I dag togs du ifrån din mamma och pappa och storebror...
Och livet rycktes ifrån dig, på ditt åttonde år.
Från en sekund till en annan så levde du, sen var du borta.
Jag kände dig inte så väl, har ju faktiskt bara träffat dig en gång,
men jag glömmer aldrig hur du såg ut den gången.
Jag kände dig inte så väl, har ju faktiskt bara träffat dig en gång,
men jag glömmer aldrig hur du såg ut den gången.
Så fin och så söt!!!!!!
Jag vet inte hur din mamma mår, bara att hon ligger på intensiven i Sönderbyn.
Din pappa och storebror... Alla mina tankar går till dem och dig.
Det känns så hårt och tungt!
VARFÖR VARFÖR VARFÖR??
VARFÖR VARFÖR VARFÖR??
Din kusin Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar