Så lycklig är jag över mina två små barn! Världens goaste, sötaste, finaste, gulligaste monster har jag, och i kväll när jag nattade dem båda två i dubbelsängen... kände Medeas varma kropp tätt intill min, kände hennes andetag hur de blev tyngre och tyngre ju djupare i sömnen hon föll. Astreas lilla fjuniga dunboll till huvud, hennes lilla fulländlade varelse som låg med ryggen vänd mot mig, låg alldeles tyst och stilla. Trygga, nöjda, orädda, mätta, mjuka.... Mina barn! Mina underbara älskade barn!
Jag är så lättad och glad att jag kan ge dem allt de behöver! En snabb sekund får jag en kall klump i magen av tanken på att långt ifrån alla barn har det så bra, men när tårarna börjar bränna bakom ögonlocken så sväljer jag hårt bort den kalla klumpen.
Rädslan finns ju alltid att mina barn inte alltid kommer ha det bra. Tänk om både jag och T dör i en bilolycka till exempel..... Vad skulle hända dem då? Socialen? Nä usch!!! Måste sluta tänka så. Måste leva i nuet och ta vara på livet som det är idag. Dag för dag.
...............................
Vet ni, min svärmor har en hylla i vardagsrummet där hon har ett kort på varje barnbarn. Och så har hon en glasfågel där också.
Förra gången vi var där berättade hon att fågeln var Benjamin.... Hon sa att ALLA barnbarn skulle ha sin plats där.
Ååå jag tror aldrig jag älskat henne som den gången hon sa det! Och gör det fortfarande!
KRAM
Åååååh vad fint av svärmor.
SvaraRadera