söndag 19 juli 2009

Hästografi

Vad gjorde jag innan jag fick barn?
Lekte med hästar.
Först med andras hästar, sedan mina egna.

Först var det femåriga fullblodsvalacken Dallas Duh, men lyckan blev inte lång. Köpet gick tillbaka pga dolda fel.
Sedan hittade jag vackra Laucala, också ett fullblod. Vacker som en tavla var hon och bara två år. Brun och rådjurslik. Sålde henne till en amatörtränare eftersom jag inte kunde bli kvitt känslan av att hon skulle "gå sönder" som man säger när hästen inte håller för träning och tävling. Han startade henne ett par gånger, en vinst och en andraplats. Sedan smällde senan och hon hamnade i avelsboxen.
Paphos Light kom in i mitt liv 1993, på åringsaktionen i Ljungstorp, Skåne. Han var stor, mörkbrun, ganska ful och oproportionelig jämfört med de andra åringarna där. Jag fattade tycke och bjöd 11000, och han blev min! Paffe är en historia i sig, och jag ska berätta den en annan dag. Han sprang in nästan 600 000 kr, inte illa för en "ful ankunge" va?
Quiet Fire, också en fullblodsvalack, fyra år. Brun och söt, med psykiska problem. Han stod i träning hos Misha Kahn på Täby, Paffes tränare. Han trivdes inte och massa ångestrelaterad grejer för sig, så jag tänkte att jag skulle "rädda" honom.... Men kemi uppstod aldrig mellan oss och jag sålde honom till en tjej som hjälpte mig med honom.
Excellent Chief, eller Hulen som vi kallad honom för fick jag av en vän. Fullblod, klapphingst, överdjävlig. Han bet mig, kastade av mig, stegrade över vattenpölar, skrämde personalen på stallet inne i centrala Malmö där han stod ett tag. Hulen var det svarta fåret. Men han var min och jag älskade honom. Han stannade kvar i Skåne hos min vän när jag flyttade till Fagersta första vändan.
Pernille var Hulens mamma, och hon fick jag också ha så länge jag ville. Samma vän. =) Hon flyttade med mig till Fagersta och sedan tillbaka till skåne igen. Vi hade mycket kul ihop, även om många idiotförklarade henne. (Och mig kanske...) Fick ett föl efter Bernstein <3
Maxi Clay.... Upptäckt som fölunge, för sin skönhets skull. =) Jag blev kär och kärleken var besvarad! Sålde honom som fyraåring till en duktig tjej i Eskilstuna efter långvariga hovproblem som fick mig helt att tappa sugen. Nu går han 140 hoppning och gör det med BRAVUR! Stolt ex-matte.

2 kommentarer:

  1. intressant! :-D
    lite halv-farligt levde du ju!undrar om man någonsin kommer börja rida igen...hmmm kanske om några år.../Saskia

    SvaraRadera
  2. Ibland blir jag ju så sugen! Typ varje gång man kör förbi Strömsholm. Men så i nästa sekund så inser jag att jag har varken tid eller råd just nu. Så det får vänta! Ett litet tag till... =)

    SvaraRadera