Alltså jag bara.....

... känner mig så illa berörd angående den här debatten som pågår nu om förtidigt födda barn, hur man diskuterar om det är rätt eller inte att ge livsuppehållande vård till extremt förtidigt födda barn.
Jag blev så sorgsen av en av kvällstidningarnas löpsedlar häromdagen, och jag kommer inte exakt ihåg vad som stod, men den beskrev de "okända menen" som de förtidigt födda barnen fick lida av för resten av sina liv.
Jag tog det så personligt och kände mig helt påhoppad och ifrågasatt, och det märkligaste av allt var att jag fortfarande känner mig stressad på ett konstigt sätt.

Hur kan man ens föra en sådan diskussion huruvida en specifik grupp människor ska ha rätt till vård eller inte???

Varför skulle de inte det? Man skulle aldrig ens komma på tanken att diskutera andra patientgrupper som behöver intensivvård, inte ens med sämre utgångsläge än de extremt förtidigt födda barnen.

I dag klarar sig 9 av 10 extremt förtidigt födda barn, dvs barn födda före vecka 26, utan neurologiska skador som cp, epilepsi, blindhet eller dövhet. Och utav de 9 barnen är det hälften som drabbas av koncentrations- och inlärningssvårigheter. Så prognosen är inte helt dyster tycker jag.

"Det var nog lika bra det.... vi vet aldrig vad som hade hänt, hur han hade levt."

Vad ska man svara på det? Ofta säger jag nuförtiden "visst är det så" för jag bara orkar inte argumentera för något som är lika självklart för mig som mitt "jag".