Sitter här och sneglar på vår vackra julgran och blir lite nostalgisk. Hm.... minns när jag var den lilla tjejen som redan dagen innan julafton hade ett förunderligt pirr i magen. Det var det magiska julstoftet som läckte ut från den sprängfyllda atmosfären, och gjorde det fullkomligt omöjligt att somna på kvällen. Jag låg i sängen och hörde dämpande röster från mamma och pappa, hur de pysslade och slog in paket i köket. Tomteverkstaden körde på högvarv. Ja tillslut så måste jag ju ändå somnat för hur är det annars möjligt att vakna morgonen därpå med ett mål i sikte. Julgranen! Jullovsmorgon på tv, doft av hyasint, och så alla vackra paket som låg där under granen och glittrade av... magiskt julstoft. Julen var på ett sätt som den aldrig mer skulle bli ju äldre man blev.
De senaste jularna har varit trevliga, visst har de det. Men den där magin har aldrig riktigt infunnit sig. Förrän nu. I dag. Jag vaknade och kände pirret i kroppen! Trots att jag "sovit" de sista två timmarna före sju i soffan. Detta på grund av en viss katt som hämtat en gigantisk boll av hundmat ur Älsas skål och förnöjt börjat knapra i sig den på golvet i vårt sovrum - klockan halv fem på morgonen! Grrrr! Jag upp och snodde maten från katten, fortsatte ut i köket för att ställa undan Älsas ouppätna mat för att förhindra ytterligare ekande, knaprande oljud - innan jag återvände till sängs. Men hur lätt är det att somna om när ett gäng speedwayåkare kör race runt sängen? Eller en långtradarkaravan med lastbilar utan ljuddämpare accelererar vid ens vänstra sida? Gick inge vidare, så jag gav upp och bäddade ner mig i soffan. Ljuvliga tystnad! I några sekunder. Tiger i farten igen, den här gången med att anfalla skräpet i en kartong som låg vid sidan av soffan. Men hur det än var så måste jag ju ha somnat, hur är det annars möjligt att vakna med magiskt pirr i hela kroppen?
Nu sitter jag här, illamående av de sista knäckarna jag var tvungen att klämma i mig, med ett fånigt flin fortfarande på läpparna. Magin hänger fortfarande kvar i luften, trots att källan till den somnat för flera timmar sedan. Medea. Älskade lilla fina flicka! Jag kan svära på att jag sett julstoftet glittra i hennes vackra blå ögon hela dagen idag, och jag är medveten om att det är hon som spridit det till hela familjen! Tack för en alldeles underbar julafton! Och tack älskling, för att du gjort den här dagen helt perfekt! Jag älskar er så grymt mycket!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar