Blåbärsplock

I går tog jag med mig Medea ut i skogen för att plocka blåbär. Visste inte riktigt vart vi skulle åka, så vi tog grusvägen mot Semla, och jag är glad att T inte var med. Vägen var inte den jämnaste om man säger så.
Nu är ju inte T helt oäven när det gäller att köra off-road. Vi hade en jättefin Jaguar X för ett par år sen. Kommer ihåg när min häst Maxi och hans kompisar rymde från betet vid Sundbyholm utanför Eskilstuna. Det var en bra bit att gå till hagen och det var en traktorsväg mellan två åkrar med djupa hjulspår och mycket vatten och lera. Ingen väg man körde personbil på direkt. Men T tänkte att fyrhjulsdrift=terrängfordon, så han körde Jaguaren till hagen och tillbaka ett par gånger den dagen utan missöden.
Däremot Semlavägen, där tvivlar jag på om han velat köra...
Efter ett tag kom vi till ett ställe där man såg blåbär och smultron från bilen, och nu skulle jag bara parkera på ett bra ställe. Körde ett tag till innan jag hittade en perfekt plats.
Vi gick och gick och gick, tydligen hade jag kört en bra bit efter att jag hittat blåbärsstället. Meddis hoppade lyckligt från vattenpöl till vattenpöl, och jag ångrade att jag inte tagit på henne regnbyxorna. Men klart ungen ska få hoppa i vattenpölar! Det är ju det roligaste man kan göra utomhus.
Tillslut kom vi fram till blåbärstället! Och jag upptäckte till min förvåning att jag inte alls var någon riktig skogsmänniska. Usch, det kröp spindlar bland risen och spindelnät överallt. Myggen var irriterande. Men vi plockade blåbär, det blev inte mer än ett par tre deciliter. Svårt att veta eftersom de flesta åkte in i munnen direkt. När vi tröttnat så hade vi iallafall en deciliter eller så i hinken, men framme vid bilen igen så var den tom.

Nästa gång får Medea gå med sin mormor i skogen. Jag kan följa med, men håller mig nog på tryggt avstån från spindlar och kryp........ Vilken mes jag är va!