Tack för den här länken coz...
Har läst artikeln och tänker så här:
Lätt att rabbla upp kalla fakta och siffror när det enbart handlar om statistik. Men det är ändå barn det handlar om, och barnens föräldrar och syskon.
Det är omöjligt enligt Akademiska sjukhuset i Uppsala, att när dessa barn föds - och det är förövrigt 3 av 1000 som föds extremt förtidigt i Sverige enligt artikeln ovan - att veta vem som kommer drabbas av neurologiska bestående men, och vem som kommer klara sig helt friska, och vem som inte kommer klara sig överhuvudtaget. Så vart ska man då dra gränsen när man ska tillsätta vård och inte? Och att ålägga föräldrarna det beslutet är väl inte ens ett alternativ då det är inhumant och oetiskt. Jag har personlig erfarenhet av det, eftersom en barnmorska (mest troligt var det en barnmorska) frågade mig om jag ville att mitt barn skulle ges livsuppehållande åtgärder när han föddes. Jag bara
???????
"Jo, om du vill det så måste du åka till Uppsala förstår du. " fortsatte hon "för här i Västerås har vi inte de resurserna för ett barn fött i v 24."
Är någon mamma förmögen att fatta ett sådant beslut på ett annat sätt än vad jag gjorde, efter att ha sett sitt friska men omogna barn på ultraljud så många gånger? Varför utsätta en person att tvingas fatta livsavgörande beslut, som befinner sig i ett sådant kaos som är när man förstår att sitt barn är på väg ut redan i december när det inte skulle komma förrän i april?
Jag tänker mig en fallskärmshoppare vars fallskärm krånglar med utlösningen under hoppet, och någon ropar i radion:
"ursäkta... ursäkta, hallå? Det är Ivan från en livsfarlig mördarklubb, ska vi bränna upp ditt hus eller din brors?"
????????
De allra flesta barn med handikapp som följd av sin förtidiga födsel kan visst få ett bra och drägligt liv! Varför skulle de inte kunna det?
Är det verkligen ett skäl till att sluta rädda alldeles förtidigt födda barn och ge dem intensivvård, som de allra flesta behöver som är extremt förtidigt födda?
Fullgångna barn med andra sjukdommar som kräver riskfyllda operationer för att överleva, skulle man inte ge dem den chansen? Vart skulle man dra gränsen där?
Nej nej nej...... självklart ska alla ha samma chans!
Gunnar Sjörs, överläkare på akademiska i Uppsala skrev en tänkvärd insändare tillsammans med några av sina kollegor till DN förra året. Gunnar var min sons Benjamins ansvarige läkare tillsammans med Erik Normann, som också stod med som undertecknad.
De avslutar insändaren såhär:
"Att avstå från fullvärdiga vårdinsatser på grund av att patienten hör till gruppen "extremt förtidigt fött barn" är, enligt vår mening, inte förenligt med rådande rättssyn eller vårdens grundläggande etiska värderingar. Den enskilde individen har rätt till ett individuellt omhändertagande, utformat enligt hennes unika förutsättningar. För oss är det omöjligt att arbeta på något annat sätt, eftersom varje människa är en unik individ, vars värde inte kan graderas."
H E J A U P P S A L A ! ! !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar