Min mamma

När jag var liten hade jag en alldeles underbar mamma! Jag hade en trygg och harmonisk uppväxt med en ständigt närvarande, älskande mamma som pussade och kramade och aldrig var arg. Faktiskt, jag har inget minne av min mamma arg. Hon var självklar och kanske därför var jag pappas flicka, som jobbade mycket och därför inte var lika självklar som mamma.
Mamma var så bra på att hitta på saker med oss, mig och min lillebror. Hon hjälpte mig göra klippdockor, sy barbiekläder och ofta var vi till bibblan och lånade tonnvis med böcker som hon tålmodigt läste för oss om och om igen. En gång samlade hon tomma mjölkkartonger och byggde en stuga till oss. Mamma såg alltid till så vi var hela och någorlunda rena, och tog sig tid varje morgon att skapa fantasifulla kreationer i mitt hår när jag hade det långt. Hon berättade ofta hur fin, duktig och perfekt jag var.
Mamma var en mästerkock, och dessutom bakade hon ofta och var jätteduktig på det. Hon var konstnärlig och rolig, men också lite tankspridd och o-organiserad på vissa håll. Men oss, mig och min bror, hade hon stenkoll på. Vi saknade aldrig någonting.


Jag är så glad att min mamma gav mig en sån fin barndom, och hon har på ett sätt skapat mig hur jag är idag. Jag hoppas jag kommer kunna mäta mig med henne som mamma till mina barn, och att de kan blicka tillbaka när de blivit vuxna känna samma sak som jag.
I dag måste jag vemodigt påminna mig om att ingen är perfekt, och jag måste acceptera hennes val. För det är hennes liv och jag har mitt eget. Men det hon gett mig är jag evigt tacksam över och kommer aldrig glömma vem hon var. Min mamma.