Visste ni att en brudklänning nästan står själv? Det är bara att hoppa i den, hålla andan tills man blir blå och hoppas på att den går att knäppa hela vägen upp där bak. Sen skrider man fram till stora spegeln och....... bröllopsklockorna byts brutalt ut mot nåt som mer låter som "vår julskinka har rymt" Leendet fryser fast av chocken att falla handlöst ner i verkligheten.
Typ så romantiskt var det.
Med alla klänningar utom två. Och efter en smal lunch a Jofistyle så blev valet enkelt efter att ha provat bägge igen.
Kan inte lägga in bild på den här eftersom min man to be allt som oftast tittar in här, och det är liksom lite smått hemligt....
Annars så kan jag tillägga att jag nu för tiden går förbi a-lagarna i Vilhelminaparken utan några större besvär alls. De är faktiskt riktigt trevliga! De älskar våran hund, och Älsa gillar ju de som gillar henne... Så det är alltid sånt himla klappande och gosande när man går förbi dem.
Oj! Nu är det bäst jag skyndar mig till köket, för T kommer hem snart och jag vill ju gärna att han ska tro att jag iallafall börjat röja undan disken....
Hejsvejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar