Medea är en ganska rädd tjej, inte bara försiktig utan rädd. Kan inte förstå varför... När hon var mindre var hon livrädd för dammsugaren, gräsklippare, elvispen, hundar... och när hon kommer över gamla rädslor så dyker det upp nya. Som nu, är hon rädd för mörker och rävar. Vi kan inte ens släcka taklampan i köket för att ha mysmiddag med levande ljus, fast fönsterlamporna är tända. MEN hon kan ta sig från sitt rum (som har nattlampa) ut i korridoren, genom mörka hallen och in i vårt mörka sovrum när hon vaknar på morgonen. Så jag undrar... fast å andra sidan, det här med mörkrädsla är ju nytt för henne. I går märkte jag av det för första gången. Jag tror att det hänger ihop med rävarna. Det var då allt började.
Den gången när jag berättade för Medea att räven för länge sen hade ätit upp alla Låjjses hönor. Kanske inte den mest psyokologiska sagan direkt..... Men det kom bara på tal, och så började hon fråga om det och jag fick berätta om och om igen hela historien om räven. Hon verkade jättefacinerad, inte alls rädd. Men sen i hennes huvud så har hon bearbetat och funderat och kommit fram till att rävar inte alls är snälla.
Mina nu för tiden väldigt söta och snuttiga rävhistorier verkar inte alls fastna på samma sätt. Ja ja, det går väl över. Fattar inte att jag kan vara så obetänksam!
Jag längtar till Florida.... Har inte gjort det på lääänge, för jag tycker flygresan dit är så jobbig. Har blivit harig på gamla dagar, sen 11 septemberkatastrofen. Alltså inte det isig, utan mer som en följd. En gång när vi skulle flyga från Frankfurt till Arlanda, så var hela vårt plan fyllt med turbaner. Och självklar är inte alla med turban talliban, men huvudet kopplar så automatiskt i ett flygplan. Det här var våren 03, och mina goa kompisar från Björbo var med. Turbanerna var en faktor, men det läskigaste av allt var flygvärdinnan med det nervösa ansiktet. Hon såg riktigt rädd ut, och det är aldrig ett bra tecken i ett flygplan! Jag blev livrädd, och trodde verkligen detta skulle bli min sista resa. För skulle jag klara mig helskinnad till Arlanda, så skulle jag aldrig utsätta mig själv för detta igen! Sverige fick duga för mig, det finns paradisliknande platser här hemma också. =)Uppenbarligen klarade vi oss allihopa, och uppenbarligen har jag flygit massor med gånger efter den resan, men varje gång frågar jag mig själv hur jag kunde vara så dum så jag frivilligt sätter mig i ett flygplan igen!
Duktiga Anneli Nielsen tog dessa underbara bilder på Meddis när hon var 10 månader, lika gammal som Astrea är idag! Kul att se och jämföra likheter och olikheter. 
