Full som en kastrull...

är jag i magen nu efter en allt för stor lunch. =)

Hittade några väl undangömda filer i min dator i morse, varav ett av dokumentena där innehöll denna text. En början på en deckare tror jag att det är.... =) Jag minns när jag skrev ihop den, men inte när. Tror det var år 2003?

Ni ska få läsa den, mest för att få er ett skratt åt mitt rosenskimrande dravel! ;o) För denna historia kommer aldrig att bli nåt annat än just en början. Men en himla briljant sådan, om jag får säga det själv! ;o))


Gryning. Obevekligt kläddes den sagolika lilla byn ur dess dunkla gåtfullhet, som vilat över den under natten. Detaljer som man bara knappt kunnat skönja tidigare i sina mjukt skuggade konturer, återfick mer och mer sin rätta form. Som att vara på väg att vakna upp ur djup sömn, och tid och rum för ett ögonblick är något suddigt ogreppbart, innan dess man blivit riktigt klarvaken. Fåglarna hälsade ännu en sommarmorgon välkommen med sin vackra sång och blev bejublade av de första spirande solstrålarna. Västerdalälven glittrade och såg sådär härligt inbjudande ut, lockande, ja rent magisk. Hela landskapet målade ut sig i andlös skönhet!

Hon fanns där, mitt i detta sköna skådespel. Men hennes ögon kunde inte se, hennes sinnen inte längre njuta. Den svaga brisen fick hennes nakna, livlösa kropp i gungning, där den hängde under den vita Gamla Älvbron.


Hm... är detta ett novellämne eller är det bara skit? Haha!
Inte för att det spelar någon roll. Men jag blev lite glad och överaskad över att ha hittat detta, för att jag nästan ha glömt bort att det var jag som skrivit det!

KRAM