Nej! Inte igen!

Mjölkstockning! Känns som om värsta influensan i kroppen och tutten gör så himla ont! Andra gången på en månad. Inte ok!

Reloaded

Vi har varit hemma i en timme och de har redan laddat om batterierna! Tänk att ha den återhämtningsförmågan! :) Fast de är glada iallafall. Alltid något. :)

A very bad idea!

Ett bra sätt att göra av med ett ton överskottsenergi hos två av barnen samtidigt som man får en liten orolig mage hos Lo att komma till ro, är en uppfriskande promenad. Tänkt och gjort. Vi tog hund och dockvagnar och gosedjursväskor med oss ut, och glada i hågen (förutom Astrea som freakade ur bara vi gått från gården, livrädd att vi skulle möta en traktor) började vi gå. Jag borde tagit Astreas första varningstecken på allvar, den som sa: gå kortaste möjliga väg, eller stanna på gården! Men dum som jag var, gjorde jag inte det.

Vi gick i sakta mak igenom villaområdet och tänkte gå en runda förbi dagis och sen svänga av mot Kobajsvägen bakvägen förbi stallen och hem. Men vid dagis, alltså halvvägs tog Astreas ork och vilja slut. Samtidigt som det började blåsa och regna småspik. Jag fick ta hennes dockvagn i ena handen och Lo's vagn i andra tillsammans med Älsa.
Med tanke på att Astrea växte fast i marken var 25:e meter och vägrade gå så var det en låång väg hem. Medea var på toppenhumör hela tiden som tur var, och det var nog räddningen för mitt tålamod. :)

Blöta kom vi tillslut hem, och det skönaste med uppfriskande promenader är ju just det, att komma hem och in i värmen, dricka kaffe och fika lite... :) Det är vi värda!

Något är fel

Var är magneten som håller min kompassnål stabil? Blir så uppenbart att jag inte funkar riktigt bra utan honom, när vi haft en sån intensiv månad tillsammans och nu när han helt plötsligt börjat jobba igen. Bara poff så är han borta!

Natten överlevde vi, men det var ändå halvtufft eftersom JAG inte kom till ro och vågade somna riktigt av "rädsla" att Astrea skulle vakna. Och det gjorde hon en sisådär fem gånger, men lyckligtvis kunde jag tassa in till henne utan att Lo vaknade.

Nu är jag halvtrött. Men barnen härjar hejvilt här hemma, och snart ska vi gå ut. Ingen rast, ingen ro... ;)

TACK ALLA GOA VÄNNER OCH FAMILJ FÖR ERA JULKORT!!

Tyvärr har jag inte skickat nåt enda ett i år. Heller. *skäms*

Jag är så kass på julkort! Måste bli bättre på det till nästa år! Det ska bli mitt nyårslöfte tror jag!

Men än en gång, ETT HJÄRTLIGT TACK!! Era julkort pryder vårt annars så svarta kylskåp. :)

Annandan

Julen är snart förbi. Och denna jul har varit.... bra på många sätt. Medea och Astrea har fått många fina julklappar, och till och med Lo har fått ett par stycken.

Som vanligt har jag varit dålig på att dokumentera med kameran.... Tänk att det ska vara så svårt!

Nu sitter två brudar här mittemot mig i köket och målar med vattenfärg. Lo sover i vagnen och T sitter i vardagsrummet. I dag är det hans sista pappalediga dag på ett tag, i morgon börjar allvaret och han blir borta över natten för första gången sedan Lo kom till oss. Men det kommer nog gå bra, även om det känns lite smått oroligt om jag kommer fixa allt själv. Nätterna kan ju som ni vet vara fyllda av action här hos oss. :) Det kan vaknas och ropas och vi får springa mellan rummen och stoppa om, stoppa i nappar, sätta på cd-spelare, och nu dessutom amma mellan varven. Ja, nätterna är väl det jag är mest orolig för, men det ordnar nog sig. Och när jag säger "mest orolig för" så är det väl en trea på en skala upp till tio, där noll är helt oberörd, så det är inte så farligt. När Tommy skulle åka och jobba och stanna borta över natten första gången när Medea var liten så hade jag sån ångest att jag grinade när han skulle åka. Stackars T! :) Och det varade i typ ett par veckor!

När Astrea var liten så kommer jag inte ihåg hur det var..... Kanske skulle kika tillbaka här i kära bloggen och se om jag skrivit nåt om det. :)

Nä nu ska jag gå och duscha innan lillmonstret vaknar. :) Vi ska till Västerås idag och se om vi hittar nån fin julklapp till mig o T. :)

Greta ringde o önskade god jul! :))

Dan före dopparedan

Sitter vid köksbordet med lillan i famnen, nyammad och nyrapad är hon :) och ganska nöjd med tillvaron. Medea sitter mittemot och spelar Nintendo DS och Astrea skalar sin första mandarin. Nu börjar dagen och det känns som om det kommer bli en fin sådan! :)

Nu: Frukost!

Mor lilla mor...

Vem är väl som du?

Hon ringde i dag, för första gången sen jag ringde henne från BB. Intresset för sitt nya barnbarn är väl sådär, med tanke på att vi kom hem för tre veckor sedan. Men vad värre är, så glömde hon bort Medeas födelsedag.

Nåväl, hon ringde alltså idag, frågade hur det var och jag svarade att allt var bra förutom att jag var lite förkyld. Hon sa att hon ringde för att fråga vad Medea o Astrea önskade sig i julklapp, och jag sa några saker. Sen kunde jag inte hålla masken längre utan påtalade kallt att hon missat Medeas födelsedag. Hon svarade med taggarna utåt att hon minsann också varit förkyld. Jaha.... Ja ja. Jamen dåså liksom.
Du kunde ha ringt, sa jag, och jo, sa hon, det hade hon kunnat göra "men var inte så sur på mig för det".
Jag svarade att jag inte var sur och att jag slutat bli besviken på henne, men att jag tyckte det var dåligt gjort av henne.
Då säger hon kallt "Det går över". "Det går snart över".

????

Alltså, är hon verkligen min mamma??

Morgonmys

Alltså, jag fattar inte hur man kan klara sig på så lite sömn som jag får om nätterna, och ändå vara relativt pigg och vaken om dagarna. Som i natt t ex, Lo kom till ro vid två-tiden, ja det var nog närmare halvtre, och sov till strax före sex.

Problemet är att hon sover så gott om dagarna, och äter inte med så tätt mellan gångerna. Sen vaknar hon till liv på kvällskvisten och då är hon HUNGRIG! Matförrådet tar slut innan hon blir nöjd, så hon är ju hysteriskt på bröstet hela tiden. Så var det i går kväll, och det höll i sig tills då hon äntligen kände sig nöjd och somnade. Så har hon haft jobbigt med magen också, säkert ännu en anledning till att hon inte riktigt kommit till ro. Sen så är hon dessutom förkyld, och jag hör henne nu hur hon låter slemmig i halsen när hon andas där hon ligger i vagnen och sover. Stackars liten... :(

Astrea sitter bredvid mig här i soffan och tittar på tecknat på tv, och dricker saft. Ja, jag vet... En bra mamma skulle aldrig ge saft innan frukost. Frågan är ju om hon skulle ge saft överhuvudtaget? Men vi gör nog mycket i vår familj som man inte "borde". :)

Börjar känna mig lite lätt stressad inför julen, det är inte många dagar kvar nu, och jag har lite inköp kvar som jag måste fixa idag. Undrar om man kan få med sig grannen på lite shopping i Ludvika idag? Ska fråga henne och hon och lilla Freja har lust, Freja som är två månader äldre än Lo. :)

Nu frukost! :)

Medeas födelsedag den 11/12

Gud vilken dålig bloggare jag är! Det är ju inte direkt trångt mellan raderna den senaste tiden.... Även om lilla Lo är en av de lugnaste bebisarna jag mött så är det fullt upp här på dagarna ändå. Tiden rusar iväg och i går blev Lo 3 veckor gammal. Medea har hunnit bli 5 år, och det firade vi med ett barnkalas med 6 kompisar till Medea och tre mammor o en pappa, förutom mig o Tommy såklart. :) Meddis tyckte det var jätteroligt och hon fick så många fina presenter av dem allihop.

Snart är det ju jul, o i dag ska vi storhandla julmat och lite annat smått och gott. I går kokade jag knäck och jag ska göra en till dubbel sats idag tänkte jag.

I går fick vi också ett tråkigt besked om att Medea är allergisk mot hästar.... Suck och stön. Tror att jag tycker det är minst lika tråkigt som hon... Har ju sett framtiden som ponnyförälder med egen ponny, träningar och rubb o stubb framför mig. Till och med en möjlig plats för uppbyggnad av framtida stall har setts ut....hästtransportsparkeringsplats har vi också. Men men..... sånt är livet. Är ändå glad att testet inte visade positivt på hund o katt.

Må så gott mina vänner, och tänk lite extra på alla de barn som inte har det så lätt under denna helg.......

Kram

Jag kan inte tänka mig en framtid utan mina älskade små. Undrar om min mor kände så när en annan var liten..? Vad hände sen? Hm... Hon förbryllar mig men gör mig inte besviken längre. Har gett upp hoppet. Visst saknar jag mamma. Men inte henne. Så det så!

Kram!

Stackars lilla söta Astrean

En helt genomtrött liten Astrea somnade efter sagan och lite småprat med pappa som inte ens hann ut genom dörren.
Hon har varit en prövningarnas stora utmaning i dag, eller hur jag nu ska skriva. Skrikit. Ignorerat. Bråkat. Slagits. Grinat. Jag vet inte hur många gånger hon åkt in på rummet idag och igår...

Är detta den reaktion vi väntat på från henne, i allt nytt som vänt hennes värld upp och ner?

Det, tillsammans med trötthet (hon har somnat as-sent flera nätter i rad nu och ändå vaknat supertidigt) och envis förkylning är nog svaret på vad som tagit åt vår lilla söta Astrean.

Och mitt mammahjärta värker av medlidande, samtidigt som hennes beteende tröttar mer än vilken vakennatt som helst i veckan. Jag blir arg och irriterad, och det skapar ju definitivt ingen perfekt harmoni.

Ska försöka ägna lite extra tid i morgon. Det HAR varit mycket bebis hit, Lo dit...

Medea har verkligen blommat ut och är så duktig och hjälpsam, speciellt med Astrea. :) Hon har inte visat några tecken på att Lilla Lo:s ankomst påverkat henne negativt. Tack och lov! Tur Astrea har Medea, och tvärtom!

Statusuppdatering

Trött efter typ 2,5 timmars sammanhängande sömn i natt, sen blev det ett par till på morgonkvisten.

Glad för mycket; Mina underbara små hjärtegryn, vädret - snö och ett par minusgrader och sol. Min snygga, heta oäkta man.... <3 Har handlat fina presenter till Medea. Och mycket mer.

Mindre glad för att jag nu måste sätta mig i bilen med Lo och åka o hämta barnen på dagis. (Omständigt)

Dagens höjdpunkt blir när Adde och Hanna kommer och hälsar på med deras mamma. Tänkte baka en kaka tills dess, får se om jag hinner! :P

Nu måste jag åka, hej så länge!

Bebislycka

I dag är Lo en vecka gammal, men det känns som om hon funnits hos oss mycket längre! Och i och för sig, på ett sätt så har hon ju gjort det i nio månader, så det är egentligen inte så konstigt att man tycker det.

Det fortsätter gå oförskämt bra.... jag vet att jag kommer få skit för detta längre fram, hur kan något vara så perfekt utan att det kommer straffa sig sen? Det enda lilla molnet jag har är en mjölkstockning i ena tutten, men den är mycket bättre nu. Hårfön är medicinen, tack för tipset bästa Anna!

Lo är en sån nöjd och glad liten bebis, hon skriker nästan aldrig, och jag är sååå himla tacksam för att hon är sån. Det är nog en av anledningarna till att Medea och Astrea tagit hennes ankomst så lätt. Astrea har verkligen anammat det där med att vara storasyster med hull och hår, men hon vill gärna vara liten samtidigt, och det är hon ju också. Så vi anpassar oss efter henne och låter henne vara liten när hon vill det. Inga konstigheter.

I dag har vi varit på BVC för första gången med Lo och vägit och mätit. Det gick bra, hon har ännu inte kommit upp i sin födelsevikt, men det är nog för att jag haft problem med amningen. Nu är jag inte orolig, den har gått jättebra idag.

Medea födelsedag är ju på Söndag! Tänk att hon redan blir fem år!! :) I veckan har vi en del inköp att göra. :)

Mår så himla bra nu, allt är perfekt :)

Känner mig nästan upprymd över livet just nu, vill inte ändra på något. Vi har det så himla bra!

Är upp över öronen förälskad i våran lilla Lo... hon är helt bedårande och en alldeles underbar liten bebis! Våra två äldre barn är så duktiga i denna, vad som för dem måste vara en märklig situation. Och dessutom håller de på att lära sig somna själva! De ligger nu i varsitt rum och lyssnar på saga på deras CD-spelare, och vi springer in då och då och kollar till dem. Medea är ju inte så enkel som Astrea, hon är mycket envisnare med att inte vilja somna. Men hon är stor nog att fixa det, och med lite tålamod från oss så kommer hon fixa det.

Vi har mycket roligt att se fram emot nu också, Medeas födelsedag närmar sig och kalasinbjudningar ska postas, samt lite andra förberedelser. Presentinköp. Men det är inte särskillt svårt åt Medea.... :) Sen är det jul!

Lycka också för att amningen inte längre är LIKA pinande längre. Senaste amningen i kväll gick nästan helt smärtfritt förutom de första tagen. Tack gud för silikontuttar att sätta på vårtan!

Nu ska jag checka lite på Medea.

Kram kram

Fucking perfect :)

Min förlossning var så där alldeles heeelt perfekt, nu så här i efterhand. Jag ska berätta hur det gick till när vår lilla Lo kom till världen. :)

Jo så här var det:

Vaknade 8:30 på morgonen med lite lätt ryggont, och lite diffusa förvärkar, inget ovanligt så jag tänkte inte på det. Vi skulle till Smedjebacken och skriva på faderskapspapper kl 10:30, och det var min första mammalediga dag som jag tog ut. Förvärkarna fortsatte hela morgonen, men inte alls starka, så jag sa till T att jag förmodligen hade en fis på tvären som irriterade. I bilen på väg till Smedjebacken tyckte jag att de blivit lite starkare och att de faktiskt kom med jämna mellanrum. Så jag provade klocka ett par stycken och det var fyra minuter mellan dem. Det roliga var att jag inte reagerade på att det var så kort mellanrum, förmodligen för att jag verkligen intalade mig själv att det bara var förvärkar. :) Men när vi skulle gå till kommunhuset från parkeringen, så förstod jag att nu var det nog på gång på riktigt, gjorde riktigt ont och jag kunde inte prata medan värkarna varade.

På kommunhuset tyckte de att detta var ju riktigt spännande, så det gick fort där som tur var och vi kunde åka hem. Nu var klockan 10:45 och det var bara tre minuter mellan värkarna i bilen hem. Så vi bestämde att nu var det dags att åka in.

Kl 11 var vi hemma igen och jag hade ganska svårt att ta mig in i huset efter att jag pussat barnen hejdå, T skulle köra dem till dagis. Men jag tog mig till soffan i vardagsrummet och skulle just sätta mig för att ringa förlossningen, när vattnet gick! Mycket vatten var det och jag älgade ut till toaletten och krängde av mig byxorna samtidigt som jag raderade det slagna 118118 på telefonen och slog istället 112. Jag satt på toaletten och fick så sjukt ont helt plötsligt, det var som värsta infernot bröt loss och jag förstod att detta var det riktiga startskottet.

112 svarade och jag kunde iallafall presentera mig och fick fram att mitt barn är på väg ut, det kommer nu! Jag stod på knä lutad mot toaletten och höll krampaktigt tag i telefonluren, men jag kunde bara prata korta perioder mellan värkarna som nu var outhärdliga. Hon kopplade mig till förlossningen där jag fick prata med en barnmorska, hon frågade om jag var ensam och jag sa att det var jag just nu, och hon sa åt mig att lägga mig ner på vänster sida. Men gud, golvet är ju stenhårt, sa jag, men hon sa att det är omöjligt för mig att kunna ta emot bebisen själv om jag stod på knä. Så jag lade mig på vänster sida och nu lät jag nog ganska panikslagen och skrek "HJÄLP MIG!"

Jag slet ner ett badlakan som jag nådde där jag låg på golvet och bet i den. Barnmorskan och 112-tanten var med bägge två, men jag hade svårt att hålla i luren när det gjorde så ont, de fick ringa upp igen när jag lade på av misstag när jag letade efter högtalarknappen.. :) Hon frågade om jag kunde känna något mellan benen. Nej, det kunde jag inte, men jag sa (eller ylade mer) att den kommer vilken sekund som helst nu. Då kom äntligen Tommy hem och sprang in till mig där jag låg på badrumsgolvet. "Oh herre gud!!" Kommer jag ihåg att han sa och tog upp telefonen som jag slängt iväg och tryckte av den. "Varför har du telefonen på??" frågade han :) och tryckte av samtalet. Men, det är 112, fick jag fram, och han ringde genast upp dem igen.

Sedan var det teamwork på hög nivå! Alltså, snacka om intimitet bortom alla gränser. Jag och Tommy. Ett ofött barn. Bajs. Slem. Blod. Jag tänkte på det för ett par dagar sen, att han har ju verkligen sett min mest osmickrade sida samtidigt som det är den vackraste..... ;)

Tommy fick direktiv från barnmorskan, och jag kände hur huvudet var på väg och hur det var halvvägs ute, och jag lyssnade på Tommy som sa att jag skulle ta det lugnt lite nu. Nästa värk var huvudet ute. Sen var det stopp. Jag hörde Tommy flämta och konstatera att navelsträngen satt åt runt halsen och bebisen var blå. "Nu måste du krysta, sa han till mig och jag fick en värk och tryckte på allt jag hade, men den satt fast. Kände hur nästa värk kom och jag tänkte att nu gäller det och krystade för livet, samtidigt som T höll i bebisens huvud bakom öronen som barnmorskan i luren sagt att han skulle göra. Han ruckade lite så axlarna skulle leta sig fram och plötsligt kunde jag känna den där underbara känslan när hela kroppen gled ut i en våg av vätska. Klockan var nu 11:15

T hade lagt handdukar där bebisen skulle komma och jag låg fortfarande på sidan med ryggen mot dem. Det var tyst. Jag hörde hur Tommy återberättade vad som hände till barnmorskan i luren, och han masserade och torkade bebisen som fortfarande inte gett ifrån sig ett ljud. Men så, plötsligt så hörde jag hur den gnydde till och sedan lite hest och försiktigt skrek. Så lade han upp henne på mitt bröst och lade handduken över henne. Sen gick T ut för att möta ambulansen, och efter en liten stund kom de in.

De gratulerade oss, berömde oss såklart :) och kollad lite blodtryck och satte droppnål på mig, och efter att ha pratat med barnmorskan fick Tommy klippa navelsträngen. Anette, som den ena ambulanssjukvårdaren hette, svepte in lilla Lo och mig i filtar på ambulansbritsen, och så bar det av mot Falun.

Jag hade jättemycket eftervärkar i ambulansen. Moderkakan ville de inte att jag skulle krysta ut innan jag var framme i Falun, och de satte på blåljus och sirener, hihi! Lite coolt var det allt! Snacka om att göra entré i världen vår lilla Lo, som ju helt oberörd av ståhejet började snutta på mitt bröst.

På BB i Falun hade jag så ont och sådan frossa att jag inte kunde hålla Lo längre. Vad som verkade vara en evighet var tills jag fick värkstimulerande så att jag kunde krysta ut moderkakan, och snart mådde jag mycket, mycket bättre.... :)

Tommy kom in strax senare, han hade stannat hemma och städat badrummet... :)