeles för täta och kändes inte bra för Benjamin.
När Benjamin dog köpte min pappa ett plommonträd och vi planterade det på en jättefin plats vid vattnet på vår sommarstugetomt. Men det tog sig aldrig. Det växte inte en millimeter. I dag är det bara några spröt kvar av trädet, och det känns lite sorgligt på nåt sätt.
Så jag tänkte att trädet skulle få nytt liv på min kropp, starkt och vackert precis som Benjamin var. Det ska symbolisera hur Benjamin alltid finns kvar inom mig, och det skulle också symbolisera all den kärlek och omtänksamhet jag fick från så många människor under och efter livet med min lilla prins.
Kram!
Och nu sitter jag här igen, med tårar som rinner... Jag som bara hade tänkt kommentera hur många timmar det tar att tatuera sig. Kom helt av mig.
SvaraRaderaKram
Men kosin då.... torka tårarna, för du är en av dem som detta plommonträd symboliserar. <3 Kram
SvaraRadera