Den här bilden är nog en av tre saker jag aldrig vill bli av med.Saker, inte människor såklart. Den framkallar en himla massa känslor, både tunga och vackra. Jag kan ännu känna hur jag kände exakt i detta ögonblick då bilden togs, det var Jofi som var med mig och hade kameran med sig den här dagen.
Jag gick igenom en hel skrubb med flyttkartonger i jakten på mina ljus. Hittade dem! =) Och även en lunta journaler från både Västerås och Uppsala, och denna bilden. Läste anteckningarna från den 10 augusti, dagen innan Benjamin dog. Usch. Skulle nog inte gjort det. Bara jobbigt till vad för nytta?
Tänk att jag överlevde.
Trodde faktiskt jag skulle dö.
Men jag levde varje liten sekund, som jag inte trodde var möjlig att överleva.
Och Benjamin, han lever varje liten sekund inuti mig.
...
Jag minns också. Varje detalj i det ögonblicket då bilden togs. Han mådde så bra och jag njöt av att hålla i det lilla underverket.
SvaraRaderaBenjamin lever också i hans underbara småsyrror, som han säkert övervakar bättre än någon annan storebrorsa.
Tack J....
SvaraRadera