När en pappa...

...som min kommer på besök, finns det inget som är så uppskattat som en nybakad Tosca. Dubbel sats klet på toppen ska det va!

Han fick med sig halva hem, och resten ska vi mumsa på i kväll.

Kram!

Blåbärsplock

I går tog jag med mig Medea ut i skogen för att plocka blåbär. Visste inte riktigt vart vi skulle åka, så vi tog grusvägen mot Semla, och jag är glad att T inte var med. Vägen var inte den jämnaste om man säger så.
Nu är ju inte T helt oäven när det gäller att köra off-road. Vi hade en jättefin Jaguar X för ett par år sen. Kommer ihåg när min häst Maxi och hans kompisar rymde från betet vid Sundbyholm utanför Eskilstuna. Det var en bra bit att gå till hagen och det var en traktorsväg mellan två åkrar med djupa hjulspår och mycket vatten och lera. Ingen väg man körde personbil på direkt. Men T tänkte att fyrhjulsdrift=terrängfordon, så han körde Jaguaren till hagen och tillbaka ett par gånger den dagen utan missöden.
Däremot Semlavägen, där tvivlar jag på om han velat köra...
Efter ett tag kom vi till ett ställe där man såg blåbär och smultron från bilen, och nu skulle jag bara parkera på ett bra ställe. Körde ett tag till innan jag hittade en perfekt plats.
Vi gick och gick och gick, tydligen hade jag kört en bra bit efter att jag hittat blåbärsstället. Meddis hoppade lyckligt från vattenpöl till vattenpöl, och jag ångrade att jag inte tagit på henne regnbyxorna. Men klart ungen ska få hoppa i vattenpölar! Det är ju det roligaste man kan göra utomhus.
Tillslut kom vi fram till blåbärstället! Och jag upptäckte till min förvåning att jag inte alls var någon riktig skogsmänniska. Usch, det kröp spindlar bland risen och spindelnät överallt. Myggen var irriterande. Men vi plockade blåbär, det blev inte mer än ett par tre deciliter. Svårt att veta eftersom de flesta åkte in i munnen direkt. När vi tröttnat så hade vi iallafall en deciliter eller så i hinken, men framme vid bilen igen så var den tom.

Nästa gång får Medea gå med sin mormor i skogen. Jag kan följa med, men håller mig nog på tryggt avstån från spindlar och kryp........ Vilken mes jag är va!

Trånga gångar

Nu är det äntligen kväll! Båda ungarna sover, klockan är 22:40 och middagen är avklarad om än sent. Vågar knappt skriva det, men Medea har nyss somnat. Hon kunde inte somna i kväll heller.... Har du läst för några dagar sedan så vet du att det hände häromsistens också. Fast då var det ju vårt eget fel. Den här gången hittar jag ingen direkt anledning.

Vi var på Malma marknad i dag, i Malmköping.En av Sveriges störta marknader, och jag vet inte varför man intalar sig att det är KUL att gå på marknad? Är det så kul egentligen? Speciellt inte om man har syskonvagn. Speciellt inte om bebisen inte vill åka i vagnen utan vill bli buren. Som tur var så ville Medea åka vagn, så man slapp ha koll på henne. Det hade varit lätt gjort att komma ifrån varandra i detta kaos.
Speciellt inte i tryckande värme, och speciellt inte när regnet öser ner. Och jag undrar vad alla stackars hundar gjorde där. Hur kul tycker DE att det är att trängas, bli trampade på tassarna på i jobbig värme? Inte alla orkar bära sina vovvar så som den nyblivna matten till den bedååårande Huskyvalpen... Ahhh den var så söt!!
Medea åkte karusell. Det var nog det roligaste på hela dagen, för både henne och mig. Förutom när hon åkte den med luftballongskorgarna. Tommy frågade, men han fick inte följa med. Medea ville åka ändå och den gick ju inte fort, även om den åkte lite upp och ner. Inte upp-och-ner då såklart... Hm... Iallafall så efter ett par varv ser jag att hon gråter hysteriskt. Shit! Som tur var så stannade föraren karusellen när han strax därefter också ser att hon är ledsen, och Tommy kunde springa upp och hämta henne. Stackars krake! Hon sa att hon trillat ur sitsen i korgen och slagit i hakan. Huga! Nåja, hon var snart glad igen och när vi frågade henne om hon ville åka någon mer karusell så ville hon åka luftballongerna igen! Men vi tyckte det var nog med äventyr för den här gången så hon fick åka biltåget igen - och det älskade hon! Lite komiskt, hon fick åka bredvid samma kille som första gången, på samma plats. Och de var så söta, för de pratade med varandra och skrattade tillsammans när de åkte.....

Det enda vi köpte förutom Medeas åkbiljetter var bullformar med rosa blommor på. Jättefina.
Marknad kanske är roligt utan barn. Eller är det kanske det just det barnfria umgänget med varandra som är det roliga?

En dröm av nygräddat saffransbröd med vaniljvisp

Haflinger

Ååå vad jag önskar mig att få önskelistor av mina barn som toppas av ordet P O N N Y.
Då ska de få en sådan här!

Fick en massa blåbär av mamma igår, och nu har jag en härlig blåbärskaka i ugnen! Slurp! Mammas recept och kommer ihåg att den smakar himmelskt gott.

Nu har vi en pool hemma. Tommy och Medea har badat och Meddis var helt wild i vattnet! Det svåra bli att hålla Älsa utanför.... =) Tror inte den håller för dödliga vapen som en Landseers klor...

Kram

Busigt värre

Klockan är 23:11 och Meddis somnade för 10 minuter sedan.... SNARK!
Men är man inte smartare än att låta henne dricka nästan en hel liten cola på Mc Donalds så sent som klockan sex så får man ju skylla sig själv.....

Vi har varit på Busborgen i dag och Meddisen busade nog bäst av alla ungar där tror jag! Hon blev iallafall svettigast och alldeles röd i ansiktet. Hon har blivit så duktig och modig, hoppar och skuttar, kastar sig i bollhavet utan att blinka. Första fem minuterna var hon lite blyg och stillsam, men sedan tog leksuget överhanden.
På Busborgen ser man alla möjliga sorters föräldrar. Ja, det är det enda alla har gemensamt, att de är föräldrar. Jag såg både snygga, slashasiga, trendiga, sunkiga slobs, knasiga, skumma, vanliga, skällande, psykologiska, tatuerade, gamla och unga mammor och pappor. Men de allra flesta såg ut att ha riktigt roligt med sina barn. Jag såg faktiskt något som jag blev riktigt glad för, fick mig att tänka om lite angående en fördom jag har när det gäller utländska pappor.
Jag satt och ammade inne i det lugna rummet, och in kommer den här pappan jag sett inne på småttingsavdelningen tidigare. Han hade en flicka på kanske tre år och en pojke på mindre än ett. Eller var han kanske ett? Svårt att säga. I allafall så när de kom in och såg mig så sade han genast till sina barn att vara tysta för att inte störa när lilla bäbisen äter. Sedan lade han sin son på den mjuka bänken och bytte blöja på honom! Tur jag satt och ammade och kunde sitta lite halvgömd i den bortre soffan, för jag blev lite chockad! Annars hade han säket märkt hur mina ögon höll på att poppa ut ur huvudet på mig!
Sen sa hans flicka: "Pappa, visst är jag stor?"
"Jaa" sa han "Du är världens största tjej!"
Och han sa det med så mycket värme och kärlek så jag nästan fick tårar i ögonen.

Kram!

Undrar nu vad detta säger om mig.... =)

Hästografi

Vad gjorde jag innan jag fick barn?
Lekte med hästar.
Först med andras hästar, sedan mina egna.

Först var det femåriga fullblodsvalacken Dallas Duh, men lyckan blev inte lång. Köpet gick tillbaka pga dolda fel.
Sedan hittade jag vackra Laucala, också ett fullblod. Vacker som en tavla var hon och bara två år. Brun och rådjurslik. Sålde henne till en amatörtränare eftersom jag inte kunde bli kvitt känslan av att hon skulle "gå sönder" som man säger när hästen inte håller för träning och tävling. Han startade henne ett par gånger, en vinst och en andraplats. Sedan smällde senan och hon hamnade i avelsboxen.
Paphos Light kom in i mitt liv 1993, på åringsaktionen i Ljungstorp, Skåne. Han var stor, mörkbrun, ganska ful och oproportionelig jämfört med de andra åringarna där. Jag fattade tycke och bjöd 11000, och han blev min! Paffe är en historia i sig, och jag ska berätta den en annan dag. Han sprang in nästan 600 000 kr, inte illa för en "ful ankunge" va?
Quiet Fire, också en fullblodsvalack, fyra år. Brun och söt, med psykiska problem. Han stod i träning hos Misha Kahn på Täby, Paffes tränare. Han trivdes inte och massa ångestrelaterad grejer för sig, så jag tänkte att jag skulle "rädda" honom.... Men kemi uppstod aldrig mellan oss och jag sålde honom till en tjej som hjälpte mig med honom.
Excellent Chief, eller Hulen som vi kallad honom för fick jag av en vän. Fullblod, klapphingst, överdjävlig. Han bet mig, kastade av mig, stegrade över vattenpölar, skrämde personalen på stallet inne i centrala Malmö där han stod ett tag. Hulen var det svarta fåret. Men han var min och jag älskade honom. Han stannade kvar i Skåne hos min vän när jag flyttade till Fagersta första vändan.
Pernille var Hulens mamma, och hon fick jag också ha så länge jag ville. Samma vän. =) Hon flyttade med mig till Fagersta och sedan tillbaka till skåne igen. Vi hade mycket kul ihop, även om många idiotförklarade henne. (Och mig kanske...) Fick ett föl efter Bernstein <3
Maxi Clay.... Upptäckt som fölunge, för sin skönhets skull. =) Jag blev kär och kärleken var besvarad! Sålde honom som fyraåring till en duktig tjej i Eskilstuna efter långvariga hovproblem som fick mig helt att tappa sugen. Nu går han 140 hoppning och gör det med BRAVUR! Stolt ex-matte.

I böljan den blå =)

Tittade på Madicken på tv i går, när hon och lillasyster Lisabet satt på taket och hade en mysig picknick. Och kan du tänka dig, jag kom på mig själv med att kunna replikerna! Och de jag inte kunde innan de uttalades så var de ingen som jag inte kände igen. Jag undrade lite för mig själv hur många gånger jag sett Madicken när jag var liten egentligen, ja för jag har då inte tittat i vuxen ålder. Jag blev riktigt nostalgisk och satt kvar framför tv:n tills filmen var slut, det kändes liksom tryggt och sorglöst, precis som min barndom.

Tänker vidare på Medea när hon i vuxen ålder råkar halka in på ett Teletubbiesavsnitt, blir hon lika nostalgisk och glad när hon upptäcker att hon kan replikerna? Hahaha, jag hoppas verkligen hon INTE drar paraleller mellan Teletubbies och sin barndom! Och jag hoppas heller inte att hon kan replikerna...

Medea ÄLSKAR Teletubbies. Hon gillar Musses klubbhus också, men inte som hon gör Teletubbies. Hon kan se samma film om och om och om igen, och hon tröttnar aldrig. En av filmerna som nu gått några månader i rad, är i sånt dåligt skick att ett helt avsnitt är försvunnet. Men det är inte så viktigt tycker Meddis.

I en annan av filmerna är det en händelse där Poo trillar omkull. Vi har nog haft den filmen ända sen Medea var bebis, och hon kiknar fortfarande av skratt när Poo ramlar.... Nu är faktiskt Medea trots det en skarpsinnad och smart tjej, för dig som tvivlar. ;-)

Hon har precis upptäckt "Drömmarnas trädgård" och det har gjort stort intryck på henne.

I dag var vi och hälsade på några kompisar utanför Eskilstuna, Tino och Ellinor och deras familj. Meddis lekta med deras ettåriga flicka och förklarade att de snart skulle äta mat och sen titta på Drömmarnas trädgård.

Tino och Ellinor har en pool!! Meddis och T var nästan mer i vattnet än på land. Jag ångrade mig att jag inte tagit med mig badkläder, för vattnet var jätteskönt!

Efter allt badande, studmattestudsande, korvätande, jordgubbsmumsande och busande så var det en trött och nöjd Medea i bilen på väg hem igen. Och en bajsnödig Astrea som såg till så att vi fick ett extrastopp på en rastplats, och några extra passagerare med oss hem. Myggor.

Kram och gonatt! =)

Suck, mitt liv är så händelsefattigt nu att jag inte ens vet vad jag ska blogga om. Till och med barnen är alldeles slätstrukna fast det är ju knappast deras fel...

Kan ju visa en bild.

Nä, hon ser ju inte så "slätstruken" ut, inte så grå heller.... Umgås ju en hel del med henne så varför är då jag så grå och slätstruken?

Hjäälp! Mitt hår ramlar av!! Jädrans amning! *Morr*
Nyss fick jag ihop ett mindre garnnystan av hår som fastnade kring fingrarna när jag masserade in balsamet. Jag som ju inte är den mest hårfagra även när jag har som mest hår, är en smula orolig inför framtiden.
Lika synd är det om min stackars sambo som säkert kommer få rensa avloppet i duschen var och varannan vecka... Försöker ta reda på det som syns, men ändå blir det tvärstopp. Kommer ihåg hur det var när jag ammade Medea och han var väl mindre lycklig.

Nu ska jag leka lite med Meddis, hon har lerburkarna redo!
Vi ses på stan - KRAM!

God morgon!

Grejer jag är leds på idag

• Vara utan bil (båda på verkstad)
• Vädret
• Vara utan vagn (sålde vår P&T och får inte den "nya" Emmaljungan förrän i morgon)
• Vår dåliga ekonomi
• Grå vardag

Grejer jag uppskattar idag

• Ledighet
• En väntande frukost
• Utvilad efter en hel natts sömn
• Min familj

Älsklingsmeddis!

I morse hade vi en mysig stund i sängen jag och Medea. Vi låg och kramades och jag pussade henne på kinden.
-Å en puss! sa hon förtjust. Jag gav henne några till och hon sa
-Nu räcker det.
-Mamma tycker om att pussa på dig.
-Jag tycker om det, sa hon. Och jag tycker om karameller! la hon till med lycklig röst.
-Jag tycker om dig, sa hon och gav mig en kram.
-Jag tycker om dig! sa jag
-Jag älskar dig mamma.
-Jag älskar dig Medea.

En sån här morgon känns det bara underbart att vara mamma!

Jag hade en gång ett barn, en liten pojke som hette Benjamin. Jag pratar sällan om honom och skriver nästa lika sällan om honom.

Det är snart sju år sedan han dog. Sorgen är fortfarande så påtaglig, och så fort jag tänker på honom saknar jag honom med varendra liten millimeter av min kropp. Om jag bara kunde få hålla honom en gång till... Jag skulle inte ta ögonen ifrån honom, skulle inte ens våga blinka. Jag skulle smeka hans fjuniga huvud och om och om igen berätta för honom hur mycket jag älskar honom. Hans små händer som nyfiket kände på min näsa. De blå ögonen... plira fulla av livslust. Hans söta lilla näsa, och armarna och benen som börjat bli lite knubbiga. Mjuka. Min underbara, härliga, vackra son!

Ett av det starkaste minnet jag har av honom, som spelas upp om och om igen, är när jag för sista gången lägger Benjamin försiktigt på skötbordet. Jag tvättar honom ömt och varsamt medan jag småpratar med honom. Fast jag vet att han inte kan höra mig längre. Jag sätter på honom en ren blöja och klär på honom. Små strumpor, mörkblå byxor och en blårutig skjorta. Säkert gråter jag, men jag minns inte. Jag ville egentligen inte göra allt detta, ville bara sitta kvar i fotöljen med Benjamin i famnen. Inte röra mig ur fläcken. Inte släppa honom för en enda sekund.

Han fick följa med mig till mitt rum och stanna hela natten. Han låg i en sån där balja man har sina nyfödda barn i på bb. Hans händer och kinder hade blivit alldeles kalla, men var precis lika lena som alltid. På morgonen kom syster Eva och Maggan för att ta Benjamin med sig. Min Benjamin. Tänk er att lämna iväg ert barn för att aldrig mer få se det. Det gjorde så ont! Jag fick inte fram några ord, hela strupen hade slitits ur halsen på mig.

Läkarsamtalet inne hos bästa doktor Birger kommer jag inte ihåg mycket av. Han var mycket rörd och sorgsen, det kommer jag ihåg. Hans första ord minns jag också.
-Nu har Benjamin lämnat 69:an....

Söta, snälla, otäcka pippifågel!

När jag satt uppe och ammade vid halvfem i morse, vaknade Meddis. Hon skrek och det lät som att hon antingen trillat ur sängen eller drömt något fruktansvärt. Jag hörde hur T lugnade henne och hon sa något med gråten i halsen, och jag såg de skymta förbi när T bar in henne i vårt sovrum.
Senare på morgonen frågade jag T om hon hade drömt mardrömmar. Och han berättade att han frågat henne och hon sa:
-Pippifågel.


Huuga.... Samtidigt som jag tyckte det lät hemskt att hon blivit så rädd i sömnen, så kunde jag inte låta bli att le. Pippifågel. I hennes värld är ju pippifåglar söta och snälla. Alla djur är söta och snälla, till o med tvestjärtarna under sandlådelocket. Fast å andra sidan säger hon ju att hundar är söta och snälla, även fast hon är rädd för de flesta hundar. Men på tryggt och säkert avstånd är de också söta och snälla.


I natt drömde hon alltså en mardröm om en pippifågel. Vilket sammanträffande att det på nyhetsmorgon i morse handlade om en bonde som hade fått 14 kalvar dödade i år av korpar... Ihjälhackade.

Hoppas verkligen min lilla ängel får en natt med bara vackra drömmar inatt! Ja, alla nätter såklart, men det är väl för mycket begärt?

Älsklingsvovve!

Finns det hjärterum så finns det stjärterum....

Astrea Gaia Johanna Jansson

Astrea hos sina faddrar Per och Susanne

Vilken perfekt dag! Vädret var med oss och trots att vi var omringade av mörka åskmoln, sken solen nästintill hela tiden på oss idag. Och det var inte bara solen som sken... =)

Vi hade en trevlig liten namngivningsceremoni ute vid stugan i Ulvsbo, med lite hedniska inslag där temat var Moder Jord.

Astrea blev först presenterad för de fyra väderstreckens makter. Sedan knäsattes hon av Tommy och togs emot som fullgod medlem i hans familj och släkt. Han påtog sig också därmed sina faderliga plikter. Fast det har han ju redan tjuvstartat med... ;-)

Vi vigde henne sedan i det fyra elementen luft, eld, jord och vatten, och i samband med vattenösningen fick hon också sitt namn.

Ceremonin avslutades med ett fyrfaldig leve för Astrea och alla gäster hurrade med oss.

Det blev en jättevacker och känslofylld ceremoni, och Astreas faddrar Per och Susanne var med och gjorde den helt fantastisk.

De följde med oss hem och grillade och umgicks hela kvällen. Tyvärr blev deras dikt de hade tänkt läsa för Astrea bortglömd i allt ljuständande, jordgnidande och vattenösande...... men Per läste den för oss här hemma, och mina ögon blev alldeles tårfyllda av de vackra orden.

Det är alltid så lätt och mysigt att umgås med familjen Ljungberg. Jag sa till Tommy när de hade åkt:

-Jag tror jag är kär i Susanne och Per. Ja i hela deras fina familj. Knäppt, men inte mindre sant för det!

Tack alla ni som hjälpt till att göra den här dagen så perfekt!! Ingen nämn ingen glömd.... ja förutom Greta...... Usch jag vill inte ens tänka på det. Hon fick ingen inbjudan. Men hon VAR ju bjuden, hon var tänkt på hela tiden ju. Jag skäms så för det. Jag måste ha glömt skicka henne en inbjudan. Ju mer jag tänker på det så desto mer säker är jag att det är jag som shabblat bort det. Big time.

Kvällbak del 2

Det här är mina smarriga cupcakes....

Till mitt försvar så var formarna inte de stadigaste. Sen den där lilla varningstexten i receptet där det stod att man rekomenderar att lägga formarna i en sån där muffinsplåt med hål i för att de ska hålla formen bättre, kanske jag borde tagit mer på allvar. Hålla formen bättre. Bättre? Titta på bilden, detta är ingen luddig gråzon mina muffinsar hamnat i. De har ingen form alls skulle jag vilja påstå!

Jag borde kanske lagt ned muffinsprojektet redan när jag vidbrände 200 gram smör på spisen.

Nya tag! Hallongrottorna blev iallafall helt perfekta! =)

Kvällsbak

Nu håller jag på med nåt riktigt roligt nämnligen bakar. Vi ska ju ha namngivningsfest på lördag, och vad är en fest utan hembakat?? Så idag har jag bakat kanelbullar, och Tommy (!) har gjort jättegoda kolakakor. Joodå, han kan han min lilla snutte.....

Nu håller jag på med knäckflarn. Klockan är 10 i 11 på kvällen och jag blir nog inte färdig än på ett tag. Inte för att de är jobbiga att göra, men de ska ju gräddas och får inte plats många på plåten. Och nu blev det lite jobbigt för jag råkade bränna inte bara en utan två plåtar på följd!! Så jag gjorde lite mer smet...... Dessa kakor är inte nyttiga direkt. Men vilka goda kakor är det?

Nu ska jag inte skriva mer här utan KONCENTRERA mig på mina kakor. =)