torsdag 13 oktober 2011
Aaaaaaaaaj! Förvärkar hela morgonen och fortfarande riktigt onda :(
Blir helt yr när de är som värst mitt i typ. Nu får de ge sig!
onsdag 12 oktober 2011
Nu har jag gått 33 fulla veckor med Baby Lo i magen. Puh!
Men nu ser ni på den här fina bilden att hon faktiskt också har en humungus bebismage.
:)
Så min är nog inte så stor EGENTLIGEN. Bara att den ser stor ut på mig.
Men jag har absolut ingenting emot att man kommenterar min bebismage. Den är jag bara stolt och lycklig över. Så fortsätt glatt med det! :)
Fast ovanligt stor, det är den INTE.
*Ler*
Nu väger hon förresten ca 2 kg och är 44 cm lång.....
Och rörelserna är mjuka och behagliga - än så länge.
Minns med Astrea den vildbasen, hur ont det gjorde både upptill och nedtill när hon satte igång med sina gymnastikövningar. :) Så jag är tacksam för den här betydligt mildare behandlingen jag får från Baby Lo. :)
Kram
Här kommer texten! :)
"Lightning Crashes"
lightning crashes, a new mother cries
her placenta falls to the floor
the angel opens her eyes
the confusion sets in
before the doctor can even close the door
lightning crashes, an old mother dies
her intentions fall to the floor
the angel closes her eyes
the confusion that was hers
belongs now, to the baby down the hall
oh now feel it comin' back again
like a rollin' thunder chasing the wind
forces pullin' from the center of the earth again
I can feel it.
lightning crashes, a new mother cries
this moment she's been waiting for
the angel opens her eyes
pale blue colored iris,
presents the circle
and puts the glory out to hide, hide
lightning crashes, a new mother cries
her placenta falls to the floor
the angel opens her eyes
the confusion sets in
before the doctor can even close the door
lightning crashes, an old mother dies
her intentions fall to the floor
the angel closes her eyes
the confusion that was hers
belongs now, to the baby down the hall
oh now feel it comin' back again
like a rollin' thunder chasing the wind
forces pullin' from the center of the earth again
I can feel it.
lightning crashes, a new mother cries
this moment she's been waiting for
the angel opens her eyes
pale blue colored iris,
presents the circle
and puts the glory out to hide, hide
Hörde denna underbara låt på väg till jobbet...
Och inte ett öga var torrt när jag kom fram. Underbar text!
tisdag 11 oktober 2011
Godnatt....
Sitter i sängen med datorn i knät, en förkyld Medea ligger bredvid och har precis fallit i sömn igen efter lite vakentid. Hon mår dåligt, ser sjuk ut men har ingen feber. Ont i huvudet och hosta och snuva. Stackars krake, hon som varit med på simskola och allt idag och blivit kall i vattnet...
Jag ska strax logga ut och lägga mig tillrätta bredvid henne, trött som en gnu är jag. Ny dag i morgon, hoppas hon mår bättre då.
Natti natti......
Meddis hos Nettan frisör

Så här såg hon ut innan vi gick in.... söt <3

Nettan sätter upp håret i en klämma mitt på huvudet, och börjar klippa till...

En glad kund..... och glad frisör :)

Minst sagt förtjust över lockarna

Oj så lockigt och fint! Nettan hon kan trolla hon....

Titta mamma, jag ser ut som Ester i håret! :)

WOW! Vilken snygg tjej!! <3
torsdag 6 oktober 2011
Kroppsvätska
Lustigt hur man känner kroppen svullna upp under kvällen. Korvfingrar och ballongfötter. :)
Till och med hjärnan svullnar och blir en aning för stor för huvudet känns det som! Trycker liksom.... NU ska jag gå och lägga mig! :)
Vill bara tillägga en grej ang förra inlägget. Gillar inte tonen i det när jag läste igenom det nyss. Blev liksom lite fel klang. :) Men jag låter det stå kvar. Det var bara ord från min svullna hjärna.
Har bojkottat aftonbladet.se - på riktigt alltså.
I dag har jag allt - för nio år sedan hade jag inget. Tänk så det kan bli! Från mörkaste mörkt till ljusaste ljust... Men har man allt har man också allt att förlora. Man ska passa sig för att ta lyckan för given.
Jag är frisk, mina underbara barn är friska och mår bra, barnens pappa är mitt livs kärlek, jag har ett bra jobb och min lön är bra, ja vi båda har jobb vi trivs med och vi bor fantastiskt bra. Och jag är så oändligt tacksam för allt som "hänt" sedan det som inte fick hända hände för nio år sedan och raserade hela min tillvaro.
Vill gärna tro att jag fått allt för att jag förtjänat det. Men är det så enkelt? Då kan man ju vända på det och tänka, vad har jag gjort för att förtjäna att förlora mitt förstfödda barn? Har hemlösa barn förtjänat sin situation?? Nej jag tror att det är något annat som spelar in, något som vi inte har grepp om riktigt. Men skit i det! Det blir bara snurrigt nu känner jag. *Ler*
Dåligt samvete för min lycka har jag inte, jag menar när man tänker på allt elände i världen. Men jag tar så illa vid mig av allt skit som händer bara i vårt land, speciellt när det drabbar barn. Jag kan må dåligt och få riktig ångest över en rubrik jag läst på t ex aftonbladet.se, den nättidning jag läste typ varje dag förut. Men sedan en viss rubrik för ett par veckor sedan har jag inte gått in på deras sida igen. Vågar helt enkelt inte! Det kostar för mycket. Låter skitlöjligt, men så är det för mig.
Nä nu har jag babblat färdigt, dax att knoppa. Fredag i morgon! :)
onsdag 5 oktober 2011
Tunga ben idag
Allt känns jobbigt idag, tungarbetat, motarbetande, jobbigt att gå.... benen är tunga. Hela jag är tung! Vill bara ligga och vila. Huvudet känns mosigt och jag har inget tålamod till övers.
Jag är gravid. Och jag måste jobba vidare. Suck!
Jag är gravid. Och jag måste jobba vidare. Suck!
Gääääsp!
Natten var tuff för mig och lilla Astrea som vaknade varje hel- och ibland till och med halvtimme efter kl 22.... Klockan fyra gav jag upp och lade mig i hennes säng och då sov vi sött bägge två tills klockan ringde 5.15. Barnen väckte jag 5:45, Meddis var pigg men Astrea var ju helt i dvala, och det var ett under att jag fick med henne till dagis idag överhuvudtaget. Men det gick bra, vi stressade inte, utan jag tänkte att klockan får gå. Jobbet står inte och faller om inte jag kommer exakt kl 7 i dag. Stämplade in 07.08, vilket var jättebra ju med tanke på omständigheterna. :)
Stackars Astrea som får vara trött idag.... :(
Stackars Astrea som får vara trött idag.... :(
tisdag 4 oktober 2011
Änglar, visst finns de!
Jag har två hemma och en i magen och en i himlen - så visst är jag priviligierad? Min äldsta dotter har full koll på det här med änglar, hur kan hon annat med en änglastorebror?
I går kväll kom hon in till mig i köket där jag stod och plockade ur diskmaskinen, och sa att hon saknade Benjamin... Jag log mot henne och sa att det gjorde jag också. Och det gör jag verkligen. Fast det gått över nio år sedan han dog, saknar jag honom så mycket att det ibland känns övermäktigt. När det blir tyst i huset, och man har tid att tänka på annat än att få dagen att gå ihop, det är då minnena vandrar iväg. Men jag vill inte glömma, är livrädd att glömma.... hur det kändes att hålla hans varma lilla kropp mot min hud, hur mjukt och lent hans fjuniga huvud var, hans små armar som började bli lite knubbiga (med en mamma till ett förtidigt fött barn's ögon mätt) Därför blir jag så himla lycklig när Medea så spontant pratar om honom, som den familjemedlem han ju faktiskt är. Älskade unge! <3
I morse på nyhetsmorgon hissade de ner flaggan på halv stång pga av det tragiska mordet på kriminalvårdaren i går. Medea frågade varför de gjorde så, och jag förklarade att så gör man när någon dör. Hon frågade direkt om vi gjorde så när Benjamin dog. Och det gjorde vi nog inte, inte vad jag vet iallafall. Nä det gjorde vi inte.
När vi är ute och ser hur solen liksom strålar ner mellan molnen så det blir sånt där utomjordiskt vackert ljus, har jag berättat för barnen att det bli så när änglarna har kalas. Så varje gång vi ser det så ropar Medea förtjust: "Där är Benjamin!!"
Men det kan bli lite knivigt eftersom hon är ganska så vetgirig och frågar om allt som rör himlen och änglarna. Det är lätt hänt att man snärjer in sig i sina försök att svara så gott man kan på hennes frågor, och eftersom hon är smart och vaken tjej så upptäcker hon direkt om man säger fel någonstans. *Ler*
Änglar finns, och vad vore väl världen utan dem?
lördag 1 oktober 2011
En trött mamma är en tråkig mamma....

Tänkte skriva dålig, men det är ju att ta i. Men tråkig är jag, orkar inte leka, och matlagningen är ångestframkallande. Makaronvatten är på spisen. Tur vi fick riktigt god husmanskost till lunch hemma hos farmor och farfar. <3
Jag vet inte vad jag tänkte men jag stannade på ICA Maxi i E-tuna på väg hem och irrade runt där totalt nollställd. Kunde inte köpa nåt vettigt alls, gick det på 780 kr. Hm..... hur är det MÖJLIGT? Barnen fick varsin kassaparat som de leker med just nu. Har nog lite ångest över dessa 780 kr till ingenting. Hade kunnat köpa den där jättefina Me Too-overallen för de pengarna och ändå fått över till det jag eg skulle ha handlat.
Jag är så trött på att vara trött! Vill ha tillbaka energi och lust till att göra saker. Nu!
Nu är maten snart klar, iallafall makaronerna, kanske borde börja steka köttbullarna.... :)
fredag 30 september 2011
Tittar på Blue bloods och känner mig obekväm
Hittar inget bra läge i soffan, gör lite ont och tycker att det känns lite jobbigt just nu. Svårt att få luft liksom. Eller det har jag ju inte, men det känns som det. Som att hela kroppen är fylld med sten. Som hos vargen i Rödluvan.
I dag är det grannens bf!
Spännande, får se om de kommer och lånar bilen idag! Deras har stått där den står sen flera veckor, och vi har lovat dem att ta vår chevy chase när det är dags. Ska tanka den full nu, så det bara är att åka för dem! Och jag borde städa i den, det är nog lite av varje i den bilen...
De väntar en flicka, och det är alltså idag hon är beräknad att komma till världen. :)
Blir roligt om vi får tjejer båda två, när vi bor så nära.
Nu ska vi snart göra oss färdiga för stallet. Jag som helst skulle vilja lägga mig på soffan och slöa, min tröttmössa. Hushållssysslorna fick vara idag, dammet ligger kvar och likaså det som är kvar av disken från igår kväll. Sängarna blir inte renbäddade heller av sig själva... Men det som inte blir gjort i kväll, får göras i morgon istället. Bra det.
Jahapp så vare Fredag igen då! :)
Vilket betyder:
- Kort arbetsdag
- uppenbarligen kanonväder :)
- stallet och ridning för Medea
- Tommy kommer hem <3
- Fredagsmys
- och tidig kväll för jag är döööödstrött!
- Sista punkten kommer jag inte kunna hålla ;)
Happy friday!
torsdag 29 september 2011
Typiskt mig, jag vågade inte säga nej!
Alltså hur dumt är inte det? När grannen kommer med en kasse nymalen köttfärs som tack för hjälpen när T hjälpte till att bära in en soffa till dem, så frågade han om vi ville ha hjärta eller lungor till Älsa. Han jobbar på slakteriet på Tolvsbo. "Ehum.... jaaa... om det inte är till nåt besvär till dig förstås" sa jag. "Men du får komma någon kväll när Tommy är hemma, för jag kan inte ta rätt på det utan problem förstår du"
Egentligen ville jag ju bara säga nej tack, bara tanken på att koka dem i våra kastruller fick mig att må illa, men ändå säger jag ja! Han lät så entusiastisk när han frågade, så jag ville helt enkelt inte såra honom genom att tacka nej.... Alltså, hur tänker jag egentligen? Varför hade han blivit ledsen för det? Vad trött jag blir på mig själv!
Nu ska jag tassa in i Astreas rum och stänga fönstret, så hon inte blir kall i natt när hon sparkar av sig täcket. Meddis ligger i vår säng, tyvärr kanske jag borde säga om jag ska vara samhällskorrekt. I dag ska ju inte barnen sova med föräldrarna utan i sina egna sängar :) Men eftersom T inte är hemma i natt lägger jag ju barnen tillsammans i vår säng, och orkar inte bära in henne i hennes rum och upp i loftsängen. Fast jag tycker ju det är mysigt att sova med henne... så det är helt ok. Fick jag välja så skulle vi ha en fyra meter bred säng så hela familjen kunde sova tillsammans! <3
onsdag 28 september 2011
P.S. Dagens pärla från Meddis
"Terror trodde nog att jag var hennes klösträd"
Som svar på frågan om det var Terror som rivit henne på kinden.
<3
Vecka 31+0

Baby Lo väger nu ca 1,5 kilo och är ungefär 41 cm lång.
Men det varierar lite beroende på var man läser. :)
Jag har förvärkar i kväll igen. Det känns som riktiga värkar, men de stannar av efter ett tag, och ökar inte i styrka. Men de är riktigt obehagliga, och just nu har jag en. Fast det är jättebra egentligen, det är livmoderns sätt att träna sig inför förlossningen.
Jag hatar mitt samvete! Jag kan ju inte bära hela världen på mina axlar. Allt hänger inte på mig. Även om det känns så! Att jag måste ställa allt tillrätta igen. Suck!
Well well... nu ska jag lägga mig och sova, tänk att det ska vara så svårt att lägga sig i tid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

